En dag fylld av kärlek

I går, 10.9 var en fin dag. För det första var det Pandans och min 2-års bröllopsdag och vi var lite extra romantiska och gulleputtefnuttiga mot varandra redan kvällen innan och sedan igår. Lyssnade på spellistan från vårt bröllop och mindes med värme på festen, hur galet roligt var det inte? Människor, ordna bröllopsfester, det är det roligaste som finns!

Ca. 14 kg tyngre är vi nu, men ack, minst lika förälskade!

Sen var det dags att fira dagens egentliga hjältinna: Min käre Famu, som fyllde 101 år igår. Mottagningen var detta år på Stengårds sjukhus, dit hon flyttade för några veckor sedan. Men inte pga sin höga ålder eller någon sjukdom, utan pga stambyte i hennes lägenhet på Drumsö. Jep, hon bor fortfarande ensam, med hemhjälp.

Var lite orolig över hur det skulle påverka Famu att nu vara på vårdavdelning på sjukhus, men hon verkar pigg och glad och tycks må bra av att ha fler människor omkring sig och får vård 24h/dygnet. Men hem vill hon ännu, det glömmer hon inte att nämna.

Pandan hann knäppa några härliga bilder innan han blev tvungen att sticka till jobbet för resten av vår bröllopsdag.

Fyra generationer. Den äldsta och den yngsta har en åldersskillnad på 100 år och 4 månader. För något år sedan hade jag nog inte trott att ett sådant här foto någonsin skulle tas. Det är så fint att jag nästan går sönder.

Mofa & momi

Publicerad 11.09.2013 kl. 20:09

Det finaste

Häromdagen spelades Snow Patrol's Chasing Cars (klicka för videon) på radion medan jag matade Bouncy hennes morgongröt. Den lyssnade vi på med Pandan live i Sziget år 2009, liggandes i gräset i solen, nyförälskade och hade det allmänt bra att vara. Därmed sjöngs den även i kyrkan under vår vigsel, och eftersom bröllopsdagen närmar sig blev jag lite blödig av mig. Speciellt när Bouncy samtidigt satt huvudet på sned och log det mest bedårande leendet åt mig. Pandan var på jobb, så jag måste sätta ett gullepluttsms åt honom med ett konstaterande att vi har det nog ganska bra, eller hur.

Och det har vi. Vi är fortfarande gulliga mot varandra med Pandan, trots extra trötthet som babyåret bidrar med. Vi kommer ihåg att dagligen berätta för varann hur mycket vi tycker om varandra. Och det är inte klokt hur mycket kärlek man kan känna för ett litet barn, jag blir så varm inombords av hennes leende och skratt. När hon om kvällarna sovit kanske ett par timmar, ber Pandan alltid om vi kan gå och se på henne. Så vi smyger in i hennes rum och står en stund vid hennes säng och bara beundrar det lilla sovande miraklet och suckar lite. När vi kommit tillbaka ut i tamburen och stängt dörren är det oftast Pandan som konstaterar: "Miten VOI olla noin ihana?".

Jag vet, dethär är helt ällösiirappista, men det är så det känns. Dendär ena typen har kommit och vänt upp och ner på vår tillvaro, men på ett positivt sätt.

För att visualisera det, får ni beskåda min första Videofyme-video, som gjordes med videosnuttar på Bouncy som jag hittade i telefonen. Formen på bilderna är helt fel och jag vet inte varför kvalitén blir så dålig på Youtube (Vimeo är så krånglig att ladda upp på från telefonen, tycker jag), but I guess you'll get the picture.

Musik: The Wellington International Ukulele Orchestra - Boogie Man

Publicerad 28.08.2013 kl. 20:03

Ukulelebloggen forts.

Under vår sista dag i Nya Zeeland lärde vi känna en japansk kvinna, som är butikschef för kanske världens ljuvligaste butik Iko Iko i Auckland. Hon råkade vara muminfreak, hittade mig på Facebook och så började vi hålla kontakt efter det. Hon födde en dotter i sommar och hennes plan är att en dag föra dottern till Muminvärlden i Nådendal. Då ska Bouncy och hon självklart träffas.

Till julen fick vi post av henne:


En ukulele-kalender!

Till saken hör, att butiks"kedjan" (det finns två affärer) Iko Iko grundats i Wellington av en av medlemmarna i Wellington International Ukulele Orchestra. Världen är liten!
Publicerad 23.01.2013 kl. 21:09

NZ-saknad

Både Pandan och jag tycks just nu gå omkring med en enorm längtan tillbaka till Nya Zeeland och det tär i hjärtat när man tänker på hur långt borta detta härliga land ligger och hur dyrt det är att resa dit. Men en dag, en dag ska vi tillbaka dit.

