Ukulele!

Jag skrev ju för en tid om vår glada upptäckt: The Wellington International Ukulele Orchestra.
Vet ni vad? Idag köpte vi biljetter till deras keikka i januari i Nya Zeeland! Fatta att jag kanske får se Bret från Flight Of The Conchords live!

Nu gäller det bara att ta reda på hur vi kommer från Wellington, i södra delen av norra ön till Nelson, i norra delen av södra ön och igen tillbaka eftersom vi då "bor" en vecka i Wellington.

Enligt orkestern själv (jep, som värsta fanin skrev jag på deras FB-sida och de svarade!) borde det inte vara en lång tur dit, så får väl lita på dem. Kanske vi kan få skjuts med dem...?

Sen skulle jag vara lite sugen på att se amerikanska Fleet Foxes, som spelar på min födelsedag i just Wellington. Senast jag såg dem satt jag med Pandan och Soufi på gräset i Ruisrock och de imponerade starkt.

20.11.2011 kl. 23:52

Oh I love you, I wish you got the flu

Såg för en tid sedan en videosnutt på vår bröllopsvals. Det såg ju inte precis smidigt ut kunde jag konstatera.

SÅ komplicerad koreografi hade vi ju inte planerat, men det var trots allt lite annat att träna dansen på lande barfota iklädd OnePiece än med klackskor, stort hår och släp hängandes från handleden...hups.





Sori, när det e såhär mörkt och deppigt måste jag få fiilistele med minnen från Årets fest...
17.11.2011 kl. 22:40

The Wellington International Ukulele Orchestra

Det e lite ankeeta just nu, därav lite opersonliga inlägg. Många grejs just nu, som jag bara skulle vilja att skulle ordna sig så småningom så jag sku kunna go on. Men jag tror starkt på att allt fixar sig. När, är sedan en annan grej. Inga allvarliga grejs, bara många små grejs som sedan tillsammans får en helt nedstämd. Bläh.

Det att man konstant är semiförkyld gör ju inte saken bättre heller, vill ju bara må BRA och vara FRISK nu! Är det för mycket begärt?

MEN, vilken tur att jag ändå har Nya Zeeland att se fram emot om några månader (fatta!) och det att Pandan gjort denna upptäckt gjorde mig riktigt extra glad idag:



Men det är ju Bret från Flight Of The Conchords!
Alltså ukulele - hur coolt är inte det?




Vilken tur att vi kommer att vara en vecka i just Wellington!
19.10.2011 kl. 17:18

Planerar du bröllop?

Skänker en hög med svenska och finska bröllopsmagasin från 2010/2011 som jag bläddrat i det senaste året och sökt inspiration ifrån. Visserligen ändras ju trenderna lite inom bröllopsmodet, men SÅ mycket förändringar sker kanske inte på ett år eller två. Vill inte slänga dem, men gör å andra sidan inget med dem numer heller.



Det kanske fattas några bilder i några av tidingarna, men annars är de i helt bra skick.

26.09.2011 kl. 21:35

Bröllopet - Musiken

Orkar ni ännu lite bröllop? Säg till om det blir too much.

Musik var alltså ett viktigt tema i vår fest, både i låtvalen och i de små detaljerna.


Skyltarna in the making


... och in action: Idén med vinylskivorna lånade vi faktiskt från ett freakavsnitt av Satuhäät.
Bild lånad av Jossi.


Placeringskorten var alla bilder på bekanta modeller av C-kasetter. In the making...


...och in action.
Bild lånad av Frida.



Bröllopsvalsen (sorry, har inte fått några proffsiga bilder än) råkade faktiskt vara en vals och var självklar för oss:
Hello Saferides "Get Sick Soon".




Tyvärr led låten lite av volymproblemet vi hade i början av kvällen.
Det var förresten det enda som var lite antiklimax under kvällen att kanske en timme av "discot" pågick med en musikvolym där man hörde mer klackarna på dansgolvet och jag blev lite småstörd eftersom man bara ryckte på axlarna åt mig sådär att "så e det med iPod, inget går att göra åt det".
Men, men, söta pojkarna tog det till sin uppgift att fixa saken och till slut var det en lite mer tekniskt begåvad gäst som fixade problemet med dendär delen man öppnar en ölburk med. Voilá!

