Ratata Rebirth

Aj vitsi, imorgon är det ju redan februari, vilket betyder Ratatas pånyttfödelse! Jännä! Få se om jag alls kan använda det nya bloggverktyget med min ärta till hjärna just nu...*

Men helt huippu att det äntligen sker stora förändringar, tror detta är det vi trogna Ratata-bloggare trott och väntat på under alla frustrerande stunder genom åren. Jej Ratata!




* Bara tanken på att jag hade kunnat vara i direktsändning på TV i morse - efter att Bouncy somnat kl.03 (tjejen tycks veta när Pandan ska stiga upp till morgontur...) - får mig att rysa.
Publicerad 31.01.2013 kl. 12:08

Vagndebut

Vi har väntat på att få göra vår vagndebut, men det har ju varit så kallt plus kakkaväder, så det har inte blivit av förrän idag. Kakkaväder var det ju idag också, men lite varmare, så vi vågade ta oss till BabyStyle för att göra några införskaffningar och sedan tillbaka.

Aj, så det var pirrigt, när allt är så ovant och Brio Go, som stått orörd i vardagsrummet plötsligt ska fungera utomhus. Hur fick man domdär handtagen fram? Varifrån trycker man så koppan lossnar? Hur fungerar vinterdäcken? Tur att Pandan var med som moraliskt stöd.


Se så pro jag ser ut!



Björnungen (i kusinens dräkt och mammas mössa) skrek som en stucken gris innan, men så fort vagnen började röra på sig, slocknade hon.

 
Publicerad 29.01.2013 kl. 21:32

Stackars lilla Martti

Hur har Martti tagit emot den nya familjemedlemmen, undrar ni kanske? Jag vet faktiskt inte, för jag har inte sett honom många gånger sedan vi kom hem från Jorv. Och mitt hjärta lider för att jag inte har möjlighet att ge honom den uppmärksamhet han skulle behöva.

Skötbordet finns i samma rum där han bor och eftersom Bouncy inte är värst förtjust i att ligga på rygg (mammas flicka), skriks det ganska högt och ganska ofta i det rummet. Och jag lider med Martti, som har extra bra hörsel och jag är så oroad över att han får någon chock av denna upplevelse.

Nu ska ni inte tro att vi helt glömt honom. Pandan har sett till att han får mat och sköter om boet, eftersom min hjärna knappast skulle minnas allt detta.

Men visst funderar jag såhär i efterhand att Martti kanske hade mått bra att få vara i ett fosterhem, där han skulle få lite mer uppmärksamhet, i alla fall denhär första bebitiden. Men det är lite sent tänkt nu.



Kan förresten berätta att Martti och jag bads medverka i ett tv-program nu kommande torsdag. Tyvärr lyckas det inte rent logistiskt, men tror nog inte jag just nu hade varit i något skick att medverka i en tv-sändning, så som jag svamlar och har svårigheter att bilda hela meningar. Å andra sidan kanske det hade varit underhållande för tittarna..?
Publicerad 28.01.2013 kl. 15:11

La Isla Bonita

Ja, tjejen har ju faktiskt ett namn redan, men tänkte ändå fortsätta kalla henne Bouncy här, i alla fall en tid framåt. Har ju en så fin header och allt.

Namnet finns i titeln* av denna Madonna-klassiker, som även fungerat som Bouncys vaggvisa (Spanish lullaby, heh). Följande ukuleleprojekt är alltså denna:



Det var faktiskt Pandan som nåt tag på sommaren redan föreslog namnet, ifall vi får en flicka. Jag hade inte ens hört om det förr och behövde lite tid att smälta, but it kinda grew on me. Och när vi såg vår lilla trollflicka på Jorv, visste vi direkt att jep, det är nog namnet.

Att ovannämnda låt även passar till det, kom jag på först efteråt...



*Nu hoppas jag ju att mina läsare inte underskattar mig och tror jag ger namnet La eller Bonita åt min dotter...
Publicerad 28.01.2013 kl. 14:35

Plättkalas och snälla bebben

Nu låter det ju på mina inlägg som att vi har det helt horror här hemma, vilket inte är hela sanningen. Det blir väl ofta så att man har ett behov att vädra sina känslor när det känns som kämpigast. Och jag, som är så ovetande vad gäller bebisar finner bloggen som en guldgruva när jag behöver få tips och råd. Och så behöver man inte gå på de skrämmande Vauva-/Kaksplus-diskussionsforumen... Så trots att det inte just nu blir av att aktivt svara på alla era härliga kommentarer, uppskattar jag dem stort!

Men ja, Bouncy tycks ha anpassat sig ganska bra till skenan, trots magproblem som naturligtvis uppkommer när man inte får jumppa med sina små söta ben eller överhuvudtaget vara i upprätt ställning. Idag märkte jag dessutom att vi redan om två veckor ska på nästa kontroll, så helt fulla tre veckor var det ändå inte. Hoppas vi skulle komma undan med en snabb procedur.

På lördagen var hon ju dessutom den mest exemplariska bebben, som sov sött igenom finbesök. Och vilka gäster då! Bl.a. dessa två fina pojkar:


Det är bara något så rörande med barn som vill hålla små bebben i famnen.


Uppskattade spec. N's kommentar: "Jag tycker hon passar bra i gult.", när vi diskuterade om att Bouncy kanske inte är någon prinsessflicka precis.

Mer om besöket kan du läsa om hos Micko.

Ja, och till saken hörde ju att vi hade plättkalas samtidigt! När vi veckan innan min födis funderade med Pandan vad vi skulle hitta på då, ifall graviditeten går över (vilket jag då starkt trodde), föreslog jag att han skulle göra plättar åt mig, eftersom höggravida jag ändå inte skulle orka gå någonstans.
Men så hade jag ju nåt annat för mig just den dagen...

