Ärvd trötthet?

Som det kommit fram, så har jag varit ganska trött den senaste tiden. Och jag är i allmänhet en ganska trött typ* och så även Pandan. Vi gillar att sova helt enkelt. Och mycket. Jag har ju även ibland svårt att somna och kan ibland sova ganska oroligt, så även det kan bidra till tröttheten.

Men nu märker vi ju att även Bouncy uppskattar dethär med sömn och tycks behöva mycket av det. Långa nätter och ofta två dagssömnar. Några morgnar har vi faktiskt varit tvungna att väcka henne kl. 10:30! Och då har hon lagt sig vid 20-tiden.

Nu menar jag inte att rub it in anyones face med den infon, men jag bara undrar: kan trötthet gå i arv?** Hon verkar sova helt bra och rofyllt (förutom att hon rör på sig mycket) och är helt pigg och kry i vaket tillstånd. Jag minns bara att jag som ung alltid på lande t.ex. gick först av familjen och lade mig och vaknade sent när alla redan ätit frukost. Har inget minne att min syster t.ex. sovit sent.

Having said that, dags att gå och lägga sig, nati nati!

 

*vilket jag nu förstått att kan ha delvis med högkänslighet att göra, blir helt enkelt utmattad av för mycket stimulans.

** Jag vet, jag vet, folk säger att det vänder efter årsskiftet, men nu har jag ju redan nästan ett års erfarenhet av babysömn, så lite att jämföra har jag ju.

 

30.12.2013 kl. 23:11

Bouncys första jul

Dit for den julen. Blir nästan riktigt matt när jag ser på allas långa dukade middagsbord med en massa gäster, eftersom vår jul gick i trötthetens tecken och julaftonen firades i pyjamasbyxor/verkkare. Vardera alternativen är riktigt ok, men hade nog inte pallat det förstnämnda, och knappast Pandan heller.

För det första tar dethär mörkret och regnet snart kål på mig och för det andra var det som om någon bytt ut vår dotter till en riktig gnällapa sådär passligt till julen. Tyckte mig känna en liten pigg långt bak i munnen, vilket skulle förklara beteendet, men åh, så trött man blir av sånt. Varken Pandan eller jag har något som helst tålamod för såndänt gnäll, gnäll, gnäll, så vi var ganska slut varje kväll vi fått tjejen i sängs. Vet inte om det var tanden, allt nytt eller alla presenter*, som vi dock försökte ge henne sådär småningom längs dagen. Eller så var hon bara helt enkelt uttråkad på oss två.

Och oj, som jag gnällde nu, eftersom vi ju ändå hade en mysig jul ändå. Hade lite satsat på julmat, men bara sån som vi gillar och på juldagen fick vi ju föräldrar och syskon på besök, så helt ensamma satt vi ju inte här hemma och ugglade.

Sammanställde en liten video från själva julaftonen, filmad tydligen de stunder flickan var sig själv. Grötätandet beskriver ganska bra dagens meininki. Och presentbanden, det var ju bara det allra bästa enligt Bouncy!

Baby's first Christmas from Catten on Vimeo.

 

* Vill tillägga till presentgallupen, som funnits på vissa bloggar: Vi gav henne en julklapp, resten kom från familj & vänner.

 

 

27.12.2013 kl. 20:35

Bästa resetipsen?

Idag fick vi mail från Finnair om att vår resa närmar sig och att vi nu kan boka sittplatser i flyget. Check! Betalade nog lite väl mycket för det, men nu har vi i alla fall platserna framme i flyget, för de trånga platserna på Finnairs charterflyg är fortfarande i såpass färskt minne. Så hur man skulle få långa ben + baby att rymmas där är mig ett mysterium.

Så nu efterlyser jag om era bästa tips när man reser med en nyss fyllda ettåring. Målet är alltså Kanarieöarna, dvs Espain (med tanke på mat och sånt i butikerna - kan man köpa nåt eller ska man rouda med sig allt?) och vi stannar där två veckor. Flyget far kl. 07 på morgonen, så planen är att checka in bagaget dagen innan.