Det fantastiska var att volymen steg just i tid till denna låt:



Behöver kanske inte nämnas att fantastiska koreografier kunde skådas på dansgolvet under denna låt...

Efter detta var dansgolvet fyllt konstant, tror varje gäst besökte dansgolvet nåt tag under kvällen och det gjorde mig som DJ Esbobo mycket lycklig.

Vi hade en bra fördelning med Pandan under kvällen: Jag skuttade på dansgolvet och han skötte om "kenttäpuoli", på det viset upplevde vi det mesta av festen och kunde sedan i hotellet berätta åt varann allt vi skådat och hört. Vi var även förvånade av att vi orkade festa tills valomerkkin och fnissade gott åt de vinglande gästerna när vi skulle köra vidare till Klaus K.
19.09.2011 kl. 23:35

Bröllopet - Vigseln

Som jag tidigare nämnde, ville vi att vigseln skulle vara en rätt avslappnad tillställning, där alla skulle trivas oberoende om man hör till kyrkan eller int. Och vår präst bidrog nog till det, hans tal kändes personligt och tydligt och han nämnde t.o.m. Martti i sitt tal! Vi skrattade, applåderade och snyftade.

Jag var ganska lugn innan vigseln trots att alla andra var nervösa för min del och frågade konstant "E du int nervös?" plus att Pandan satt fast i trafiken och nästan försenade sig.

Men så gick det som jag misstänkt: när kyrkdörrarna öppnades, jag såg alla förväntansfulla gäster och hörde tonerna till Wedding Processional från filmen Sound of Music (ni vet, där nunnekören sjunger "How do we solve a problem like Maria?") fick jag svårt att behärska mig och tänkte börja stortjuta.*





Titta nu så stilig Pandan är!
Min svärmor hade förresten fixat buketten åt mig, tyckte att den såg ut som "jag".






Min sånglärare sjöng Snow Patrols Chasing Cars - här blev det skitsvårt för mig trots att jag försökt lyssna på låten flere gånger innan och förbereda mig. Men vips dök en lustig nästduk framför mig och Pandan försökte viska något komiskt i mitt öra, men tårarna de rann. Sjukt vackert.


Bubbles!



Denhär synen var lite svår för många också, farmor med barnbarnsbarn.
Famu fyllde dessutom 99 samma dag, så det firade vi självklart med sång.


Ajoo, Mami: har inte ännu någon bild på bilen (vi har inte fått bilderna av själva fotografen ännu), men skylten användes och självaste Flat Eric satt i bilen och höll upp den (som överraskning åt mig)!

Det lustiga var, att när vi åkte iväg med bilen från kyrkan och gästerna till följande vigsel började strömma in, såg jag självaste Ät lingon!-Niklas och vi hann vinka till varann i förbifarten!

Fortsätter med rapporten en annan dag, okej? Nu ska jag lite umgås med min man.


*Det var meningen att vår utmarsch skulle vara Futuramas themesong, men kantorn hade blivit sjuk och vikarierande kantorn sade att den inte hör till hans repertoar. Aj rikit sant? Ingen aning vad han spelade istället...
14.09.2011 kl. 22:12

Bröllopet - Förberedelserna

Ja-a, var ska jag börja? Är fortfarande i ett lyckorus, för så perfekt var dagen och kvällen för vår del. Och det bästa är att vi får tack från alla håll hur fantastiskt kul det varit och DET gör oss glada! Allt gick så som vi önskat och hoppats, stämningen var på topp hela tiden, tidtabellerna stämde, folk gillade feststället, bordsplaceringen bidrog i nya bekantskaper och det jag uppskattade stort: dansgolvet var fyllt nästan hela tiden. Och jag var så nöjd att vi båda lyckades vara så närvarande hela tiden, så vi faktiskt njöt i fulla drag av alla detaljer under dagen.

