Ett sista inlägg om Martti

Måste ännu publicera några babyfoton på honom, eftersom hans uppfödare skickade mig länken till dem. Minns när vi första gången höll honom på handen när han var 2 veckor gammal, aaaw!

Martti till höger

Martti längst till höger, haha!

Publicerad 19.08.2014 kl. 14:13

Vila i frid, Martti

Lite före Pandans semester fick vi veta Marttis dödsorsak. Cancern tog även vår kära igelkott. Det var en elakartad cancer som spridit sig bland inälvorna snabbt. Men omöjlig att märka utifrån och är så nöjd att vi besökte veterinären just några veckor innan, eftersom han kollade Martti, men märkte inget. Så det fanns inget vi hade kunnat göra.

Martti kom tillbaka till oss i en fin urna, som vi begravde på landet, brevid tidigare husdjur i släkten. Bouncy var med och plockade stenar, som vi sedan placerade på graven. Nu har vi avslutat det kapitlet och han får vila i frid.

Blir nog inga fler igelkottar för oss, de är alldeles för personliga husdjur med tanke på den korta livsstid och mängden sjukdomar de har. Tur att Bouncy ännu var så liten, att inte sorgen blev stor för henne. Visst säger hon ännu något som låter som Martti när hon ser bilder på igelkottar, men annars tror jag inte hon minns mycket av honom.

Hade lite bekymmer med att bli av med hans bur, men via Tori hittade jag till slut en som ville betala priset jag bad om. Nu bor det marsvin i den och det råkade vara just en sån bur hon lite kollat på tidigare. Bra bra.

Publicerad 19.08.2014 kl. 14:07

Bur till salu!

Snälla söta läsare, kan ni hjälpa mig med att sprida på ordet? Känner du någon som har kanin eller något annat gnagardjur som skulle behöva ett nytt hem? Vi försöker sälja Marttis bur på Tori, men har inte haft tur än så länge, bara en ung tjej som inte har råd att betala så mycket för den. Skulle inte heller vilja sälja den för en helt fjuttig summa, eftersom vi investerade ganska mycket i den och den hann vara såpass kort tid i bruk. Och vi har redan sänkt på priset 150€ från vad vi själva betalade för den. 100€ ber vi alltså för den.

Buren har plexiglas och ett lock, som man kan sätta på vid behov. Det jag uppskattade massor var de låsbara hjulen under, vilket underlättade flyttandet av buren och samtidigt var inte buren fast mot det kyliga golvet, vilket speciellt igelkottar uppskattar.

Nu skär det i hjärtat varje gång jag ser buren och jag inbillar mig ännu också att jag hör prassel från den... 

Här är länken till annonsen: http://www.tori.fi/vi/12444814.htm

Publicerad 27.06.2014 kl. 12:10

Fan ta Itella!

Det senaste året har jag haft många negativa erfarenheter med Posten dvs Itella (what's up med namnbytet, vad är ens Itella?): Förra sommaren åkte en muminmugg via vårt postkontor till Dalsbruk, dit vi flyttat vår post, men vi fick aldrig meddelande om att den kommit fram, så muggen satt fast någonstans i månader. I vintras tappade de bort vår nya iPad någonstans på vägen och ingen visste var den fanns någonstans. Det som störde mig mest var Itellas inställning, dvs en axelryckning och förklaringen att det inte kan något åt saken och försökte inte ens reda ut saken.

Efter Marttis bortgång måste vi sköta praktiska arrangemang, i första hand att skicka honom till Evira för att få veta dödsorsaken (Suomen Siiliyhdistys önskar att man gör detta, för att få mer kunskap om igelkottarnas bortgång) och på Eviras sidor stod det så här:

Men på Itella påstod de att de inte har varken sådana lådor eller tejp, utan man borde få dem av djurläkaren eller Evira. Konstaterade med rödgråtna & svullna ögon att det är lördag och vi kan ju inte hålla honom i kylskåpet heller tills måndag (man får inte frysa djuret), men så fick vi den bekanta axelryckningen och kommentaren "pahoittelen.". Direkt när vi kom ut, brast jag ut i gråt, visste liksom att det inte skulle gå problemfritt. Tur att Pandan hann komma med till posten innan jobbet, eftersom det till slut blev en tur in till stan till Matkahuolto (Esbo Matkahuolto hade stängt) och saken fixades betydligt lättare. 

Så nu väntar vi på resultaten, så vi hoppeligen får vetskap i ovissheten. Kändes på ett sätt fint att vara hela familjen på plats när vi skickade Martti på sin sista färd.

Publicerad 08.06.2014 kl. 15:05

Martti (2010 - 2014)

Det är med stor sorg som jag måste meddela att Martti somnat in för gott idag. 

Kvällen har varit tung, eftersom det var jag som hittade honom, när jag skulle ge mat åt honom. Samtidigt var Pandan på jobb och en energisk och glad Bouncy sprang omkring och ville hela tiden tala med och titta på Martti, så måste bara låta honom vara där och efter läggdags börja reda ut hur jag skulle gå till väga rent praktiskt.

