Att resa med Brio Go

Det fanns ganska få matstolar på restaurangerna.

Ingen aning om vad som sker här, så här ser jag tydligen ut när jag matar mitt barn.

När jag idag gick en vagnpromenad med en annan mamma (som jag knappast träffat om det inte vore för den här bloggen!) och jag fnissade åt våra exakt samma färgs Brio Go:n, insåg jag att jag ju blev på hälft med mina reseinlägg. Och en av dem handlade om just hur det var att resa med Brio Go.

Men innan jag skriver om det, tänkte jag kolla om det är nåt speciellt ni vill veta om vår resa med en nyss fyllda ettåring? Flygandet hann jag ju redan skriva om, men nåt annat?

Och sen på tal om Brio Go, så har jag noterat att vi Go-ägare är kanske lite som motorcyklister eller båtägare, vi typ hälsar på varann på stan. Eller int nu helt, men nästan alltid blir antingen jag eller den andre vagnägaren så glad över att se en likadan vagn att man bara måste öppna diskussionen med att berömma vagnval och kanske ge tummen upp. Är det bara jag som upplevt detta? Och sker det även med andra vagnmärken?

Hur som helst så var det aldrig frågan om att vi skulle ta någon annan vagn än Brio Go med på resan. Den är ju designad för det ändamålet, man betalar ju inget för vagnen och det kändes skönt att resa med en vagn man känner igen. Det finns ju en egen reseväska för just Brio Go, men det kändes lite motigt att investera en massa pengar i en splitterny väska, så snälla Anna kom som en räddande ängel när hon erbjöd att låna deras väska åt oss. Helt supersnällt! Väskan är just planerad för Go, så det rymdes inte mycket extra (hade läst tipset att packa speciellt mat med vagnen, eftersom den inte vägs), men lite fick vi trugat in dit ändå.

Solskydd köpte vi på hösten, men det funkade inte riktigt för oss. Bouncy blev bara störd när hon inte såg oss under skyddet, så efter ett par försök skippade vi det. Kanske vi får användning av det på sommaren, eller så kanske det faller i kategorin onödiga vagnförskaffningar (som regnskyddet för Go)? Insektnätet hade vi också med, men använde det inte en enda gång, insekterna börjar ju svärma först vid mörker och då var vi redan inomhus. Innan resan köpte vi en ny, ljusare duk med UV-skydd till vagnen, denna gång av märket Dooky Design, eftersom jag ville ha fler ringar och möjligheten till upphissande av duken. Den fungerade bra, just för att man fick den lite nerrullad, så att den skyddade mot solen, men ändå inte skymde sikten för Bouncy. Regnskyddet (alltså helt perus-Brio) använde vi en dag, men då regnade det också så hårt att vi nog hade varit i pisse utan den.

Som jag nämnde tidigare, glömde vi ju vår In-the-pocket-baby hemma, så vi använde vagnen även till matstol. Och vi gick ju oerhört långa promenader längs med strandboulevarden, då Bouncy emellanåt sov, så då var det ju skönt med egen vagn. Vi försökte några ggr gå till stranden med vagnen, eftersom sanden vid vattnet såg så hårt ut, men inte en chans. Hjulen borrade sig bara in i sanden, så det var bara att bära bort vagnen igen.

Trots att vi är så supernöjda med Go, skulle jag ändå gärna höra tips på resevagnar, helt med tanke på framtiden. Ibland kanske man vill ha en lite lättare - men ändå bra - vagn med sig. Eller hurdana upplevelser har ni?

Publicerad 25.03.2014 kl. 00:32

Vår ensamma bubbla

Ibland känns det som att vi lever i en helt annan babybubbla än alla andra mammor med barn födda inom senaste åren. Och ibland kan det kännas lite ensamt i den bubblan, eftersom vi inte riktigt tycks passa in i den "rätta" bubblan.

Låt mig förklara: Min dotter älskar att sova. Och det älskar jag henne för kanske ännu mer. Det betyder att vi får sova på morgonen och det betyder att Pandan och jag också lätt vakar sent om kvällarna. Nuförtiden är vi nog redan inne i en sådan rytm, att vi inte ens får sömn fast vi skulle försöka somna tidigare.

