Mjukisdjur

Det har på sistone skett en gallring bland mjukisdjuren som har rätt att sova sina nätter i samma säng som Bouncy. Hon har haft ett visst gäng med sig en längre tid, men till semestern tog vi bara några med till landet. När vi sedan återvände till stan, duger det "gamla gänget" tydligen inte längre och synen vi möter varje morgon ser ut så här:

Point taken.

De som dock får stanna kvar är Teppo - en Pentik-isbjörn som hon fick till BB av sina farföräldrar - och Pippi - en katt mina föräldrar hämtade när de hälsade på på lande.

Untitled

Teppo

Pippi

Pippi hängde vid ett skede med lite överallt och blev så småningom dagismjukisen. Nu bor Pippi på dagis och ger istället tröst där.

FIck lite panik över att Pippi skulle tappas bort, och efter att ha hört horrorhistorier om borttappade mjukisdjur av andra föräldrar, bad jag mamma och pappa köpa en till, om de skulle råka hitta en (på Eckerö Line). Och visst fanns det ett par katter kvar och en finns nu i skåpet och väntar på worst case scenario.

Untitled

Pippi nr 2 på Eckerö Line med mofa.

 

Publicerad 17.09.2014 kl. 14:16

Hur har det gått på dagis då?

Tja, helt okej, antar jag. Hon verkar vara glad alltid när vi hämtar henne och vi får höra att hon oftast haft bra dagar och varit på gott humör. Hon lär ha önskat "Bä bä vita lamm" när de haft sångstund och den kräver hon ju här hemma också att vi sjunger ett antal gånger. Maten krånglar hon med ännu, men ibland äter hon dock dubbla portioner, av bl.a. Chili con carne och någon texmex-mat de hade häromdagen.

En vecka gick ju gråtfritt, men nu kramar hon mig hårt när vi går dit och vill inte släppa taget när jag ska gå, så hon gråter fortfarande nästan varje gång jag går, vilket är lite tungt. Gråtet tar ju slut redan när jag kommit till tamburen, men det känns inte kul hursomhelst. Hur länge brukar det ta innan det går om?

Men sådär annars tycker jag i alla fall att hon klarat sig himla fint hittills och är så stolt över min lillis, som ändå är yngst på sin avdelning.

MEN: Så får jag nästan dagligen höra något om mitt barn som ger mig lite fiilisen att hon inte passar in i det format man önskar barn ska vara på ett dagis och det gör mig lite ledsen och uppgiven. Hon lär vara efter de andra vad gäller rörelse och motorisk utveckling, har dålig balans och är så försiktig vad gäller typ allt, vilket tas fram som ett problem (när jag igen ser det som en fin egenskap!). Hon har väl en lite lugnare takt i allmänhet än vad de andra barnen har och även detta läste jag mellan raderna att var lite skumt.* Det senaste bisarra förslaget fick jag igår, när det undrades om vi kunde väcka Bouncy lite tidigare om morgnarna, eftersom hon sover så långa nätter och har så svårt att somna till dagssömn. Liksom WHAT? Att jag ska börja rubba den finaste gåvan hon gett åt oss, att hon sover länge? När jag redan nu väcker henne tidigare än vad hon normalt skulle stiga upp. Hon har trots allt bara varit några hela veckor på dagis så är det underligt att det tar sin tid att vänja sig vid att sova i ett rum fullt med andra barn och vuxna som rör på sig?

Äh, orkar inte gå in på detta desto mer, men det här med egna barn och "kritik" är ganska känsligt, märker jag. Och det här är ju bara början...

 Untitled

Silverdagistossorna som jag lite av misstag hittade i en reabox i somras.

 Untitled

Lyxen att kunna GÅ till dagis. Ibland blir det lite pauser på vägen. Hau hau.

 

*Detta gäller absolut inte alla i personalen!

Publicerad 17.09.2014 kl. 13:55

Dagis dag 8-10

Efter tre sjukdagar hemma (hon hade nog feber bara en dag, men var så supersnorig resten av tiden), var det igen dags för dagis i ett par dagar. Och så idag förstås.