UV-dräkt har vi fått låna, vi fick en UV-lippis med såna där läppän, som hon kan ha när hon simmar och så får vi låna reseväska till Brio Go av snälla Anna. Annars något extra vi borde tänka på? Hur lönar det sig att packa?

20.12.2013 kl. 12:57

Jul, jul, strålande jul

I går hade vår kör sin traditionella julkonsert. Fick så starka flashbacks från förra året när jag var väldigt gravid och bara svettades, måste emellanåt springa ut och andas lite svalare luft och till slut inte orkade stå på scenen. Och nu satt plötsligt den lilla typen som sparkat i min mage i publiken!

Det var lite osäkert om Bouncy alls skulle komma på konserten, så jag blev så himla glad när jag efter övningen såg min mamma, Pandan och Bouncy, som skrattade på en bänk. Hon var så glad och fin genom hela konserten och efteråt orkade hon skratta och grimasera åt mina körkompisar, kände mig så stolt!

Mitt under konserten trippade en liten gullig flicka upp på scenen, eftersom hon fick syn på sin mamma i kören och jag kunde inte låta bli att tänka på hur antagligen Bouncy kommer att göra det nästa jul.

 

EDIT: Jaha, det kommer en såndän flickr-logga på bilden nuförtiden? Lite störande tycker jag, gör jag månne nåt fel?

EDIT2: Nu har jag loggat ut och in igen på flickr, men fortfarande lyckades det inte. Tycker embed-koden ser helt underlig ut dessutom. Kräpp. Nu kopsade jag bilden fårn Facebook, så antagligen försvinner den om någon dag, som de brukar göra. Murr.

19.12.2013 kl. 21:29

11 månader

Nytt försök med rapporten:

Helt ofattbart att vår baby inte officiellt är en baby mer om en månad, utan en TAAPERO (avskyr förresten det ordet ganska så mycket). Den senaste månaden gick helt oerhört snabbt och känns att jag inte skrivit just något i listan på utveckling jag brukar knappra i telefonen.

10 månadersrapporten finns här.

  • Har lärt sig klappa händerna och är så oerhört stolt när hon gör det. När hon dök i babysimningen för någon vecka sedan och instruktören berömde henne, började hon klappa åt sig själv. Och när Pandan tog med henne på hennes första hockeymatch hade hon klappat med när resten av publiken klappat.
  • "Visslar", dvs drar in luft så att det kommer ett visslande ljud.
  • Inget intresse på att gå ännu. Ställer sig upp och tar några random steg i sängen eller vid soffan, men annars kommer man snabbast fram krypandes. Enligt rådgivningstanten är det bara bra att krypa länge, förbättrar kuulemma koordinationsförmågan och t.o.m. läsförmågan. Oho!
  • Hej är fortfarande favoritordet, men även Huj och Oj börjar blir populärt. Säger ofta Oj när hon pruttat, haha. Hau säger hon nu helt tydligt när vi spelar Heikki Kuulas Koirakaveri, men även till Jenni Vartiainens Urho Kepponen (även den från Ipanapa). Kon säger Mmmmm, men allt annat säger Hau.
  • Gnisslar eller klappar med tänderna ganska ofta, sjukt obehagligt.
  • Är supersocial och representabel när vi är bland folk, men hemma har hon en ganska jobbig mamisfas, som jag hoppas går om fort, har inte alls tålamod med det. Jag får typ inte ens stiga upp från soffan för att gå till köket (man ser liksom till köket från vardagsrummet) förrän hon börjar gråta. När hon tidigare tyst följt efter, börjar hon nu bara direkt skrikgråta och sitter på plats. What's up with that?
  • Började testa riktig havregrynsgröt efter era tips och det gick väl helt okej till en början, men nu har det blivit stopp med morgongröten, hon totalvägrar. Så det blir yoghurt istället med fruktpuré, har inte hittat på nåt annat. Bara hon nu äter.
  • Ätandet har varit lite mer utmanande på sistone, vet inte riktigt vad det beror på. Skulle gärna testa på lite mer "riktig" mat, men har varit för lat för det hittills. Makaronilåda testade vi med och pfyi, så det smakade illa. Just så. Eller så var det konsistensen. Tips på bra mat att börja med (som man alltså själv kan äta)?