Martti var en så himla fin igelkott och tänk att en igelkott kan bli en så stor del av en familj? Men vi tröstar oss med att han levde ett långt och bra liv i igelkottsår och har det bra nu.

Martti var ju även en ganska stor del av denna blogg, så måste lite fundera och göra lite ändringar. Blir kanske en liten paus samtidigt.

Martti när han just kommit från Åbo till sitt nya hem i juni 2010.

Sådär söt som bara Martti kunde vara.

Publicerad 06.06.2014 kl. 20:53

Trooper pooper

Rapport direkt från motorvägen: Har just besökt Marttis veterinär i Riihimäki och han mår - med tanke på sin höga ålder och knäskada - riktigt bra! Tänderna och munnen såg bra ut, inga hårda massor i magen och verkade helt aktiv och nyfiken där på skötbordet. Såklart stör hans knäskada lite, men vi ska nu testa några dagar med smärtstillande, ifall hans beteende ändras. Blir han betydligt piggare, betyder det att han har smärtor och då måste vi kolla vidare. Dessutom ska han få lite vitaminboost i några veckor, äldre igelkottar lär behöva lite mer vitaminer. Men just nu är allt ok. Huh. Han är nog en sån trooper, vår lilla Martti-boy!

Publicerad 21.05.2014 kl. 19:32

´TTI!

Bouncy är så förtjust i Martti. Det är så otroligt gulligt när han kommer fram och hon står där snällt och kurkkar sådär med böjda ben och säger "kotte!" och "´tti!" om vartannat med stor entusiasm.

Untitled

Tyvärr är vi lite oroade för gamle herr Martti just nu. Han fyllde ju 4 år på Vappen, vilket betyder ca. 65 år i igelkottsår. Pensionären... Samtidigt när han fyllde år blev han lite deppig och verkar på riktigt lite nedstämd. Även gåendet är igen lite svårt, så bokade tid till vår igelkottsdoktor i Riihimäki. Fick tyvärr tid först till nästa vecka, hoppas det inte är för sent.

Martti är den sista av tre bröder som är vid liv, och medelåldern för en igelkott är ju bara 3-5 år. Har därför börjat lite förbereda mig mentalt på att vi kanske inte har honom hos oss så länge mer... Han har ju varit med om så många sjukdomar och vi vill ju inte att han har smärtor. Men man vet ju aldrig! Martti har varit en trooper förut. Tur i alla fall att Bouncy är så liten ännu, att hon inte riktigt förstår vad som pågår.

Untitled

Suddig bild, men liksom dendär tassen!

Publicerad 12.05.2014 kl. 21:09

Hau hau

Plötsligt är hon så intresserad av djur. Hon har varit lite konfunderad över Martti tidigare, men nu talar hon med honom och de följer med varandras rörelser bakom plexiglaset.

Untitled

På sistone har vi också bekantat oss med bekantas katter och hundar. Hon följer med dem vart de än går, pratar något helt nytt språk med dem och för det mesta säger alla djuren hau hau.

Ute på äventyr med grannens katt.

Lyxen när hon idag fick vara i ett hem som innehöll baby, hundar och katter, alla väldigt lugna dessutom.

Publicerad 02.04.2014 kl. 20:54

Testar om flickr funkar igen...

Jihuu, det verkar ju funka igen!

Untitled

Publicerad 19.03.2014 kl. 21:41

Dilemmat

Som jag nämnt, så hamnade Martti flytta ut ur sitt rum när Bouncy tog över Ekorrummet. Nu huserar han i vardagsrummet i sitt "tillfälliga" bo, alltså en hundvalpsbassäng med mjuka tygväggar.

Bouncy tycker den är helt galet intressant att krafsa på, eftersom den har liknande tyg som hennes resesäng. Just nu tränar hon ju på det här med att ställa sig upp och snart faller hon säkert i ett obevakat ögonblick på boet när hon tror att hon kan luta sig på det. Ett extra problem är ju även att ju kallare det blir, så måste vi sätta ett extra element brevid boet och det är minsann inget man vill att små fingrar går och potar på.

Vad i all världen ska vi hitta på? Staket? Just nu finns det inte plats för Martti i nåt annat rum heller.

Publicerad 15.10.2013 kl. 15:15

Fd Stadin flicka, nuförtiden DJ Esbobo.
Tvåspråkig, sångglad, språkintresserad musikdiggare som bor i Esbo med man (Pandan) och barn (Bouncy).
Försöker lära sig spela ukulele och har en svaghet för Eurovisioner.

Arbetssökande, goda tips tages gärna emot!

catten.ratata(a)gmail.com

Gilla Catten på Facebook


Martti (2010-2014), som under fyra år var en kär familjemedlem.


Min andra blogg: Oravahuone

iLike:

 

Follow on Bloglovin