Ukulelekurs

Lovade berätta om ukulelekursen jag deltog i för en vecka sedan. Ni minns att jag på morsdagen deltog i en nybörjarkurs i ukulele i Kottby. Nu var det dags för fortsättningskurs för nybörjare, så samma koncept som förra gången: 3h intensivkurs.

Untitled

Det kändes igen att det gjorde så bra för mitt spelande att sitta där i grupp och bara rämpyttä olika accord om och om igen. Fortfarande är det rytmiken som skapar problem för mig, tappar jag koncentrationen ens för en sekund, är jag helt ute och cyklar. Märkte att många sjöng med låtarna när vi tränade nya komp medan jag inte alls klarar av att kombinera dessa tu. Frågade också läraren hur han tycker att man borde träna ifall det är problematiskt: ska man bara direkt sjunga med eller först få spelandet i skick? Och han menade att vissa människor bara har svårare än andra att göra dem samtidigt, och att jag absolut ska få spelandet i skick först. Det tycks va nån del i min hjärna som inte riktigt funkar. Brukar ibland ha problem att klappa i takt när jag sjunger, om jag börjar tänka för mycket på det. Helt crazy.

Synd bara att när jag väl hemma samma kväll skulle visa åt Pandan vad jag lärt mig, mindes jag inte längre ens hur "leirinuotiokomppi" gick, trots att jag hade det uppskrivet. Vet nog att ukulelen förblir orörd igen tills nästa kurs (som hoppeligen ordnas på våren igen), såpass realist är jag, men gillar detta skarpt ändå.

Skulle gärna spela ihop med andra ibland, men det skulle kräva att det finns någon som lite "drar" gruppen så kan jag spela efter. Intresserade?

Och för den som har intresse för ukulelespelande kan jag berätta att det finns en grupp på Facebook som heter Finnish Ukulele Network FUN. Där hittade jag t.ex. just den här kursen jag gått.

Publicerad 29.10.2013 kl. 21:13

Ukulelebloggen

Nu minns jag inte om jag alls berättade om ukulelekursen jag gick på morsdagen? Då mina föräldrar och syster med son kom hem till oss, Pandan for på jobb och jag började min första morsdag med att åka till Kottby för att spela ukulele i ca. 3,5h.

Untitled

Me and my uke på väg med bussen tidigt en söndagmorgon.

Oj, det var så roligt och precis vad jag behövde för att få lite kick i mitt spelande! Och när jag kom hem, väntade alla här (förutom min man då) och jag hann ännu fira lite morsdag. Perfekt!

Untitled

På sommaren blev det inte av att spela helt så mycket som jag hade hoppats, men några sessioner hade vi på verandan på lande, ofta då Bouncy ännu var vaken och satt i sittern och lyssnade på oss. Det går mycket trögt fortfarande, och har ännu också problem med strumming patterns och speciellt rytmiken i dem. Och när jag inte har tålamod att sitta och jankka, jankka, jankka samma grejer. Men efter kursen märker jag att jag kan accorden mycket bättre och det hade skett betydliga framsteg.

På vårens kurs berättade läraren, att man kan börja spela ukulele där på hösten, men jag insåg att det nog blir lite too much för mig att ta mig till Kottby en gång i veckan, när jag ändå har min körsång också. And a baby. Så döm om min glädje när jag idag fick mail om att det ordnas en fortsättningskurs i oktober! Samma koncept som förra gången, 3,5h en söndag. Jag anmälde mig direkt!

Untitled

Bouncy introduceras till sin framtida ukulele. Den är just nu Pandans, men den är lite kräpp, så den passar bättre som "lekgitarr".

Publicerad 23.09.2013 kl. 19:44

Det finaste

Häromdagen spelades Snow Patrol's Chasing Cars (klicka för videon) på radion medan jag matade Bouncy hennes morgongröt. Den lyssnade vi på med Pandan live i Sziget år 2009, liggandes i gräset i solen, nyförälskade och hade det allmänt bra att vara. Därmed sjöngs den även i kyrkan under vår vigsel, och eftersom bröllopsdagen närmar sig blev jag lite blödig av mig. Speciellt när Bouncy samtidigt satt huvudet på sned och log det mest bedårande leendet åt mig. Pandan var på jobb, så jag måste sätta ett gullepluttsms åt honom med ett konstaterande att vi har det nog ganska bra, eller hur.

