På fredagen åkte vi ju avochan till lande och förde lite stuff + den fula fåtöljen som tillfälligt bott i barnrummet. Ditvägen gick fint, Bouncy sov största delen av resan eller så satt hon bara och chilla och såg allmänt fundersam ut. Tillbakavägen blev sen lite tyngre och jag måste till slut flytta mig till bakbänken för att hålla henne sällskap. Ett mirakel skedde och hon sög på tutten i nästan en timme, oho!
Väl hemma beslöt vi oss för att testa på majsvälling istället för mjölk innan läggningsdags och hon sög i sig duktigt hela vällingflaskan!
På morgonen belönade hon oss med att sova till kl. 09, vilket var skönt, men så rubbades såklart hela dagens rutiner iom att vi skulle på babysim. För en gångs skull hade hon sovit längre päikkäre än 30 min och så måste jag väcka hennne för att hinna mata henne innan simningen, argh! Hela vägen till Brunakärr grät hon och vi hann så mycket som att få henne på en "bräda" för att surfa lite i bassängen, då hon bestämde sig för att det var nog och vi fick lämna bassängen efter 10 minuter. Lite synd, eftersom det var vår sista gång för våren. Men bra har det ju gått sådär annars och är nog nöjd att vi började där.
I bilen somnade hon med tårarna på kinden. Never forget.
Nu måste jag dock pausa för några dagar, eftersom jag inte tror att det ännu heller går att blogga på Ratata från iPaden. Återkommer alltså efter vår landevistelse.
Vaggan har gått i Pandans släkt i över 100 år. Synd att Bouncy redan är för stor för den.