Vi blev tvugna att flytta sängen till andra väggen, eftersom lådorna brevid sängen drogs ut konstant. Lite jobbigt ljud att vakna till.

Böckerna är stora favoriter att gräva fram, vilken tur att hon fått så många begagnade böcker!

Det klättras och undersöks ganska mycket

Här testas ett kex av märket Ella's, favoriterna är dock Puffitsen av samma märke.

Går bra att gnugga kliande tandraden med den

Självständighetsdagen till ära kläddes hon i matchande outfit (min gamla) med min mormors pall. Tyget är Metsovaara.

19.12.2013 kl. 20:51

Framåt, framåt, framåt, framåt, stopp!

Varje år läser/hör jag om mammor som snyftat genom sina barns dagisjulfester och jag väntar såååå på den dagen som även jag får sitta i publiken och se en liten Bouncy uppträda.

Till min stora glädje ordnade Musikinstitutet Kungsvägen julfest åt babyrytmikgruppen, dit man fick be släkt och vänner med för att se vad babyna egentligen sysslar med under babyrytmiken. Bouncy är ju så lyckligt ställd att både hennes mor- och farföräldrar är pensionerade, så alla fanns på plats. Så även Pandan, som lyckligtvis råkade ha en ledig dag. Nu var jag ju själv och skuttade och dansade med Bouncy, så var mest svettig och andfådd, men svärfar lyckades knäppa några fina foton. Och när man ser på dem är jag ju ganska nöjd att jag anmälde oss till babyrytmiken i höst. Glädjen i Bouncys ansikte är oslagbar.

I've got the moves, baby...

Nån tycks ana att favoritlåten snart kommer...

..."upp och upp!"

Bouncy show

Lycka att även få fjantas med momi och mofa!

19.12.2013 kl. 15:20

Bloggbabyjulfest

Idag var det dags för bloggbabyna att träffas igen, denna gång i julfirandets tecken på Familjecentret i Hagnäs. En bloggläsare, Marie (som tyvärr inte var med på träffen), tipsade om att man får använda Familjecentrets utrymmen utanför deras aktiviteter. Och det passade ju utmärkt, eftersom det inte precis kryllar av några babycaféer i stan.

Vi var allt som allt sex mammor + barn, alla födda inom 2013, utom Annas B, som hann se världen redan förra december. Andra som var där var Hanna, Jooles, Nina och Malin, ett riktigt kul gäng.

Bouncy stortrivdes igen, så som hon alltid tycks göra när det är andra barn/människor omkring henne. Jag fick t.o.m. gå på toaletten utan att hon började gråta hysteriskt, som hon gör hemma om jag ens tar ett steg över tröskeln från det rum hon befinner sig i (sjukt jobbig fas juh). Nu satt hon i lugn och ro och inspekterade leksaker med djup koncentration när jag kom tillbaka.

Lite jobbigt tycker jag det är att hon ska envisas med att alltid ta den leksak som nån annan leker med, fast hon sitter omringad av andra leksaker. Försöker mitt bästa med att säga till åt henne om det, men alltid märker jag inte heller det och det stör mig. Förstår ju att hon är så liten ännu och har inte så mycket erfarenhet av att leka med andra barn, men har nämligen tidigare varit med om äldre flickebarn som sysslat med detsamma (då föräldrarna främst ignorerat saken), men på ett jättestörande sätt och jag vill absolut inte att Bouncy blir likadan.

Intressant var att träffen bidrog till några andra funderande inlägg om det här med att ha koll på sitt barn, här följer länkar till Jooles' och Annas inlägg.

Jag hoppas denhär gruppen kommer att träffas igen, roligt att se hur barnen växer ifatt varann.

Och så några suddiga foton:

Untitled

Olarstomten var direkt såld för stället när hon fann dessa mjukisdjur.

Untitled

Kisen ligger på golvet brevid en docka, Viggo står och Hubbe (?) skymtar i bakgrunden. Ajoo, Bouncy blev igen kallad pojke under husbolagets glögg ikväll, säkert tre ggr. Och hon var klädd i outfiten ovan. Som sagt, jag maindar inte, men fattar det inte heller.