Dagen påbörjades i hotell Klaus K tillsammans med den fantastiska frissan och brudfrämmorna. Som bakgrundsmusik hade vi självklart kvällens spellista.


Sexyga zebraspännen


En tjock svart fläta gömdes in i mitt hår


Måste äta något trots att jag inte alls är hungrig. Brudfrämmorna försåg mig med smörkkare, espresso, smoothie, vatten och självklart lite skumppa. Bästa tjejerna!


The dress, som jag är så urlycklig att jag råkade prova i Stilissima, trots att den bara var till låns just då.


Assistans behövs med knapparna


Låt mig få presentera mina värdefulla (not!) accessoirer: glasörhängen från Kimito (Saara Ilveskorpi), armband från Muurla Design Shop på vägen från stugan mot stan, två diadem från Glitter och slöja som jag fick "gratis" i samband med klänningsköpet. Praktiskt.


Sen kom min aningen nervösa pappa efter oss och vi satte oss i en taxi mot Esbo centrum.
14.09.2011 kl. 21:34

Four divorces and a wedding

Jag fick precis meddelande av en god vän i Österrike, att hon inte kan komma på vårt bröllop och att hon och hennes man skiljt sig. Är såklart ledsen för hennes skull, men vad som gör detta extra sorligt, är att detta är redan det fjärde paret som vi bjudit på vårt bröllop (för att inte tala om andra par i bekantskapskretsen) som skiljt sig (antingen från äktenskap eller långa förhållanden) under sommaren.

Jag vet inte om det är planeternas ställning eller vad det är som händer, men det känns ju lite galet att man själv samtidigt förbereder sig för Kärlekens fest och är så lycklig som en människa säkert kan bli...
05.09.2011 kl. 20:18

Polttare pt. 2

När jag i morse åkte iväg på jobb, sade Pandan åt mig: "Mehän voidaan mennä sit illal uimaan, jos ei tänään tapahdu mitään..." och jag lekte med och tyckte det var en bra idé.

Han hade helt tydligt sina misstankar, men var inte 100% säker.
En halv timme senare plingade det på dörren och så var det dags för Pandans polttare.

Någon timme och ett UFF-besök senare uppenbarade sig en sådan här glad filur på mitt jobb (han hade själv velat komma där via, kultsin.):


Alltså domdär byxorna var av FLEECE... lovely.

Han verkade ha kul och attityden på plats och resten av pojkarna var söta med sina kameror i högsta hugg.

Väntar med iver på rapport.
03.09.2011 kl. 19:12

Möhippa!

Med hänvisning till mina misstankar i det tidigare inlägget, så hade jag rätt!
När dörrklockan plingade igår kl 09.00, och mina kära brudfrämmor stod utanför dörren drog jag en lättnadens suck av att inte behöva gå på jobb och att jag istället skulle få spendera dagen med mina vänner.
Samtidigt slog nervositeten in: vad skulle hända under dagens lopp? Eller inte nervositet, snarare en positiv spänning och nyfikenhet.

Fick ett glas Fresita och lite order på vad jag skulle packa med och så bar det av till Tölö hem till en vän, där jag nästan började gråta av glädje när jag insåg hur många som hade haft möjlighet att närvara.
Brunchbordet var dukat med läckerheter och det var dags för dagens första programpunkt:

MUSAVISA: Varje person hade fått välja en låt som de tyckte symboliserade vår vänskap och det var min uppgift att gissa vem som valt låten och sedan presentera personen i fråga och förklara varför just den låten valts. Det lustiga var, att när jag något tag funderade på vad JAG skulle ordna på mina egna polttare, var det exakt detta!
Det kom allt från Just D och Justin Tiimberlake till Marko Lämsä och Finn Kalvik, så det var en riktigt mångsidig "kattaus" musik. Sjukt kul.