Vid kanske 10-tiden börjar vår familj vakna sådär långsamt, äter frukost och läser tidningen i lugn och ro och före klockan 12 är vi bara inte kapabla till något. Om vi inte anstränger oss, sätter väckarklockan på lite tidigar och sköter morgonbestyren raskt och lite småstressat. Men det senare alternativet är ju inge kul och inget jag föredrar att syssla med allt för ofta. Och varför ska vi göra det, om vi välsignats med en morgontrött dotter? Vi kommer att ha vår fair share av tidiga morgnar när dagisrumban börjar, så varför inte njuta av de sköna morgnarna nu när vi kan?

Tyvärr förväntas man dock som småbarnsförälder vara aktiv om förmiddagarna: de flesta familjecaféer ordnas typ 10:30 och alla föreslår alltid träff före klockan 12. Och jag är den där kuivisen som bara vill säga "men vi vill ju sova!". Och det vill jag inte säga, när jag vet att de flesta måste vakna vid 06-/07-tiden pga att barnet vaknar då. Och jag förstår att man är i desperat behov av aktiviteter på förmiddagen om man vaknar så tidigt. Och då när vi är aktiva, sover alla "normala" barn sin dagssömn. Visst har jag protesterat till vissa tidiga klocktidsförslag, men nu känner jag mer att jag inte orkar, utan hellre låter bli och då backar ut istället, vilket betyder att vi hellre stannar hemma. Och det är ju dumt, för visst vill jag ju att Bouncy ska få träffa andra små, speciellt när hon gillar det så mycket! Men dagarna och tiden bara rusar förbi och jag känner press på att jag inte alls aktiverat mig så mycket som jag borde ha gjort under det senaste året. Inte för min egen skull, utan för Bouncys skull.

Så min fråga är nu: Är vi på riktigt den enda småbarnsfamiljen som lever/har levt så här? Finns det ingen annan därute som vill hänga/leka med oss på eftermiddagarna?

Publicerad 25.02.2014 kl. 21:27

Att flyga med barn

Som jag tidigare nämnde, åkte vi kvällen innan till flygfältet och checkade in vårt bagage. Eftersom vårt flyg skulle starta så tidigt, hade vi möjlighet till det, vilket jag är glad över. Vi hade ju tre kappsäckar + väskan med Brio Go, så det hade nog varit en viss utmaning att fixa allt detta 05-tiden på morgonen.

Vi utnyttjade disken för Special passengers, vilket funkade bra, ingen kö och vi fick vagnen incheckad på samma gång (på Fuerteventura måste vi föra vagnen till andra ändan av flygfältet). Även säkerhetskontrollen var för specialpassagerare, så även här utnyttjade vi detta. På Helsingfors-Vanda finns bra kärror på båda sidorna om säkerhetskontrollen, den gillade Bouncy att sitta i. Tidigare kunde barn sitta i kärrorna för handbagage, men inte nu mer, de har tydligen förnyat dem? På Fuerteventura däremot fanns det ingenstans vart man hade kunnat placera flickan, så jag bar henne i Manducan fram till säkerhetskontrollen, sen orkade inte mina axlar mer och vi turades om att bära henne. Överhuvudtaget gick allt mycket smidigare här, var en massa frustrerande köande och annat sählände på hemvägen.

Eftersom vi vaknade så tidigt, gav vi bara mjölk åt flickan här hemma och lite gröt på flygfältet. Hade med oss av Onni-gröt, som man får i tetraförpackningar och smakar gott utan att värmas, jättepraktiskt. Gröten smakade inte riktigt ännu på flygfältet, så hon åt lite mer gröt på flyget. Innan vi landade bad vi flygvärdinnan värma en burk mat i vattenbad, annars åt hon väl nån fruktmellanmål (sådan där påse man klämmer ut purén ut), minns inte så exakt.

På sig hade hon en långärmad blus, leggins och på det en onepiece, som vi kunde ta av sen när det blev varmt i flyget. Det funkade ganska bra.

