Update

Om man sku försöka skriva igen. Jag vet att det är urtråkigt att höra tjat om varför man inte skrivit, men ja, motivationen har inte riktigt funnits där. Eller jo, motivationen nog, men de senaste veckorna har varit rent ut sagt från reven, så det hade nog inte kommit något positivt ur "min mun" ändå.

Förutom då dödsbudet att farmor somnat in, fick jag under samma vecka tre st. "nej tack" på jobb jag sökt och hoppats på. Det drog något rejält ner på självförtroendet och plötsligt kändes jobbsökandet så hopplöst igen. Men, på fredagen satte jag iväg en hög med ansökningar (inte sådana jobb jag passionerat brann för, dock) och sökte t.o.m. till en utbildning, en s.k. työvoimakoulutus. Den sistnämnde verkade helt intressant faktiskt. Har nämligen lite insett att varken min utbildning eller senaste årens arbetserfarenhet är till just någon nytta i de jobb jag söker just nu. Sorligt, men sant.

Lite timeout har jag fått tack vare ett musikprojekt, där jag fått möjligheten att vara en av tjejerna i bakgrundskören till Elvis! Helt sjukt kul och en ganska ny grej för mig. Och än en gång inser jag vilken utmärkt terapiform musik är för just mig.

 Untitled

Vävkursen har även den börjat "på riktigt", men än så länge har jag inte haft möjlighet att göra något, eftersom det mest planeras och förbereds de första timmarna. Men tror det ska bli en riktigt givande kurs, gillar även stämningen där.

Ska försöka producera några blogginlägg här nu innan jag ska söka Bouncy från dagis och det blir full rulle igen.

Publicerad 17.09.2014 kl. 13:32

Arbetsintervju

Den här veckan var jag på min första arbetsintervju på många år. Och det märktes minsann att jag inte sysslat med det på en tid, darrade som ett asplöv innan och sprang hemma omkring av och an och kunde inte koncentrera mig på något. Kanske det berodde på att personen som kallade mig på intervju lät ganska tomera och jag hade redan bildat en förutfattning om hurdan hon är och hurdan stämningen på intervjun kommer att vara (vågar påstå att jag under mina vuxna år varit på de flesta olika sorters intervjuer). 

Så var det två helt andra kvinnor som skötte om intervjun och stämningen var riktigt trevlig! Enligt mig så som en arbetsintervju ska vara: inga dumma "var ser du dig on tio år?"-frågor eller "nämn tre bra och dåliga egenskaper du har?. 

Nu fick jag ju tyvärr inte jobbet, men å andra sidan hade det nog varit lite tufft att organisera vårdplats åt Bouncy redan till sommaren. Jag menar, våra föräldrar är pensionärer och lediga, men de vill ju självklar spendera sin sommar på lande. Jag vet att det hade fixat sig, men svårt hade det varit.

Och jag är oerhört glad att jag var en av de fem personer som kallades till intervju, är kanske int helt turha tyyppi sen heller! Och bra att lite komma in i denhär intervjurumban, lite mer erfarenhet för varje intervju.

Publicerad 22.05.2014 kl. 14:22

Positive thinking

Om man vill hitta något positivt i detta tillstånd är det väl att jag gått ner 3 kg sedan jag senast ställde mig på vågen.

Blev även kallad på arbetsintervju nästa vecka. Inte kanske helt den typen av jobb jag tänkt mig, men om inte annat, kommer jag i alla fall in i arbetsintervjumooden.

Lycka är även grannkillen, som just gick ut med Bouncy. Hade tänkt mig att de kanske leker på gården, men nej, han ville ta henne med till Angry Birds-parken. Aaaww! Hörde även att han ivrigt ringt till sin flickvän och berättat om det. Nu ser Pandan på hockey i sovrummet och jag ska se senaste avsnittet av Mad Men på Ruutu+. Återkommer med gnäll-/sjukbloggen senare ikväll.

Publicerad 14.05.2014 kl. 17:46

Löneanspråk

Sorry för ofrivillig paus. Varit en massa aktiviteter dagligen, fixande av tråkiga (as in boring) grejer, oro för familjemedlem på sjukhus och några andra energikrävande grejer, Bouncy och jag blev lite krassliga och som bonus led jag - efter en ganska lång paus - av en migränattack på fredagen. Och känner att jag inte ännu heller riktigt hämtat mig. Så när Bouncy lagt sig om kvällarna har valet varit ganska lätt: sätta sig vid datorn eller kasta sig på soffan? Sofa city, baby!