Och det har vi. Vi är fortfarande gulliga mot varandra med Pandan, trots extra trötthet som babyåret bidrar med. Vi kommer ihåg att dagligen berätta för varann hur mycket vi tycker om varandra. Och det är inte klokt hur mycket kärlek man kan känna för ett litet barn, jag blir så varm inombords av hennes leende och skratt. När hon om kvällarna sovit kanske ett par timmar, ber Pandan alltid om vi kan gå och se på henne. Så vi smyger in i hennes rum och står en stund vid hennes säng och bara beundrar det lilla sovande miraklet och suckar lite. När vi kommit tillbaka ut i tamburen och stängt dörren är det oftast Pandan som konstaterar: "Miten VOI olla noin ihana?".

Jag vet, dethär är helt ällösiirappista, men det är så det känns. Dendär ena typen har kommit och vänt upp och ner på vår tillvaro, men på ett positivt sätt.

För att visualisera det, får ni beskåda min första Videofyme-video, som gjordes med videosnuttar på Bouncy som jag hittade i telefonen. Formen på bilderna är helt fel och jag vet inte varför kvalitén blir så dålig på Youtube (Vimeo är så krånglig att ladda upp på från telefonen, tycker jag), but I guess you'll get the picture.

Musik: The Wellington International Ukulele Orchestra - Boogie Man

Publicerad 28.08.2013 kl. 20:03

Min mamma

Och för att pigga upp stämningen lite efter mitt förra inlägg, så ska Bouncy idag få babysimma med sin mor och mormor, såhär morsdagsveckoslutet till ära.

Imorgon får mormor och morfar hänga ännu mer med sitt barnbarn när hennes far sliter på jobbet och hennes mor ska på ukulele-kurs i Kottby. Att en sådan första morsdag. Nå nä, kursen slutar redan tidigt på eftermiddagen, så vi firar morsdag sen efter det.

Untitled

Publicerad 11.05.2013 kl. 09:52

Ukulelekurs

I år firar jag min första morsdag. Eller nåja, jag var ju mom to be förra morsdagen, för då publicerade vi nyheten för familjen.

Morsdagen till ära ska jag delta i en nybörjarkurs i ukulele! Har redan länge hoppats på att en dylik skulle ordnas i huvudstadsregionen och nu äntligen bongade jag en på Finnish Ukulele Networks FB-sida. Jag har ju tidigare skrivit om hur jag inte är typen som lär mig själv, utan behöver någon som säger åt mig "så här ska du göra" och visar exempel. Jag hittar liksom ackorden, men de där olika "strumming patterns" och rytmiken ger mig problem, så det hoppas jag att vi lär oss mer om.

Kursen hade varit så populär att de ordnar två olika grupper samma dag, det tycker jag är fint! Way to go ukulele!

Publicerad 10.04.2013 kl. 09:41

Dopfest - fler bilder

Jaha, dit försvann mitt inlägg när Ratata låg nere en stund. Nytt försök:

Tror alla följande bilder är tagna av Micko med Pandans kamera. Fick panik när Pandans gudfar närmade sig kakan med sug i blicken och vi hade inte hunnit ta foto på den ännu. Pandan matade Bouncy, så Micko rände till hjälp och jag hittade några bonusbilder i kameran, tack!

"Altaret" framför Pandans basförstärkare aka Ukulelecorner. Skålen är samma som Pandan döpts i.

Good ol' smörgåstårta made by svärmor.

Mmmm, kokosbollar. IKEA, inte selfmade. Ni minns, möjligast stressfritt.

Den fina kekun ännu en gång. Notera även Ivana Helsinki-servietterna i bakgrunden med samma mönster som en av Bouncys outfits från moderskapslådan.

Publicerad 11.03.2013 kl. 14:59

Dopfest

På lördagen firade vi som sagt Bouncys dop hemma hos oss. Det var ganska hektiskt innan, har ju aldrig ordnat fest så att man måst tajma bebisens matande och allt vad det innebär till eget festfixande. Hade i förhand försökt nakitta så mycket som möjligt till syster och föräldrar, men tyckte nog så synd om mina föräldrar som till slut blev lite av kökspersonal. Dessutom körde de mig ännu till Radiohuset senare på kvällen. Tack mamma & pappa, jag uppskattar det så himla mycket!

Tyckte själv att festen lyckades bra, ceremonin var stämningsfylld och rörande, trots att det var HETT, svetten rann och Bouncy grät sig igenom hela grejen. Stackarn var helt plaskvåt av svett efteråt. Precis som sin mamma.

Vår gulliga präst hittade vi via Micko, som var en av faddrarna. En ung, kvinnlig, rento präst, som förstod precis vad vi var ute efter. Hennes tal var så personligt och rörande att jag hade svårt att behärska mig.

Untitled

Kakan gjordes av min duktiga syster. Vårt önskemål var retro och kanske en igelkott i något hörn, inget prinsess-stuff. Hon förstod exakt vad vi var ute efter!