Hon går ivrigt och glatt in till dagis, men väl inne börjar hon trycka sig mot mig och krama mig hårt och så gråter hon när jag går. Men jag brukar höra redan till tamburen att hon slutar gråta, speciellt när de ofta börjar med musikstunden just då. Och så är det svårt att få bort henne därifrån på eftermiddagen mitt i leken, på fredagen var hon t.ex. upptagen med att dansa till grekisk musik, tsih.

Förra veckan fick jag höra att hon inte alls sovit och inte just alls ätit. Eller jo, lite hade hon smakat på maten, vilket jag tyckte var ett stort framsteg. Sovandet hörde jag lite olika versioner om, en sade att hon bara "hopetossat" där, så att de andra barnen inte fick sovet, medan en annan menade att hon nog legat stilla en god stund. Trött har hon ju nog varit om kvällarna. 

Det undrades även om när hon börjat gå, eftersom hon lär ha problem med balansen och faller väl ganska ofta. Det förklaras väl med att hon började gå så sent (vid 15 månader), men ändå får jag direkt panik och minns höftskenan hon hade som nyfödd och hur höftproblemen kan upptäckas först når man börjar gå. Men det borde ju nog vara fixat, så skulle inte behöva oroa mig över det mer.

Idag fick jag till min glädje höra att hon somnat ganska lätt, sovit i en timme och ätit hela sex skedar! Wuhuu!

Och imorgon ska jag faktiskt på mitt livs första föräldramöte! Ska bli spännande att träffa föräldrarna till de barn man umgåtts med i några dagar. Har ju inte träffat någon ännu, eftersom jag för Bouncy senare och hämtar henne tidigare än alla andra.

Denhär fina jackan köpte jag av Nadia efter att jag gnällt om utbudet av fula och dyra jackor på nätet. Är så nöjd!

 

Publicerad 01.09.2014 kl. 23:52

Dagisstart dag 6-7

Allt har fortsatt gå bra på dagis. På torsdagen var hon igen fram till lunchen där och Pandan sökte henne denna gång. Han sade att allt hade gått jättesnabbt, hon hade lyfts direkt upp från matstolen och getts åt henne sådär "hejdå". E det nån pappagrej, att pappor ändå alltid har så bråttom eller vad var månne grejen? Hur som helst hade det varit en bra dag igen.

På fredagen är de för tillfället bara fyra barn på avdelningen, så det var en helt bra dag att testa på dagssömnen första gången. Första gången började hon gråta när jag lämnade henne där, men det lär ha gått snabbt om och hon hade varit på gott humör resten av dagen. 

Hade för första gången på en mycket lång tid fyra timmar för mig själv hemma och efter skön frukost med Hesari & Radio Helsinki drabbades jag av en energikick och började städa hemma. Mycket att göra efter sommaren, men fick rätt mycket fixat ändå, vilket kändes mycket tillfredsställande. Fick även fixat några jobbansökningsgrejer och började redan se fram emot nästa veckas lediga dagar, så mycket ännu kvar att göra...

Jag bads komma tillbaka 14-tiden, men att stanna i tamburen och lyssna hur mellanmålet efter dagssömnen går, utan att Bouncy ser mig. Hörde att ett barn grät där, men det var inte Bouncy, så fick sitta en stund där och chilla. En så glad fröken mötte mig och hörde att hon lärt de andra barnen nya uttryck som "O-ou" och "Waaau", vilket de upprepade i matbordet. Heh. Mat hade hon inte ätit någondera av dagarna (eller kanske några skedar), men nog mellanmål, som var någon fruktgröt. Hade sagt just "o-ou" när de satt henne i säng, men inte gråtit (vilket hon ibland gör här hemma, en följd av tuttavvänjningen), och sedan pladdrat där en stund innan hon somnat. Hon hade nog sovit bara en stund men sedan vilat lugnt resten av tiden.

Hemma har hon varit ganska gnällig, otålig och grävt sig mycket långt bak i munnen, där det tydligen tränger fram tänder. Och idag gick det som jag lite var rädd för: Flickan vaknade snuvig och febrig. Stackars liten. Men skönt nog har hon varit på helt fantastiskt gott och fjantigt humör, trots att man ser att hon är trött. Synd bara att det blir några hemmadagar nu, när vi just kommit bra igång. Men ja, det lär väl vara ganska vanligt. Skönt i alla fall att jag ska gå en kurs nästa vecka, så jag inte kommer att behöva uggla bara hemma med sjukt barn. Men mer om det i ett annat inlägg.