Men till saken: Nu har jag äntligen (efter en massa tilläggsutredningar, det gick inte så enkelt sen heller...) fått arbetslöshetsunderstöden att rulla, ekonomin lite stabiliserad och jag kan pusta ut för en stund. Vi bestämde oss för att jag inte ska behöva stressa för att hitta ett nytt jobb NU, utan deadline blir hösten 2014, då vi hoppeligen har en dagisplats åt Bouncy. Min princip är att söka bara jobb som verkligen intresserar mig och som jag kunde tänka mig jobba med och i själva verket har jag skickat iväg några ansökningar redan. Det sköna är även att när jag nu får understöd från annat håll, behöver jag inte utesluta projektarbeten, där man kanske jobbar lite mindre, eftersom jag inte är SÅ ekonomiskt beroende av ett jobb just nu.

Och i samband med det vill jag säga att inget annat ord ger mig så stor ångest som löneanspråk (eli palkkatoive). Hur i all fridens namn ska man veta vad man ska be om? Speciellt om man som jag alltid jobbat med en minimilön? Be inte för högt och inte för lågt, jag vet. Men jag vet ju inte ens vad det är möjligt att förtjäna på diverse jobb, eftersom ingen människa i detta land vill tala om vad den förtjänar. Så om du vet om någon snärtig websida som kunde ge vägledning i detta, så tipsa mig, tack! Eller om du sitter på andra tips?

Publicerad 17.11.2013 kl. 10:54

Työkkäremuijan här hej

Så ja, nu var jag då officiellt arbetslös/vårdledig. Eller arbetssökande heter det väl egentligen.

Blev överraskad av hur smidigt det gick, anmälde mig först på nätet och inom två veckor skulle man besöka arbetskraftbyrån, vilket jag alltså gjorde idag. Behövde inte ens besöka kontoret i Esbo, som är någonstans nära Sello, utan kunde åka till stan, vilket går lite smidigare för mig.

När jag kom in på kontoret, behövde jag inte alls köa, berättade mitt ärende, fick ett könummer och blev kallad in nästan direkt. Jag hade tagit t.o.m. bok med mig! Trevlig kille i rockabillyfrisyr gick igenom min situation, konstaterade att det inte just nu fanns några lediga jobb inom min bransch via dem och att jag verkar ha kunskap och intresse om att söka jobb, så saken var klar, tack och hej. Eller jo, måste väl läsa någon infogrej på nätet, men det är inte hela världen jämfört med de där jäkla onödiga infotillfällena man tidigare tvingades på där inte en kotte lyssnade på vad den torre infopersonen berättade.

Saker har alltså ändrats, till det bättre, vilket gör mig glad.

Publicerad 16.10.2013 kl. 22:50

Vårdledig

Så har jag varit vårdledig och fattig i en vecka. I dag ångrar jag nog att jag inte stod på mig i slutet av graviditeten och bara kallt höll sjukledigt fram tills mammaledigheten på riktigt skulle ha börjat. Hade haft ens några veckor extra inkomster. Men det kan inte hjälpas nu, hade ändå inte orkat börja strida något i det skedet av graviditeten. Extra stress behövdes liksom inte då. Och jag kunde inte ens föreställa mig hur pytteliten vårdledighetsersättningen är, det är ju helt löjligt.

Så, har jag kommit underfund med vad jag vill jobba med? Nå int egentligen. När hinner man ens fundera på sådana saker?

Vi bestämde hur som helst med Pandan att vi söker dagisplats åt Bouncy till nästa höst, så har lite tid att fundera ännu. Men det ideala skulle ju vara att hitta något keikkajobb under tiden som då och då kunde ge lite extra klirr i kassan.* Har faktiskt gjort lite reklam för mig här och där, men vet inte om någon ännu helt nappat. Idag satt jag faktiskt iväg min första officiella arbetsansökan, trots att det är ett jobb jag vet att jag aldrig har chans att få. Helt crazy. Men det hade harmat mig något enormt ifall jag ändå inte sökt det.

Skickar er vidare till Mickos kloka inlägg om det här med jobb, tänker lika med henne i många saker i det här ämnet.

 

*Tur att vi ändå redan fått betald vår resa i januari, så behöver man inte grubbla på det i alla fall.

Publicerad 28.09.2013 kl. 20:25

LinkedIn

Berätta för mig, mina kloka vänner, hur ska man göra på LinkedIn? Vad är klokt, vad är dumt? Jag har ju en ganska brokig och lång CV, men vad ska jag nämna där? Allt eller bara en del? Sjukt jobbigt också att formulera sig på engelska, tycker jag. Har ju inga problem att förstå eller tala (nåja, lite rostigt har det ju blivit på sistone), men sådandär jobbengelska har jag ju aldrig lärt mig.