Som tröst har jag bläddrat igenom foton och läst vår reseblogg, som jag är så nöjd att vi (=jag) orkade uppdatera, hade nog glömt många små detaljer och händelser annars.

Dessutom ser vi enormt mycket fram emot Peter Jacksons The Hobbit - An Unexpected Journey, som lär ha premiär i december.


Whangamata - lite regn störde inte, det var varmt och härligt ändå.


Wellington - favoritstaden


Picton - palmträd och berg, me like.


Lake Wakatipu, Queenstown


Gaah, jag blir helt tokig när jag ska välja mellan foton, det finns så många! Kan inte säga annat än att har du möjlighet att åka dit - gör det! Du kommer inte att ångra det. Där finns jordklotets vackraste vyer och trevligaste människor, en underbar kombo!
 
Publicerad 04.11.2012 kl. 21:04

Air New Zealand goes Hobbit

I min andra blogg berättade jag om säkerhetsvideona på Air New Zealand, som enligt mig beskriver folket i Nya Zeeland ganska bra. Tänk dig när du rest i ca 20h sammanlagt och stiger trött ombord på flyget som äntligen ska ta dig till din destination och du möts av dehär avslappnade videona, helt fantastiskt!

Idag hade deras nya video dykit upp på min wall (tack Micko!), temat är inget mindre än filmen Hobbit, som har premiär i december:

Publicerad 01.11.2012 kl. 20:18

It's all 'bout the money, it's all 'bout the dumdum-didi-dumdum

Vill ännu påpeka att trots att jag gnäller om vår pengasituation hela tiden, vet jag ju (eller hoppas i alla fall) att det kommer att jämna ut sig förr eller senare. Det är bara en liten svacka just nu och som sagt är det alltid lite tajt efter sommaren. Man blir bara lite sur av att allt roligt man skulle vilja göra just nu kostar.

Vi har ju lite oss själva att skylla på eftersom vi hade så bråttom att åka på bröllopsresa till andra sidan jordklotet, så fort efter en bröllopsfest som vi själva betalat för.

Men, men... något i mitt undermedvetna kanske sade att resan inte hade lyckats just denhär vintern och rätt hade jag ju!

Jaha, så kommer denhär låten att spela i mitt huvud igen i några dagar:

Publicerad 30.09.2012 kl. 22:36

Bröllopsdag

Samtidigt som vi firade 100-åringen, var det ju faktiskt Pandans och min första bröllopsdag. Pappersbröllop kallas det visst?


Ett år senare är vi lite rundare men minst lika kära fortfarnade.


Ai saakuti, så roligt det var att gifta sig! Var lite ledsen över att jag inte var bjuden på ett enda bröllop denhär sommaren. Vink vink, nästa sommar okej?

I år fick vi lite skjuta upp på bröllopsdagsfirande, men tog oss ändå vrålhungriga till restaurangen Retro i Sello och åt kanske huvudstadsregionens bästa burgare:


Endast burgaren i Hjördis på Söder i Stockholm har lyckats klå denna Retroburger. Tack ännu till Hannah för tipset för något år sedan!
Publicerad 11.09.2012 kl. 20:11

Jos osaat käyttää hiirtä, osaat tehdä Ifolorkirjan!

...MY ASS!

I våras beställde vi våra Tack-kort (mer om det senare i texten) från Ifolor. Pandan råkade betala räkningen dubbelt, så ifall Ifolor hade returnerat pengarna på mitt konto, hade det gått en ganska stor kostnad däremellan, så vi bestämde oss för att lämna pengarna där, eftersom vi ändå hade för avsikt att göra bildböcker på vårt bröllop och bröllopsresa.

Eftersom vi har alla bilderna från bröllopsresan, bestämde vi oss för att försöka börja med den. Konstaterade att Ifolor hade en app för iPaden, "Så praktiskt!" tänkte vi. I somras skulle vi påbörja projektet, men vi var tydligen för trötta eftersom ingendera av oss riktigt fattade oss på hur det fungerade, och när vi insåg att det skulle sluta i familjegräl var det bäst att flytta på projektet.

Idag tänkte jag att det var dags för ett nytt försök, men hah! tvi fick jag. Skulle ladda ner bildboksprogrammet på vår Mac, men sidu, vår maskin är ju för gammal för programmet, så det dög inte. Och ingen äldre version finns att ladda. Märkte att iPad-appen vägrade välja alla foton som tagits med en bättre systemkamera så det funkar ju inte heller, eftersom alla bästa bilder är tagna just med den kameran. Direkt via hemsidan vägrar Ifolor ta bilder från iPhoto och när Pandan suttit en stund och svurit och flyttat bilder till filer och inte ens det funkade, fick det bli.

