Keikkavår/-vinter

Av diverse orsaker (främst pga dendär lilla typen som flyttade in hos oss för ett år sen) har det varit lite tyst på keikkafronten på sistone. Jag som ääälskar att gå på keikkor.

Nu ska det bli andra bullar: Om några veckor är det Veronica Maggio på STK och idag fixade jag biljetter till både Scandinavian Music Group i mars och Erlend Øyes akustiska solokeikka* i april, båda på Tavastia.

Speciellt den sistnämnde gläder mig enormt, Erlend får ju som känt ett enormt smil på mitt ansikte och är ju bara en fantastisk underhållare. Lite nervös är jag dock över att Pandan troligen (bara jobbturerna fixar sig) första gången ska se honom live också - tänk om han inte alls gillar Erlend? Ser hur som helst fram emot hans nya skiva - på italienska! - som lär komma ut snart. Glad är jag också att Hakuna vill följa med, släpade ju henne med mig senast Kings Of Convenience spelade i Finland.

SMG släppte ju ut en ny skiva, Terminal 2, för några veckor sedan, och det lilla jag hört, låter det som den SMG som jag gillar. På senaste skivorna irrade de sig lite för mycket åt countryhållet, vilket fick mig att fundera på att hålla en paus från bändet. Tror jag såg dem live senast lite före vårt bröllop, så det är ju lite tid sen senast. Levykauppa Äx hade ett erbjudande med cd+t-shirt och eftersom jag har två SMG-blusar som jag ääälskar, beställde jag nu även denna Girlie-modell i storlek XL. Lite besviken är jag nog, eftersom den är ganska traditionell bändipaita och helt för kort i min smak. Måste riktigt sätta feedback åt bändet på Twitter... Vi låter Bouncy presentera blusen:

*Sorry, triokeikka står det på Tikettis sidor...

Publicerad 06.02.2014 kl. 21:31

Ah, Erlend

Den som följt med min blogg en tid kanske minns min kärlek för norrmannen Erlend Øye. Så ni kan ana min stora glädje då jag hörde att han kommit ut med nytt solomaterial och dessutom på italienska! Han lär väl ha bott i Italien.*

"Aika huttua", som Pandan uttryckte det, men hej, det är ändå Erlend! Och han dansar i videon. Alla vet vi ju att ingen dansar så härligt som Erlend. Det är faktiskt min dröm, att nån gång få dansa med honom (fan, Hakuna, att vi inte då för ett par år sedan orkade stanna längre i Nosturi!).

 

*Fatta att vi ett tag bott i samma stad (Helsingfors!), då han gjorde skivan Unrest och jag sprang aldrig in på honom. Höh.

Publicerad 18.08.2013 kl. 20:29

Kung Fu Girl

Tänk att man kan få en så massa flashbacks av att Linda rekommenderade vinet Kung Fu Girl. Inga flashbacks av vinet dock, utan av Bobby Trafalgars låt Kung Fu Girl, som blev känd via JC:s reklamer i början av 2000-talet.

Den som börjar vid 2:37 var min personliga favorit:



Flashbacksen kom från att jag den regniga sommaren 2001 jobbade på en campingplats i mellersta Norge. Eller värst regnigt var det inte i övriga Norge, eftersom kvällstidningen VG rapporterade om värmebölja typ varje dag, men Loen där jag bodde tycktes vara ett hörn som gud glömde den sommaren.

Anyways, Norge är ju ett rätt dyrt land, men man förtjänar också rätt bra där. Och efter att ha bott in the middle of nowhere, där pengarna gick till ett par öl i veckan (man lärde sig betydelsen av koncepten Vor- och Nachspiel där, ölen i restaurangen var way too dyr) och kanske en pizza dagen efter, åkte vi i slutet av sommaren med min vän Lotta på jentetur till Ålesund och shoppade loss som sinnessjuka.

I Ålesunds JC råkade jag sedan vid kassan hitta just Kung Fu GIrl- singeln, vilken jag ju bara måste få och den blev därmed en populär(?) låt under etkona i Helsingfors den hösten.

Här ännu låten i sin helhet:
 
 
 
Publicerad 07.10.2012 kl. 15:46

Det kongelige bryllaupet

Det blev igår lite tal om även detta bröllop, som jag följde med rätt aktivt eftersom jag just den sommaren råkade befinna mig i Norge. Den vackra och nervösa Mette-Marit med näsduken, lille Marius och utnämnandet till "ektefolk". Synd att middagen inte fanns med, med Haakons härliga tal, som avslutades med den klassiska frasen: "Jeg elsker deg, Mette-Marit."
Publicerad 19.06.2010 kl. 20:46

Ah, disse Nordmenn!

Jag e nog lite schääär i Erlend Øye... Vet ni sådär på ett riktigt äkta tonårsvis, blir bara helt pirrig i kroppen när jag hör hans ljuva stämma eller ser honom dansa på scenen ("so let your hips do the talking..."). Vet inte helt vad juttun är, för han är ju inte precis nån alphamale med sin smala, vita kropp, stora röda hår och fula brillor(som ändå e så rätt att det nästan blir äckligt). Dessutom verkar han lite arrogant och har hört rykten om att han e lite av en diva. Men jag bryr mig inte! Så länge han väcker sådanahär känslor i mig e det fine. I videon till Kings of Convenience's "Toxic Girl" väljer flickan till slut Eirik, andra halvan i duon, medan Erlend blir kvar och tittar ledset på. Efter att jag sett den ville jag bara krama Erlend och ropa "JAG väljer dej!" Sen om han sku va fräck mot mig in person, så sku jag kanske måsta fundera om. Men just nu tycker jag han e bara hilarious och lutunen och kultsi. Och norsk.