 

Publicerad 24.08.2014 kl. 22:07

Dagisstart dag 3-5

På måndagen hängde jag ännu med på dagis och denna gång deltog vi i lunchen, så att jag matade Bouncy (hon är den enda i gruppen som inte äter själv). Som gissat gick det inte så bra, hon spottade direkt ut maten. Trodde hon fick i sej en sked, men så hittade jag mat i stolen när jag senare lyfte upp henne... Hon verkade ha kul igen, men var ganska trött och fast i mig och ville vara mycket i famnen. De flesta barnen verkade trötta i parken, en pojke nästan somnade i gungan. Måndagströtthet?

På tisdagen lämnade jag henne där kl. 09:30 och hämtade henne efter lunchen. Lämnandet gick bra, hon märkte knappt att jag gick när hon blev nyfiken på ett pussel och när jag kom, höll de ännu på att äta. Hörde att Bouncy ätit ett par skedar, men att det går långsamt och när jag kom, överläts matandet direkt åt mig, vilket jag visste inte skulle funka. När de andra skulle börja sin dagssömn och vi skulle gå, började Bouncy gnälla och grät lite på hemvägen och var riktigt kramsjuk hemma. Grät riktigt hysteriskt när vi skulle lägga henne för dagssömn. Och logiskt är det ju, eftersom vi först lämnat henne på dagis, sen söker vi henne och lämnar henne direkt igen när hon ska bli i sitt rum och sova (hon somnar ju alltså inte till att man är i samma rum och t.ex. pajar henne, det får hon bara energi av). Under sommaren hade vi tuttavvänjning, så vi har inte den trösten heller, vilket nog skulle underlätta saken.

Idag var det helt samma grej, allt hade gått bra utan något gråt, inget åt hon och när vi skulle gå, blev hon gnällig och hade velat bli där och leka. Och skrik vid dagssömn, fast vi lekte med henne en stund innan hon lade sig. Tror det blir helt bra när hon får sova där faktiskt. Det skulle vi visst testa på på fredagen, när det finns mindre barn där.

Helt urgulliga är ju de små lintottarna när de sitter runt bordet och "diskuterar" och knaprar på sina knäckebrön. Och när vi i morse kom dit, visade en flicka direkt att Bouncy skulle komma brevid henne och sitta, aaaww. Verkar som en bra grupp. Bouncy verkade i alla fall föra ivriga diskussioner med en kille som är en månad äldre än hon, tsih.

Sådär annars känns det nog lite påfrestande med allt pusslande med tider och papper och utredningar samt osäkerheten vad gäller min arbetssituation osv. Min lilla hjärna orkar inte riktigt med. Hoppas det snart börjar rulla på smidigare.

Publicerad 20.08.2014 kl. 14:10

Mjuklandning

På torsdagen gick vi till dagis som rekommenderat lite före nio. Pandan följde med och vi båda perklade oss över den tidiga väckningen plus att vi måste väcka Bouncy, som gärna sussat vidare i sin sköna säng. Hon vaknade inte ens till att vi gjorde smoothie!

Bouncy var genast nyfiken på de andra barnen, som alla är 1,5 - 2 år, och gick omkring med ett konstant leende. En flicka var ny där, så hon påmindes väl om sin mamma och pappa när vi kom dit, så hennes gråtande & skrikande gjorde Bouncy lite förundrad. Den andra tjejen fördes sedan till grannavdelningen, där hennes storayster fanns, vilket var bra, eftersom ingen kunde diskutera något i det gråtet. 

Just nu är de sju i gruppen (en är ännu på semester), men gruppen lär fyllas under året, finns plats för 13. Känns ganska mycket, men kanske det är normalt? Just nu är det i alla fall skönt med så liten grupp. Bouncy är yngst, men de är nog alla ganska jämnåriga ändå.

När de hade en liten musikstund satt Bouncy först i min famn, men ganska snart gled hon ner och backade sakta mot bänken för att sitta med de andra barnen. Dethär att sitta på låga objekt är en ny grej hon började med på landet, när vår säng bara var en madrass på golvet = perfekt höjd för Bouncy. Emellanåt steg hon upp för att shejka rumpan med sin reggaeton-stil och glädjen var stor när de sjöng Bä bä vita lamm, som hon ju kan (den sjöng hon ännu när hon skulle på dagssömn). Det konstaterades många ggr att vi tycks sjunga mycket hemma och tydligen är det så, har inte reagerat på det tidigare. Inte en enda gång verkade Bouncy blyg för de andra och det kändes skönt.