Sen kan jag ju påpeka att det var lite strul med Tack-korten också, eftersom vi inte hade fattat att bilder tagna med en lite bättre kamera måste konverteras till "sRGB väriavaruus" så vi fick en hög med riktigt konstiga bilder. Ifolor var snälla nog och redde ut problemet och skickade nya kort kostnadsfritt, men följande problem var igen att ytan, där det var meningen att skriva, var så hal och glansig att inte ens en fotopenna tog riktigt på det. Najs.

Så jag undrar hur i all världen det är meningen att äldre människor ska kunna använda Ifolors tjänster om det vållar så stora problem för två som använder datorn dagligen? Eller är det något som vi nu inte bara fattar?

Har du förresten tips på några lättare sätt/program att göra fotoalbum med? Eller är det bara att beställa fotona, köpa ett album och klistra fast fotona the old fashioned way?
Publicerad 25.08.2012 kl. 13:31

Lite bröllop ännu

Ja ja, det är över ett halvt år sen bröllopet, ska hon int sluta tjata redan?
Nä, för det var på riktigt en av de härligaste dagarna i mitt liv hittills. Don't get me wrong, vi har för det mesta roligt tillsammans med Pandan, men jag tror vi båda var så enormt lyckliga av att vi äntligen fick samlat (nästan) alla våra favoritpersoner under samma tak samt tack vare bordsplacering lite tvinga personer vi ansåg kunde ha något gemensamt men kanske inte kände varann från förr umgås med varann.

Det är ser ni något som händer när man fyller 30 - i alla fall i vårt fall. Vi har båda en ganska bred kompiskrets, men plötsligt är det inte så enkelt längre att ordna fest och få allas tidtabeller att funka. Vi försöker och försöker men alltid är det bara en handfull som kan delta. Därför är bröllop en ypperlig orsak till fest och det är ju inget minus att det är en celebration of loooove samtidigt.

Det pågår även lite diskussioner om hur kvinnan förvandlas till en bridezilla inför bröllop, men jag vågar nog påstå att detta starkt var VÅR fest och vi gjorde alla beslut tillsammans. Det att jag kanske är lite bättre på att organisera ledde sedan till att jag skötte de flesta praktiska arrangemangen och det är nog bara så att ska man ordna en middag med bileet för över 100 pax så finns det en hel del att fixa. Men kul var det hela vägen. Så det så.

Och sen till saken: postiljonen borde ha levererat tack-korten till de flesta nu, så jag vågar publicera fotot vi till slut valde:


Fotot var ju taget av Jani Gerkman och följande foton fanns även bland alternativen:





Gillade även stämningen på dethär kaaso-& bestmanfotot:

Publicerad 17.04.2012 kl. 16:30

NZ


Det regnade tyvärr ganska mycket i Whangamata...


...men efter en dag på stranden brände vi fötterna riktigt ordentligt - aj aj aj.


Skytower i Auckland


Vi åkte 12h tåg och såg en äkta maoriposering


Wellington var definitivt favoritstaden.


Jag köpte mig själv en äkta Ukulele!


Vi tog färjan över till Picton...


...och såg Wellington International Ukulele Orchestra uppträda på en vingård i Nelson.


Vi var/är fortfarande jättekära.


Vi flög till Queenstown och njöt av fantastiska vyer hela vägen.


Queenstown var sagolikt vacker (vyn från hotellets terass).


Definitivt en av resans höjdpunkter: Hot Pools.

Detta är den bästa sammanfattningen jag kan komma med just nu, vi har ungefär 500 foton att plöja igenom... Men en once in a lifetime upplevelse, som är svår att beskriva i ord. Är så glad att vi åkte dit. Synd bara att det är så himla långt borta, nästan två dygns resande är bara way too much.

Men nu ska jag träna lite ukulele - det är inte alls så lätt som man kan tro, speciellt för en som aldrig spelat gitarr. Vet någon om ukulele-lektioner i stan? Just nu kör jag med bok, cd och random videon.
Publicerad 29.01.2012 kl. 22:38

Fd Stadin flicka, nuförtiden DJ Esbobo.
Tvåspråkig, sångglad, språkintresserad musikdiggare som bor i Esbo med man (Pandan) och barn (Bouncy).
Försöker lära sig spela ukulele och har en svaghet för Eurovisioner.

Arbetssökande, goda tips tages gärna emot!

catten.ratata(a)gmail.com

Gilla Catten på Facebook


Martti (2010-2014), som under fyra år var en kär familjemedlem.


Min andra blogg: Oravahuone

iLike:

 

Follow on Bloglovin