Which brings me to the subject: Cattas kärlek för norrmän. Nu ska jag försöka lite analysera detta: allt började nog med prins Haakon Magnus på 80-talet. Min syster prenumererade på Svensk Damtidning och då hörde det ju till att man lite sku digga dom olika kungahusen. Och så sku man drömma om att själv bli prinsessa nåt tag genom att gifta sig med någon av de unga prinsarna. Carl Philip va för ung för mig, så jag passade på att fokusera mitt intresse för Haakon i grannlandet. Han va alltid så rosig om kinderna efter telemarkfärderna och verkade sådär down to earth.

Sen va det Jahn Teigen, Norges egen "Mr Eurovision". Han e ju ful som stryk men när han under tidiga 80-talet sjöng "Adieu" och "Do-Re-Mi" tillsammans med Anita Skorgan, smalt mitt hjärta och jag tänkte att alla norrmän måste nog ba va helt ljuvliga.

På 90-talet träffa jag en norsk Eirik, som va på sommarläger i Finland. Han va blond, fräknig, dansa balett, ringde till vårt lande o tala med min moppa och skrev sen ett kärleksbrev åt mig. Han va nog säkert helt asshole sist och slutligen, men jag levde nog några patetiska år i hoppet om att någon dag få träffa honom igen. På hemmafesterna hade vi med kompisarna som vana att ringa samtal till våra bekanta ute i Norden, "Nordiskt samarbete" kallade vi det för. Då talade jag ganska många ggr med Eiriks pappa, men sällan med Eirik själv. I samma veva "spådde" min kompis att jag skulle gifta mig med en Kjetil fra Norge (även inspirerad från Eurovisionerna och Kjetil Stokkan, "Her staar vi på Brandenburger Tor", ni vet).

I Rhodos lite senare på 90-talet bekantade jag mej med ytterligare en norrman som va så söt med sina blonda dreads. Han hade nog det mest galna namnet jag hört: Tøsser (det var visst nå vikingatidnamn, vad vet jag om han skämtade...)! Vi stämde träff följande dag vid hopptornet på Elli Beach, men när jag väl såg honom uppe i tornet började jag plötsligt tveka med hans namn och kunde helt enkelt inte ropa ut: "Tøsser!" :D Nå, vi lyckades ändå ses o hade nu något av en misslyckad dejt där han va aspackad.

Sommaren 2001 åkte jag äntligen iväg till Norge för att hitta mig min Kjetil. Avsikten var att söka jobb i Bergen, men hamnade istället på en campingplass i lilla Loen, nära sommerskicentret Stryn. Har nog aldrig upplevt så mycket regn en sommar, fick halsbetennelse och magvirus som höll på i säkert en månad och trots att jag köpte en handbok i "Hvordan finner du en Nordmann", så lyckades int det. Norrmännen va nog int så siistiga sist o slutligen. Ironiskt nog gifte sig Haakon Magnus med sin Mette Marit samma sommar och en regnig eftermiddag följde jag med på tv det Kongelige Bryllupet som pågick hela dagen. Men på vägen hem besökte jag Platekompagniet i Oslo och köpte Kings of Conveniences första skiva "Quiet is the New Loud" och så va det kört igen. Dom e nog ganska ljuvliga ändå... Plus att jag lärde mej det ack så charmiga nynorskan!

Följande sommar fick jag jobb som guide i Edvard Grieg-museet i Bergen (funa, min arbetsklädsel sku ha varit norsk folkdräkt! Lite siisti!), men av nån orsak kände jag int för att åka då och ville uppleva igen en sommar i Helsingfors. Det e int många saker som jag ångrar, men det e nog en. Jag SKA nog ännu till Bergen, eftersom jag e säker på att det e så "min" stad: kulturen blomstrar och från Bergen kommer ju KoC & Erlend, Röyksopp(fast dom visst va från Tromsö ursprungligen), Annie och Telle Records.

Min juttu med hela detta långa blogginlägg va ju alltså att jag väntar med spänning på hur nya Whitest Boy Alive-skivan låter. Stupidos rekommendation lät i alla fall lovande. Får kanske höra den ikväll. Alltid kul med någo nytt Erlend-material.

Och ajoo, istället för en norrman, hitta jag sist och slutligen en purfinsk pupu från Esbo, som jag nog är riktigt nöjd med. <3

(Killen i bilden e ju alltså då int han, utan just Erlend...)

alltså kolla nu!

Publicerad 05.03.2009 kl. 07:57

Fd Stadin flicka, nuförtiden DJ Esbobo.
Tvåspråkig, sångglad, språkintresserad musikdiggare som bor i Esbo med man (Pandan) och barn (Bouncy).
Försöker lära sig spela ukulele och har en svaghet för Eurovisioner.

Arbetssökande, goda tips tages gärna emot!

catten.ratata(a)gmail.com

Gilla Catten på Facebook


Martti (2010-2014), som under fyra år var en kär familjemedlem.


Min andra blogg: Oravahuone

iLike:

 

Follow on Bloglovin