Vi hade ju betalat för platserna längst fram, vilket jag är mycket tacksam för. På ditvägen frågades det inte ens om vi skulle vilja ha koppan, som man kan sätta fast i väggen, och den hade dessutom satt lite tokigt framför mig och en kvinna som satt bredvid mig. Flyget tillbaka var ett nyare flyg och då hade vi haft möjlighet att testa koppan (som denna gång hade varit framför oss två), trots att Bouncy antagligen redan är helt för lång & tung för den, men det blev sedan aldrig av. Bouncy brukar ju somna själv med att böka i sängen först och eftersom man inte fick sitta i koppan sådär annars bara, så hade det knappast blivit något. På båda vägarna somnade hon i Pandans famn, på ditvägen 45min, på tillbakavägen 30min. Flyget tog ca. 6h. Jippii. 

Det dumma med platserna på första raden är att man inte får ha sitt handbagage framför sig när flyget lyfter/landar, så det var lite säätämistä med att packa alla grejer vi behövde i en kasse, så att vi inte behövde ta ner våra reppun. Men under flyget uppskattade jag utrymmet. Bouncy hade plats att stå och touhu och eftersom det satt en okänd människa vid gången, behövde man inte be personen stiga upp varje gång man själv skulle upp. Och det som säkert räddade vårt flyg med trött barn var att vessakön gick just vid våra platser, så det fanns nästan hela tiden någon som underhöll Bouncy. Även personalen hade direkt syn till henne och jestas så det fjantades därifrån. Bara bra.

Väl framme var det ännu nästan 2h bussresa och som tur somnade flickan i min famn och sov sedan nästan hela bussresan. Lite antiklimax var nog att vi var de enda som inte fick vårt rum direkt och vi var dessutom den enda barnfamiljen i sällskapet. De bad oss bara gå ut och gå lite, vilket ju var just det vi ville efter en låååång resa, klädda i våra varma kläder med hungrig bebis med blöt blöja. Hjälpte inte annat än att packa upp vagnen, lämna resten av bagaget där, byt Bouncys blöja i receptionens toalett och gå till närmaste café på en iskall cokis & toast.

Är det nåt annat ni ännu undrar över gällande flyget osv? Kan tillägga det till texten senare.

Publicerad 18.02.2014 kl. 00:09

Check-in avklarad

Vi beslöt oss för att föra bagaget till flygfältet och göra check-in redan ikväll, eftersom vårt flyg far så tidigt imorgon. Och tanken att rouda tre kappsäckar + Brio-kappsäcken, två reppun + baby mitt i natten kändes inte nu värst lockande. Så nu är det bara att gå direkt till Security checken och hoppas på möjligast lite kö.

Utnyttjade förresten disken för Special Passengers, som tipsades om i denna blogg. Ingen kö och himla praktiskt. Det lär finnas även en egen Security check för "specialpassagerare", som vi tänkte testa imorgon. Allt ut av barnfamiljsförmåner bara!

Så nu misstänker jag att det blir lite bloggtystnad några veckor, eftersom det inte lär finnas gratis internet på hotellet (ganska skönt egentligen). Men om det nu av nån underlig anledning finns, kanske jag hellre uppdaterar på vår forne reseblogg, minns ni den?

En Bouncybild åt fel håll, I don't know why...

Publicerad 18.01.2014 kl. 20:42

12 månader

Detta blir den sista månadsrapporten, snyft.

11 månadersrapporten kan du läsa här.

Igår var vi till rådgivningen och hennes mått är nu 80 cm och 10,75 kg, dvs hon har inte just alls gått upp i vikt (fast hon känns tyngre, det är väl min kondis som blivit så dålig...), men nog vuxit i längd.