Extra lyx var att en av gästerna är The Plättmästare herself och föreslog att hon skulle hämta plättarna. Perfekt!


Kan berätta att kombinationen Nutella och Papagallos aito vanilja är en vinnare.
Publicerad 28.01.2013 kl. 14:25

Fråga bloggen

Kan en 3v gammal bebis äta för mycket?


EDIT: Sen kan jag ju korrigera att mitt barn är endast 2 veckor gammal och inte 3... Hahaa.
Publicerad 27.01.2013 kl. 23:11

Se till att sova

Det goda rådet "se till att sova då när bebin sover" är nog minst lika irriterande som "se till att sova i förvar" när man under graviditetstiden lider av insomnia.
 
Låt oss se: idag har jag varit i duschen medan Bouncy sov, that's it. Annars har jag suttit och ammat typ hela dagen. Hon äter, sen puklar och kakkar hon och sen är hon hungrig igen. Haft för avsikt att pumpa mjölk inför natten men när ska jag hinna med det (+ att det inte lyckas när barnet skriker samtidigt)? Jo, en halv timme hann jag ligga under täcket innan det meddelades att hon igen är hungrig.
 
Spugel (eller vad heter puklu på svenska?), bajs och amning, så har min söndag sett ut.
 
Är lite oroad inför kommande natt, eftersom Pandans semester är slut och han ska på morgontur imorgon. Det betyder att jag får sköta nattskiftet ensam...
Tur att han ändå har lite mjukstart och ska nästa gång på jobb på torsdagen. Är nämligen lite nervös inför att plötsligt vara på tumis med lilltjejen. Hjälp.
Publicerad 27.01.2013 kl. 22:07

Dagens outfit

Dethär med att välja dagens outfit åt en bebis i von Rosen-skena är ganska utmanande.

Tidigare i veckan var Pandan i Iso Omena och blev lite knäpp av alla bebiskläder i Lindex och Seppälä och kom hem med en hög ursöta & -coola kläder* i storlek 56 (eftersom vi plötsligt märkte att vi hade jättefå små kläder och vår tjej råkar vara ganska smal (who would have thought?).

Men nu går ju inte ens hälften av de kläderna på henne. Hoppas hon ännu om sex veckor inte vuxit ur den storleken.


Seppälä style. De små byxorna hann vara på en gång (strlk 50), snyft.


*Aj så tacksam jag är att han inte kommer hem med några ljusröda prinsess-/röyhelöplagg, utan att jag kan lita på hans smak.
Publicerad 26.01.2013 kl. 12:59

Saker folk tiger om

Tänkte lite fortsätta på serien Helena startade för en tid sedan:

Att man två veckor efter förlossningen fortfarande måste inta laxermedel. 
Eller att när man äntligen klarar av att uträtta nr.2 tre dagar efter förlossningen kan det typ jämföras med en ny förlossning. Auts.

Så ni som snart ska föda: lönar sig att skaffa ett paket Pegorion färdigt.

Thanks for sharing, tänker ni andra.
Publicerad 26.01.2013 kl. 10:57

Höftproblem del 2

Ja, det gick ju inte helt önskat på Jorv idag. Eller Bouncy uppförde sig exemplariskt (förutom att hon kakkade tre ggr på bordet...), men det visade sig att hon lider av höftledsluxation och är nu tvungen att bära en sk von Rosen-skena i sex veckor.
Om tre veckor får vi ta av henne skenan och bada henne innan kontroll på Jorv, sen fortsätter det igen i tre veckor. Trodde detta var mycket mer vanligt, men det visade sig att endast 1% av nyfödda lider av det. Samma dag som Bouncy hade fyra andra barn skickats vidare på undersökning.

Eftersom Bouncy var så lugn och duktig under undersökningen, klarade jag av det galant, men medan vi gick längs de långa korridorerna påväg mot utgången, kom gråtet igen.

Jag vet att slutresultatet blir bra, att det är bra att det upptäcktes såhär tidigt och inte först sen när hon börjar gå haltande och att bebin snabbt vänjer sig vid skenan.
Men just idag känns det tungt, eftersom vi just hade börjat få känslan att nu börjar vi ha koll på detta och lite känna igen vad hon gillar och inte gillar. Och så plötsligt måste vi lära oss allt om pånytt. Amningen började direkt krångla, eftersom vi måste pröva helt ny, obekväm ställning, och jag har känslan att jag inte kan hantera mitt barn med den klumpiga ställningen. Blöjbytet är en ny utmaning, inga mer nattamningar i liggande ställning (där hon brukar somna och sedan sover vidare snällt i sin egen säng), ingen sitter eller Stokkes newbornset och inga mer dansande omkring med henne i upprätt ställning mot bröstet (enda ställningen typ där jag får henne att lugna ner sig). Det är bara att ligga på rygg eller mage. Och som hon lider, i alla fall idag. Och när hon lider, lider även mamma.

Och så ser hon ut som en liten Transformers/amerikansk fotbollsspelare. Ville inte ens ta bild på henne när det var så synd om henne.
Publicerad 24.01.2013 kl. 21:18

Fd Stadin flicka, nuförtiden DJ Esbobo.
Tvåspråkig, sångglad, språkintresserad musikdiggare som bor i Esbo med man (Pandan) och barn (Bouncy).
Försöker lära sig spela ukulele och har en svaghet för Eurovisioner.

Arbetssökande, goda tips tages gärna emot!

catten.ratata(a)gmail.com

Gilla Catten på Facebook


Martti (2010-2014), som under fyra år var en kär familjemedlem.


Min andra blogg: Oravahuone

iLike:

 

Follow on Bloglovin