 

09.12.2013 kl. 20:27

Buss med barnvagn

Nu ska jag gnälla om en sak: det här med att åka buss med barnvagn. Innan jag fick barn åkte jag buss nästan dagligen och aldrig, aldrig har jag känt mig som en så oönskad kund som när jag försöker ta mig in i en buss.

För det första ryms jag sällan in i bussen som kommer närmast oss, eftersom det oftast redan finns två vagnar i den. Så jag brukar direkt gå till Iso Omenas hållplats, för att undvika besvikelser. Även här brukar jag måsta skippa ett par bussar eftersom vagnplatserna redan är upptagna. Det är inte ovanligt att bussen, som anländer till hållplatsen där jag står, åker långt framåt och stannar en bit från själva hållplatsen och när jag sprungit med vagnen fram till bussen, dras dörrarna fast och bussen åker vidare. I kid you not!

Förra veckan var vi ju på buss- & metroäventyr med Bouncy och Pandan och efter att tre bussar i Kampen startat just när vi kommit till bussen (fast de borde ha startat någon minut senare) och vi snopet måste gå vidare, undrade Pandan om det alltid är så här?

Jep, tyvärr är det så och jag är inte heller den enda som upplevt detta. Är det för att vi är sk freeriders som inte betalar för vår skjuts men ändå tar upp en massa plats som denhär attityden finns? Det får mig i alla fall att få mer och mer avsmak för det här med med bussåkande och väntar med iver på metron, som snart borde anlända även hit.*

Vad har ni för upplevelser?

Untitled

Bouncys första gång i metron, gick himla smidigt.

 

*som jag förde debatt om med ett par män/pappor på Twitter. De menade att metron förstör typ allt i Esbo och att busschaufförer fittas med alla, inte bara med sådana med barnvagn.

04.12.2013 kl. 13:01

Dear Santa...

Både jul och födelsedag närmar sig och en liten typ ska fira dem för allra första gången, vilket känns ganska spännande. Dessa högtider handlar självklart inte om endast gåvor, men eftersom jag vet några personer som ändå tänker köpa nån present, så följer här nu några tips för den som tänkte köpa nåt men inte kommit på den perfekta gåvan ännu:

 

Bouncys julklappsönskemål

 
Från vänster till höger:
  1. Marimekko Raitti-lådtorn
  2. Marimekko Raitti-klossar
  3. Marimekko Isola julkalender (alt. Aarrekids kalender, länk här)
  4. Marimekko Karkuteillä
  5. Arabia Lysti orava
  6. Teddykompaniet Gungfår
  7. Någon liten och rolig cd-spelare till Bouncys rum (behöver inte vara just denna, kanske helst inte någon Hello Kitty-grej)

Ja, och silvriga Barnkammarboken, som jag nämnde i ett tidigare inlägg.

Tja, inser ju att det blev lite dyra grejs och ganska Marimekko-betonat, men detta var nu saker som står högst på önskelistan, som vi säkert själva investera i förr eller senare. Ni kan ju se denna som en vägledning i rätt riktning.

 

P.S. Tack Hanna för hjälpen/tipsen med Polyvore!

 

 

 

02.12.2013 kl. 20:52

Babysim fotografering

För några veckor sedan hade vi fotografering i babysimningen. Vi var två familjer med två fotografer, så det var en ganska lyxig situation. De trevliga fotograferna från Kuvauspalvelu Molskis hade tid att pröva på många olika ställningar och dykningar, och vi blev riktigt nöjd med fotona.

Här finns simbilderna från maj, vitsi vilken pytteliten allvarlig bebbe! Annat är det nu:

 

01.12.2013 kl. 23:27

Fd Stadin flicka, nuförtiden DJ Esbobo.
Tvåspråkig, sångglad, språkintresserad musikdiggare som bor i Esbo med man (Pandan) och barn (Bouncy).
Försöker lära sig spela ukulele och har en svaghet för Eurovisioner.

Arbetssökande, goda tips tages gärna emot!

catten.ratata(a)gmail.com

Gilla Catten på Facebook


Martti (2010-2014), som under fyra år var en kär familjemedlem.


Min andra blogg: Oravahuone

iLike:

 

Follow on Bloglovin