  • Första halvan av senaste månaden var lite jobbig, passligt till julafton blev hon supergnällig och var det i kanske en vecka. Betedde sig riktigt som en bortskämd unge med noll tålamod och vi var helt slut om kvällarna. Dock upptäckte vi några nya tänder, så det kan ha haft sin förklaring i det. För vips, ändrade det och hon blev sig själv igen, glad, nöjd och fjantig. Hela födishelgen skrattade, smålog och grimaserade hon genom båda kalasen, trots att hon bara sovit en kort dagssömn. Hon verkade riktigt lycklig när hon somnade, låg och "pratade" i sängen en lång stund.
  • Mamisfasen fortsatte ännu, men jag tror att den börjat lätta lite, hon kan t.o.m. bli kvar i vardagsrummet och leka om jag går till köket.
  • Sover himla mycket. Lägger sig vid 20-tiden (somnar senast 21) och vaknar vid 10-10:30 ungefär. Tror mörkret har påverkat även på henne.
  • Gillar inte att man håller henne i händerna.
  • Stiger upp säkert och når till de flesta ställen pga sin längd, men fortfarande inget intresse för att gå. Några steg kanske av misstag längs med soffan eller soffbordet, men inget mer. Helt okej för mig.
  • Har börjat peka på saker och kollar frågande på mig och vill tydligt att jag ska berätta vad det är. Lampor pekar hon ofta på och har börjat säga något som liknar "paappa". "Mammamamma" verkar ibland betyda mjölk. Rådgivningstanten tyckte det var lite komiskt att Bouncy satt och såg på när hon blandade ihop vaccinen och kommenterade med jämna mellanrum: "Ui" och "Oj".
  • Verkade inte få nu heller några biverkningar av vaccinen. Grät förstås när hon stacks, men det gick om snabbt, när hon fick spela på ett "piano" som rådgivningstanten snabbt trollade fram.

Annat kommer jag faktiskt inte nu på. Vi låter bilderna från julen och födelsedagen tala:

Outfiten för kalas nr 1 var Marimekko. "Kiitää" heter klänningen och var även hennes födispresent. Underbart skönt material. Storleken är 92...

Här ser ni ännu skymten av kakan, som Pandan främst stod för (mamma bakade bottnet, jag planerade). Uggletema, förstås.

Outfit för kalas nr 2 var Lindex' Littlephant, både strumppisarna och klänningen.

Kaka nr 2. Lika konfunderad flicka. "Varför sjunger alla de här människorna och var är grejen med att blåsa ut ljus?"

Egen keku med banan, blåbär, puffits & vispgrädde.

Slutfestat.

Imponerande presentsaldo. Även kappsäcken innehåller en hög med coola kläder.

Publicerad 16.01.2014 kl. 21:34

...well it's my birthday too!

Ja, och som sagt var det ju inte bara Bouncys födelsedag idag, utan även min, dvs vår första gemensamma födelsedag! Kändes lite magiskt på något sätt, att vi har vår alldeles egna dag tillsammans. Jag vet inte vad Bouncy tänker om detta som tonåring, men just nu känns det fint.

Pandan jobbade tyvärr hela dagen idag, men lite hann vi alla mysa på morgonen, när han hämtade fröken till vår säng och jag fick min present (årets föräldrar fejkade lite och lekte på lördagen att det var Bouncys födelsedag, eftersom hennes paket innehöll klänningen hon skulle ha på sitt kalas...).

Sen bestämde vi oss för att ta oss in till stan på lite ärenden med Bouncy och passade på att ta en kaffe och Sacher på traditionella Fazers Café. Meningen var att gå till Glogatans Fazer, men pga kylan blev det istället bekvämare med Forums Fazer. Där joinade vår virtuella bekantskap Kiri oss, alltid trevligt att träffa Twitter-/Instagrambekanta live.

Så hann vi ännu med en snabbträffis med Bouncys gudmor och jag fick bytt en av mina tre Westö-böcker till Kopparbergsvägen 20. Bouncy var på fantastiskt humör hela dagen (så faktiskt hela veckoslutet), somnade dessutom just innan vi skulle åka hem med bussen och fortsatte med sitt ypperliga humör på kvällen, fast vi var bara på tumis.

Kvällen kronade jag ännu med auraost-päronpaj från igår och ett glas rött, ahhh.

En riktigt fin dag vågar jag påstå. En underbar helg dessutom, som säkert bidrog till den fina fiilisen, men vi tar det i ett annat inlägg.