10-tiden gick vi till lekparken brevid dagis (de har inte egen gård, men parken är alltså helt brevid dagiset) och även här undersökte hon allt och alla och verkade inte ens märka oss. Hon verkar dock ännu lite confused över vad man gör i parker, diggar inte riktigt sandlådan och springer bara i vägen för gungan. Hit kom också de äldre barnen, så det var nog ganska hulina på, inte undra på att jag blev trött. Efter kanske en halv timme började jag märka att Bouncy var trött, hon stelnade till och fick sin "autistiska" blick och då ser man liksom på näsaställningen att hon är trött. Så vi konstaterade med personalen att det kanske är bra för den dagen.

På fredagen gick Pandan första gången på morgontur efter sommarlovet och jag misstänker att Bouncy vaknat till nåt ljud när han gått vid 05-tiden, eftersom hon vaknade tidigare och verkade vara ganska trött hela dagen. Glatt gick hon ändå till dagis och extra ivrig blev hon när en av flickorna kom glatt springande emot henne. Nu visade hon lite sin envisa sida och tappade nerverna lättare, vilket antagligen berodde på tröttheten. Fredag är tydligen en pop dag att hålla barnen hemma, så de var bara fyra där, vilket var superskönt. Bouncy ville dock undersöka grannavdelningen för 3-5-åringarna och när vi fick lov till det, tänkte jag inte få henne bort därifrån. Extra svårt var det när de hade sångstund där, så därför missade vi sångstunden på egna avdelningen. Men istället fick hon teckna en stund med kritor, faktiskt andra gången (första gången här hemma var ingen succé precis)!

Sen blev det igen parkdags, men nu tröttnade Bouncy ganska snabbt. Tappade nerverna i rutschbanana, eftersom även andra ville åka, så helt bra att hon kanske lär sig lite tålamod, hoppeligen. Glatt hälsade hon dock på alla damerna och det konstaterades att hon hela tiden går omkring glatt med ett leende och verkar nöjd. När vi klädde av henne skyddvästen, sade Bouncy "kackack" ( = tack tack), vilket imponerade på personalen. Tror det lite betyder "kiitti mulle riitti" på basen av de tillfällen hon säger det. Heh.

Imorgon börjar hon officiellt men jag kommer att hänga med där ännu, eftersom jag är ledig. Nu får vi testa ätandet där också, vilket jag spänner för ganska mycket, skulle nästan önska att jag inte behöver vara på plats då... I slutet av veckan var det tal om att testa sovandet, vi får nu se hur det utvecklas. Men trivas verkar hon i alla fall och det är skönt! 

Är förresten så lättad över att hon är ett så socialt och pratsamt fall, där brås hon inte på oss i alla fall. Eller ja, jag var väl som mindre lite liknande, men något tycks ha "nujerta" mig och jag övergick till att bli ett ganska blygt barn. Hoppas hoppas. Bouncy kan hålla kvar sin spirit, älskar den!

Efter dag ett, trött fröken med sand på kinderna.

Publicerad 17.08.2014 kl. 22:44

Matkranttun

Under sommaren har Bouncy blivit riktigt kräsen med vad hon äter. Visst har hon börjat gilla nya grejer, som ärter, vattenmelon och tomat, men vad gäller maträtter är hon ett svårt och ganska utmanande fall.

Jag vet att man inte får truga mat och att barnet nog äter, när hen är hungrig. Men fan, så tungt det känns, när ens eget barn vägrat äta riktigt mat i flera dagar. Och man känner sig som en sån nazi när man håller fast vid principen att inte ge något istället, när alla andra i bordet skulle vilja ge henne bröd eller mjölk eller burkmat eller whatever. Men det är ju klart att man hamnar i en ond cirkel om man ger efter. 