Och vad ska man skriva för titel på sig själv om man är en utbildad kulturproducent med erfarenhet i kundservice, men är nu mammaledig och samtidigt sagt upp sig? "Retail Proffessional" ville LinkedIn stämpla mig som. Hohoh.

Suck, så var jag inne i den här rumban igen, fast jag lovade försöka njuta av den här tiden jag aldrig får tillbaka.

P.S. Om ni hör om ett passande "keikkajobb" för mig (tidigast från oktober), så får ni gärna tipsa! Gäller även sådant man kan göra hemifrån.

Publicerad 22.08.2013 kl. 10:59

Önskeinlägget: Framtidsplaner

Smulan ställde under önskestunden häromdagen en fråga om mina framtidsplaner och det är faktiskt något jag tänkt blogga om annars också.

För det första så svarar jag på frågan om pappaledigheten: När Bouncy föddes, hade Pandan vintersemester och sparade pappaledigheten till sommaren. Jag hade drömt om att han hade kunnat hålla pappaledigheten och sommarlovet i ett kör, men det lyckades tyvärr inte på hans jobb, så nu höll han istället tre veckor pappaledighet och en vecka semester. Vilket betyder att han ännu har semesterveckor som han tar ut i höst. Skönt. Redan innan födseln konstaterade vi att pappamånad inte lönar sig ekonomiskt i vår familj, så den tanken skippade vi direkt.

Som ni kanske minns, sade jag upp mig i maj, så nu har jag faktiskt inget jobb att återvända till, vilket enbart känns skönt. Alla dörrar är öppna liksom. Och jag har ju vårdledigheten som ett skyddsnät om jag inte hittar något genast. Problemet är bara att vårdledigheten börjar redan i oktober, vilket betyder att mina inkomster sjunker ganska rejält och vi vet inte riktigt hur vi kommer att klara oss rent ekonomiskt. Annars jo, men en stor del av våra inkomster går ju till att förkorta lån. Är nog inte heller ännu då redo för att återvända till ett heltidsjobb. Det ideala skulle vara att göra något keikkajobb då och då, vilket även Pandans oregelbundna jobb skulle tillåta.

Jag får hela tiden frågan om vad jag skulle vilja jobba med och jag får flashbacks från när jag blev klar med kulturproducentstudierna när alla pressade mig med frågor om vad jag tänker jobba med. Svar: jag vet inte. Och jag är inte heller så himla kräsen över vad jag jobbar med, bara det är en trevlig atmosfär med trevliga kolleger. Såklart drömmer jag om att få jobba med musik, men samtidigt säger realisten i mig att det är ganska svårt att hitta ett musikrelaterat jobb. Det att jag är realist, betyder inte att jag skulle sluta drömma för den delen. Även annan media och kulturvärld intresserar.*

En insikt har jag i varje fall fått, efter att ha insatt mig lite mer i dethär med HSP: Jag har jobbat på totalt fel ställen de senaste sex åren. Jag utesluter inte kundtjänst i min jobbsökning, eftersom jag faktiskt gillar det, men bökiga flygfält och varuhus är nog inte passliga ställen för en HSP-person. Men mer om det i ett skilt inlägg.

Jag sade i maj att jag unnar mig själv att den här sommaren bara njuta av livet med bebis och sen på hösten ta itu med jobbsökandet. Augusti är enligt mig ännu sommar. Tänkte dock snart börja med att skapa en LinkedIn-profil, har förstått att det ännu gäller. Har ju väl en urgammal profil på mitt flicknamn som jag skapade way before Facebook, men har ju bytt både för- och efternamn sen dess. Dags för nya vindar, tycker jag!

Tips tages förstås emot, både vad gäller jobbsökningen och vilka jobb DU tycker jag skulle passa till.

 

*EDIT: Nu glömde jag ju helt mitt intresse för inredning! Men det testade jag ju lite på under förra våren, och det var ju inte så framgångsrikt precis...

Publicerad 09.08.2013 kl. 11:15

Fd Stadin flicka, nuförtiden DJ Esbobo.
Tvåspråkig, sångglad, språkintresserad musikdiggare som bor i Esbo med man (Pandan) och barn (Bouncy).
Försöker lära sig spela ukulele och har en svaghet för Eurovisioner.

Arbetssökande, goda tips tages gärna emot!

catten.ratata(a)gmail.com

Gilla Catten på Facebook


Martti (2010-2014), som under fyra år var en kär familjemedlem.


Min andra blogg: Oravahuone

iLike:

 

Follow on Bloglovin