Efter detta utdelades alla en ölburk, som vi skulle hålla reda på under dagens lopp, men inte dricka.
Sedan kom taxina efter oss och det bar av till Esbo igen, men denna gång till Kaisankoti, där det blev

EUROVISIONSVATTENJUMPPA! Jag älskar ju all sorts vattensport och speciellt Hydrobic, men oftast brukar ju musiken där vara helt kakka. Inte denna gång, eftersom brudfrämman låg bakom musikvalen och det kom endast garanterade Eurovisionsfavoriter. Skön stund efteråt i bastun och på terassen och sen körde taxina oss till Haga. Vi lämnades där var jag i tiderna kört min inssi, så bråkdelen av en sekund var jag rädd att de skulle sätta mig bakom ratten igen (eftersom det är 11 år sedan jag körde bil senast och avskyr det något enormt), men insåg snabbt att mina brudfrämmor var att lita på. Och jep, vi gick istället in bakom huset och in i en

INSPELNINGSSTUDIO. Där väntade två medlemmar ur Bat Attack + några till, som hela dagen spelat in bakgrundstracks (en av dem hade t.o.m. lärt sig spela mandolin bara för detta ändamål!), som vi sedan skulle sjunga till. Eller jag skulle sjunga "liidi" och resten av tjejerna var min bakgrundskör. Först talades det om att jag skulle gå ensam in i en koppi och sjunga där och då blev jag första gången riktigt nervös. Som tur trollades en Karpalolonkero fram som lite lugnade ner mig.
Tur var, så fick vi ändå alla vara inne i studion, jag med hörlurar och egen mikrofon och resten där framför mig som stödgrupp. Låtarna vi skulle sjunga var Stevie Wonders Isn't She Lovely och A-Has Take On Me. Snacka om utmaningar alltså! Har du någonsin försökt sjunga refrängen i Take On Me och insett hur lågt och högt det går? Dessutom har jag aldrig funderat desto närmare på Isn't She Lovely's ord, lyssna på länken!

Jag är ju lite av en perfektionist, som kanske sjunger hellre än bra och min röst kräver normalt ganska lång tid av uppvärmning innan jag får en klar ton. Dessutom var den första biisin i orginaltonläge, dvs för låg eller för hög för en kvinna. Men insåg att detta är inte läge för sådan attityd, utan jag får nu bara köra. Detta ska nu vara en rolig grej och inte på så allvar.

Lite led mina öron när vi lyssnade på vad jag sjungit, men pojkarna blev kvar och mixade de olika tagningarna så man kan ju hoppas att de sätter en gnutta autotune med i spel...heh.

Ajoo, vid detta skede var det dags att ta fram ölen, och de gulliga pojkarna fick därmed en keissi öl som tack för besväret.

Sen var det dags för sista programpunkten:
MIDDAG PÅ KOLME SEPPÄÄ. Vi hade en egen kabinett och stämingen var på topp. När maten var uppäten och vi umgåtts en stund började man nog märka på folk att de var ganska trötta, inte minst jag själv. Det hade ju ändå varit en lång dag full med nya upplevelser och spänning. Hade förstås kunnat fortsätta till någon bar, men jag kände att nä, nu är jag så lycklig och nöjd att det är passligt läge att åka hem, istället för att trängas på en bar med störande människor och bli besviken. Somnade med ett leende på läpparna och vaknade likaså.

Vid något skede av dagen såg jag mig omkring och var bara så nöjd att jag hade alla härliga typer där på samma plats, och folk verkade komma bra överrens, trots att de inte träffats förr. Och det bästa med polttare är ju att folk säger: "Nähdään sit häissä!" så det är liksom inte över ännu. Jipii!


Jag tog naturligtvis inga bilder under hela dagen och ser säkert bilder först på bröllopet. Men denna bild lånade jag av söta Frida.
21.08.2011 kl. 22:23

Fd Stadin flicka, nuförtiden DJ Esbobo.
Tvåspråkig, sångglad, språkintresserad musikdiggare som bor i Esbo med man (Pandan) och barn (Bouncy).
Försöker lära sig spela ukulele och har en svaghet för Eurovisioner.

Arbetssökande, goda tips tages gärna emot!

catten.ratata(a)gmail.com

Gilla Catten på Facebook


Martti (2010-2014), som under fyra år var en kär familjemedlem.


Min andra blogg: Oravahuone

iLike:

 

Follow on Bloglovin