Och hennes kräsenhet hade inget att göra med hettan eller trötthet, eftersom det är vissa maträtter som ALLTID funkar: Spaghetti Bolognese (gärna på Mutti-sås), Risotto (med parmesan i), Italian pata och Hipp grönsaksrisotto med kalkon. Potatis har hon vägrat, FÖRUTOM den potatis mina föräldrar odlar på landet, den är hon helt tokig i. Potatissorten heter Rikea och lär vara en blandning av två olika sorter, sjukt god. Min syster tipsade om att man får det nu även i Prisma...

Hoppas dagis ska ha en positiv inverkan på ätandet. Fast så har jag hört redan av ett par människor att deras barn äter duktigt på dagis, men är kräsna hemma...

Här fick hon tag i en bit parmesan och började gnaga på den. Go figure...

Semesterfirarn

 

Publicerad 16.08.2014 kl. 14:35

Dagisstart

Nu har vi varit två dagar och bekantat oss med Bouncys nya dagis och allt har gått bara bra. Får återkomma med rapport, eftersom jag är helt slut som människa just nu och klarar inte av att producera desto mer text.

Kan man bli så här trött efter några timmar på dagis (eller idag bara 1h, eftersom Bouncy nästan somnade mitt i parkleken)? Eller är det de tidiga morgnarna som är chocken. Eller åskan som hänger på hela tiden och skapar sk åskhuvudvärk? För jag vägrar tro att det är de två vinglasen jag drack igår på Peppes bokrelease...

Som sagt, mer ingående rapport när jag klarar av det.

Publicerad 15.08.2014 kl. 22:54

Mjuklandning

Sorry, Sommartakt fortsatte tydligen. Eller egentligen inte. Vi har varit hemma redan i en vecka men så har dagarna fyllts med Flow och allmänt familjehäng innan vardagen börjar.

Imorgon börjar vi mjuklandningen på dagis. Liten ska börja på dagis. Fatta. I somras pratade vi med Pandan om hur vi snart får hem första dagisfotot och får sitta på julfesten och se liten uppträda och jag blev tårögd av blotta tanken. Inte pga vemod, utan pga att jag äntligen ska få uppleva detta, som så många mammor innan mig.

Lite stressar jag nog inför starten, det bör medges. Bouncy kommer att klara sig utmärkt och jag tror dagis är så perfekt för henne just nu. Mer huvudbry får jag av att vi inte fått någon som helst info (annat än vad jag fått av er, kära bloggläsare, och det korta samtal jag gick med dagiset häromdagen). I need the info! Valde vi nu ändå rätt dagis? Typ sånt kan jag fylla min hjärna med.

En annan utmaning är att få denhär familjen upp i tid för att befinna sig på plats klockan 09... 

Vi bestämde oss till slut för en Kånken Mini som dagisreppu och Bouncy fick välja färg själv. Det blev en lila, som även Pandan hade valt. Jag hejade mer på den gula, eftersom jag såg detta som första steget mot den ljusröda prinsessvärlden, men nåja, den lila var nog fin den också.

Publicerad 13.08.2014 kl. 23:16

Några frågor inför dagisstart

Ni som gått i babyrytmik/musiklek, hur har ni gjort med barnens musikhobby när de börjat på dagis?

Under sommaren har det visat sig att Bouncy är - precis som sina föräldrar - ganska musiktokig. Hon sjunger och dansar till allt och snappar fort upp favoritdelar ur sånger osv. Så det skulle ju vara kul att fortsätta med typ musiklek eller liknande. Eller får hon tillräckligt av det på dagis? Och blir det too much med både dagis & hobby i 1,5-års åldern? Jag tror lite det.

Dessutom undrar jag om det brukar komma nå infobrev eller dylikt från dagiset, eller ska man bara själv ringa dit och kolla när vi ska komma och vad vi ska ha med oss..?

Publicerad 05.08.2014 kl. 11:06

Fd Stadin flicka, nuförtiden DJ Esbobo.
Tvåspråkig, sångglad, språkintresserad musikdiggare som bor i Esbo med man (Pandan) och barn (Bouncy).
Försöker lära sig spela ukulele och har en svaghet för Eurovisioner.

Arbetssökande, goda tips tages gärna emot!

catten.ratata(a)gmail.com

Gilla Catten på Facebook


Martti (2010-2014), som under fyra år var en kär familjemedlem.


Min andra blogg: Oravahuone

iLike:

 

Follow on Bloglovin