Extra glad var jag att jag äntligen hade någon att sjunga den gamla Beatles-dängan åt: "They say it's your birthday - dä dä dä dä dä dää - well, it's my birthday too!". Den som sett 80-tals klassikern Sixteen Candles kanske minns när The Geek sjunger den åt Samantha Baker aka Molly Ringwald...

Publicerad 13.01.2014 kl. 22:17

Ett år!

Efter ett kalasfyllt veckoslut var det idag Bouncys officiella födelsedag.

Jag tycker fortfarande att det är så overkligt att det bara är ett år sedan hon föddes, eftersom det är så himla mycket som hunnit hända i en liten människas liv.

Återkommer med den sista månadsrapporten om några dagar, då hon har sin ettårsrådgivning, men ni kan ju fundera på en människas utveckling under det första året med hjälp av min Everyday-video. Visserligen har det inte blivit av att fota varje dag de senaste månaderna, eftersom objektet varit ganska rörligt och bilderna sällan lyckas, men kanske man ändå får ett hum om vad det handlat om:

12 Months from Catten on Vimeo.

Så här såg vi ut för ganska exakt ett år sedan...

... medan vi e såna här idag (eller igår).

 

 

Publicerad 13.01.2014 kl. 22:04

Dymo-mani

Här vrids och kläms det. Klick klick klick hör det hela tiden. Dagens projekt var att fylla i släktträdet som fanns på designversionen av mammalådan som FPA började dela ut hösten 2012. Bouncy gillade inte alls att jag hade en egen leksak som hon inte fick leka med, men tror hon var nöjd med slutresultatet:

Publicerad 01.01.2014 kl. 23:08

2013 in a nutshell

Tycker denhär videon beskriver ganska bra hur mitt 2013 sett ut:

Bröllopsfotot var ju inte precis aktuellt, men det passade in dit ändå, tyckte jag. Gillade speciellt pärmbilden, som valts helt random bland mina instagram-foton: fritterade bananer och glass på nån kinesisk restaurang, haha!

Jag ser hela 2013 som en människas första år. För i januari föddes ju Bouncy och så har jag på nära håll fått följa med hur detta underbara mirakel utvecklats, vilket är helt helt obeskrivligt fint. Det sker ju så mycket under det första året att det känns helt ofattbart hur mycket som kan hända åt en liten, liten människa.

Men sen är jag lite inne på samma linje som Anne Hietanen. Fick lite ångest när en efter en av mina Facebookvänner - speciellt sådana som varit i samma situation som jag - skrev hur 2013 varit det mest fantastiska år någonsin. Och jag känner inte alls lika. För samtidigt som det varit ett av de mest underbara åren, har det nog varit ett av de tyngsta.

Ok, för 10 år sedan gick jag igenom en depression och vågar nog påstå att det var ett tyngre år, eftersom det inte fast just några positiva inslag eller ljusglimtar i det året. Nu har jag ju haft lyckan, en underbar, trogen man och ett barn som låtit oss komma relativt lätt undan med sitt goda humör och sina sömntalanger, och som vi dessutom älskar så innerligt mycket.

Men samtidigt har ju Bouncys ankomst vänt upp och ner på allt, man har liksom fått börja om från början på ett sätt. Och det är en himla stor utmaning för en människa som jag, som gillar att ha ett kontrollerat liv med rutiner och system. Jag har ibland nämnt, att jag varit projektledare i vårt förhållande och plötsligt blev jag projektledare för tre personer (bra att jag i alla fall har en utbildning för det, haha)! Plötsligt fanns det även oväntade spänningar i vårt tidigare harmoniska och roliga förhållande och jag håller nog med om den saken att förhållandet måste nog vara i ganska bra form innan man ens funderar på att skaffa barn. För babyåret är inte lätt. Igår konstaterade vi faktiskt med Pandan, när vi vid 12-slaget stod på balkongen och såg på fyrverkerierna, att vi klarade det här året och älskar fortfarande varann. Och till min tröst har jag även fått höra att det blir lättare när barnet växer och livet stabiliserar sig. Det tröstar verkligen.