På lördagen var det även dags för vår ukulele-premiär! Hade planerat lära oss La Isla Bonita, men pga tidsbrist nöjde vi oss till att ackompanjera till Tryggare kan ingen vara (aka "Trygga räkan"). Var så nervös och svettig, så det gick nog inget vidare, men now it's done.

Untitled

Pga gråt och gnäll och skruttig klännig, tog vi några bilder följande dag med en lite gladare Bouncy.

Publicerad 11.03.2013 kl. 11:46

Dopförberedelser

Nu är dop- & partyklänningen strykt och noterna till psalmen utprintade tillsammans med ukulele-accorden. Jep, jag gick och lovade att jag (/vi?) skulle accompanjera psalmen med ukulele, så det inte blir så "naket". Träna borde man ju också hinna... hah!

Meanwhile börjar vardagsrummet vara i ganska bra skick, köket är ännu ganska snuskigt och ostädat. I have some work there. Resten av rummen behöver inte gästerna äntra. Ajoo, badrummet... Kräpp!

Denhär klänningen har både min syster (1969) och jag (1976) blivit döpta i. Senast användes den av Islas kusin Theo för två år sedan. Rosetten är av märke "Halipula", tsih.

Untitled

Dagens Bouncy, såhär glad blir man när man har fest imorgon, jee!

Vi blev av med hormonnipporna/utslaget, men vet inte om det var byte av ersättningspulver (bytte till NAN HypoAllergenic från Nutri...någo) eller Sibicort-salvan som hjälpte. Hjälpte enivei. Men passligt till dopet har det uppenbarat sig gult "karstaa" (på svenska, anyone?) i hårbottnet, som jag försökt sköta med olja över natten och tvättning och borstning av hårbotten på morgonen. Inte med så god framgång dock. Tur att hon är så bedårande annars så ingen bryr sej om klönttarna på hjässan.

Publicerad 08.03.2013 kl. 13:45

Ukulelebloggen forts.

Under vår sista dag i Nya Zeeland lärde vi känna en japansk kvinna, som är butikschef för kanske världens ljuvligaste butik Iko Iko i Auckland. Hon råkade vara muminfreak, hittade mig på Facebook och så började vi hålla kontakt efter det. Hon födde en dotter i sommar och hennes plan är att en dag föra dottern till Muminvärlden i Nådendal. Då ska Bouncy och hon självklart träffas.

Till julen fick vi post av henne:


En ukulele-kalender!

Till saken hör, att butiks"kedjan" (det finns två affärer) Iko Iko grundats i Wellington av en av medlemmarna i Wellington International Ukulele Orchestra. Världen är liten!
Publicerad 23.01.2013 kl. 21:09

Ukulelebloggen

Jag har som plan att skriva en förlossningsberättelse, men behöver lite mer tid för det eftersom det säkert blir en låååång story. Plus att alla pappren som bäst är hos rådgivningen och jag får dem tillbaka först nästa vecka.

Men en grej tänkte jag dela med mig: Hade tagit med mig musik, några mixed tapes och sen alla fyra EP's av Wellington International Ukulele Orchestra på en skiva. Lyssnade på skivorna vid ett tidigare skede, när jag låg där i mina sammandragningssmärtor och spydde med jämna mellanrum, men då märkte jag att jag fick bara piss i huvudet av musiken och var rädd att jag får trauma för mina favoritlåtar, så vi måste stänga av den.

När jag sedan äntligen hade fått tredje epiduraldosen, kändes det igen okej med musik och slutligen föddes Bouncy till takterna av ukulelemusik. Lite innan mindes vi med Pandan med värme hur vi ett år tidigare varit i Nya Zeeland och nu befann oss i en förlossningssal.

Tyvärr minns varken Pandan eller jag vilken låt som spelade exakt då Bouncy kom till världen, men har lite fiilis att det kanske var denna:



Måste ju såklart berätta detta åt bändet själv på deras Facebook-sida och de svarade direkt med: "What? Amazing! Congratulations." och så bad de mig maila min adress. Iiik, så spännande!
Publicerad 23.01.2013 kl. 21:00

Fd Stadin flicka, nuförtiden DJ Esbobo.
Tvåspråkig, sångglad, språkintresserad musikdiggare som bor i Esbo med man (Pandan) och barn (Bouncy).
Försöker lära sig spela ukulele och har en svaghet för Eurovisioner.

Arbetssökande, goda tips tages gärna emot!

catten.ratata(a)gmail.com

Gilla Catten på Facebook


Martti (2010-2014), som under fyra år var en kär familjemedlem.


Min andra blogg: Oravahuone

iLike:

 

Follow on Bloglovin