Dessutom är jag en person som spänner himla mycket för nya situationer då jag förväntas klara av att göra något jag inte har erfarenhet av tidigare. Kan ni förstå hur många nya situationer ryms in i ett babyår? Typ varje vecka en ny fas. Sommaren känns så här i efterhand som om den gick i en enorm dimma, precis som graviditetssommaren innan, så där hoppas jag verkligen på en förändring. Det enda jag känner att jag gjorde hela sommaren är att jag gick långa vagnpromenader, that's it.

Jag känner på ett sätt att jag inte gjort NÅGOT under hela året, förutom varit mamma. Och det blir ju lätt så, jag förstår ju att det är helt naturligt, och alla gör ju på sitt eget sätt. Men när man läser t.ex. Karins blogg, där lilla Märta hänger med på alla evenemang, och fast jag inser att det inte alls hade funkat med Bouncy, känns det plötsligt att jag bara ugglat hemma hela året. Och det måste vi få en förändring på. Och jag tror att vår resa om några veckor kommer att göra så bra åt oss alla tre.

En grej jag ändå är stolt över är att jag tog tag i saken och sade upp mig från mitt jobb. Planen var att jag nu skulle vara öppen för nya utmaningar och äntligen inse vad det egentligen är jag vill bli som stor. Men liksom när skulle jag hinna tänka på sådant?

Planen är att börja söka jobb aktivt (har ju nog redan satt iväg några ansökningar, med lite halvenergi. Svaret var naturligtvis nej tack.) i år, men hur det ska lyckas med en aktiv toddler i huset är mig lite oklart. Har ändå tänkt att Bouncy ska vara hemma så länge jag är hemma.

Vi får se, vi får se.

Best moments on Instagram 2013 from Catten on Vimeo.

 

 

Publicerad 01.01.2014 kl. 22:30

Ställning till badkar erbjudes!

Behöver du en ihopfällbar ställning till babybadkaret? Märket är Rotho Babydesign. Den har varit himla praktisk hos oss, när man inte behöver huka sig i konstig ställning med den dyrbara, sladdriga och hala babyn, när man annars också spänner sig.

Nu behöver vi den dock inte längre, så den väntar på en ny ägare. Fick den av min syster som begagnad, så den kostar inget, bara du orkar hämta den från oss. Kan slänga badkaret på köpet också, eftersom jag inte är helt säker vilka badkar som passar till den (borde nog passa till de flesta, om jag förstått rätt). Badkaret är lite slitet, men i gott skick, har en propp i bottnet, vilket varit oerhört praktiskt. Nu ser jag att även badkaret är av märket Rotho, så kanske det ändå bara är det som passar till ställningen?

Suck, tekniken är inte alls på min sida nu, får inte bara det in i mitt huvud varför bilden inte laddas åt rätt håll? Äh, det får vara.

Samtidigt har vi en oanvänd badstol till badkaret, Trille är märket. Eller vi använde den kanske en gång och insåg att det inte var riktigt vår juttu. Tror vi skaffade den helt för sent, att den varit bra när Bouncy var helt nyfödd. Dessutom har vi ofta skött badstunderna på tvåmanhand, så vi har haft tillräckligt många händer till hjälp. Tror den kan vara till större nytta om man sköter badandet ensam?

Den har vi köpt från Lekmer, så den skulle vi gärna ta nåt för, säg ett kaffepaket eller nåt liknande. Här hittar du en närmare beskrivning på den.

Bild från Lekmer

Intresserad eller vet du nån gravid eller någon med nyfödd spädis? Sätt mail till catten.ratata(a)gmail.com!

 

Publicerad 01.01.2014 kl. 21:55

Fd Stadin flicka, nuförtiden DJ Esbobo.
Tvåspråkig, sångglad, språkintresserad musikdiggare som bor i Esbo med man (Pandan) och barn (Bouncy).
Försöker lära sig spela ukulele och har en svaghet för Eurovisioner.

Arbetssökande, goda tips tages gärna emot!

catten.ratata(a)gmail.com

Gilla Catten på Facebook


Martti (2010-2014), som under fyra år var en kär familjemedlem.


Min andra blogg: Oravahuone

iLike:

 

Follow on Bloglovin