Irtiottoja

Ok folks (speciellt ni med lite äldre barn eller barn i samma ålder), vi har ett problem:

Som jag tidigare nämnde, har Bouncy en lite otrevlig fas på gång, dvs börjar gallskrika varje gång jag går t.ex. på toaletten. Detta började redan i slutet av våren och det bara fortsätter, trots miljöbyte. Ingen skillnad om jag meddelar åt henne vart jag går(vilket jag förstått att man ska göra), eller om jag smyger ut medan hon är upptagen med nåt annat: helt galna kilare. Helt samma om jag går och doppar mig i havet och hon ser mig hela tiden. Jäkligt tröttsamt för mig och för alla andra inblandade. Kan ju inte vara skönt att lämnas tillsammans med en vrålskrikande unge som inte lugnar ner sig förrän mamma syns till.

Så hur ska man göra, vad är rätt sätt? Jag känner ju mig som en sån kall vuoden mutsi när jag anser att jag bara måste lämna henne emellanåt och inte hela tiden vara vid hennes sida, för jag tänker att det liksom blir bara värre annars om hon vänjer sig vid det. Eller? Vad tycker ni/hur har ni gjort?

Hälsn. En som rymde ner till bryggan direkt flickan somnade

25.07.2014 kl. 13:52

Pappaa!

Lustig typ den där lilla. Hon ropar konstant "pappaa", men ändå är det bara mammas famn eller hand som duger. Värsta skriket bara jag går ut på vessan, en ganska jobbig utvecklingsfas just nu, för alla.

Ändå har jag inte hört ordet "mamma" ur frökens mun ännu en enda gång...

20.07.2014 kl. 10:31

Kelit on täällä taas

Jag tror nog det blir en ganska komisk prick av Bouncy. Hon snappar upp liksom just rätt juttun, utan att vi ens uppmanar henne till det. Senast var det Hesa o ygöne-ropet på Radio Helsinki, nu var det reklamen för Radio Helsinkis Pelago-cyklar, där Jukka Poikas Rullaan spelas i bakgrunden.

Plötsligt började hon apa efter med typ "allaa, allaa, allaa" och nu sjunger hon den ofta när vi cyklar (så passande!). Idag hade vi disco på balkongen och hon krävde att vi skulle lyssna på den om och om igen. Och inget mig emot, det är ju en Jukka Poika-klassiker:

08.07.2014 kl. 23:40

Bloggen frågar om barnsäng

När har ni bytt från spjälsäng till barnsäng? När brukar man egentligen byta?

Vi har inte egentligen nån brådis med saken, men när vi för en tid sedan gick i en inredningsaffär specialiserade på barnrum, menade försäljaren att Bouncy är såpass lång att det säkert snart blir aktuellt. Antagligen ville hon främst sälja en säng åt oss, but it got us thinking.

Drömmer ju om en Muurames Jolla, och har redan bongat ett par på Tori, men vi har ju inte precis utrymme att förvara sängen ifall det inte är aktuellt på en låååång tid ännu...

Gammal bild, men så bedårande. Både nattlinnet & dynvaret är mina gamla. Hon sover förresten utan spjälsängsskyddet nuförtiden.

02.07.2014 kl. 23:58

Partytricks

Saker min dotter lärt sig av mig: 

  • Att skåla, dvs slå glasen ihop och säga något som liknar "skål!"
  • Skälla på rätt ställe i Baha Mens "Who Let The Dogs Out?"
  • Krafsa sig på huvudet när man låter som en apa, typ "u-u-u-u-a-a-a-a!"
  • Koreografin med skjutljud till M.I.A.s "Paper Planes

Säg vad ni vill, men jag är ganska stolt.

Samtidigt inser jag att det kanske skulle vara dags för lite vuxet umgänge snart igen... Ett glas vin, anyone?

30.06.2014 kl. 22:54

1,5 år

Igår var vi till rådgivningen på 1,5 års kontroll. Läkarbesöket flyttades till hösten pga att rådgivningen koncentrerar sig på gravida och under ettåringar i juli. 

Än en gång kändes det skönt efter besöket, vår rådgivningstant har bara förmågan att lugna ner oss och man känner att kanske vi gjort ett helt gott jobb ändå. Bouncy hade en extra bra dag och efter att hon funderat en stund över den nya situationen och var hon hamnat, började hon undersöka rummet, babblade på, sparkade boll och t.o.m. sjöng en trudelutt. Har ibland undrat om Bouncy är helt efter alla andra när hon inte har ett så tydligt och stort ordförråd som många andra i samma ålder, men det var kuulemma helt bra att hon babblade på sitt "eget" språk, istället för att vara helt tyst.

Det som orsakat lite bekymmer och stress hos oss på sistone har varit hennes ätande. Plötsligt har hon blivit så kranttu och drar grymma raivare vid matbordet. Även med mat hon normalt gillar. Och alltför ofta måste hon protestera och vägra ta första skeden, utan att ens veta vad som finns på skeden. Men så plötsligt smakar det också. SÅ onödig show. Men, även allt detta lär höra till åldern och första trotsen kan börja visa sig nu. Suck... Skulle inte alls orka med nån trots NU REN. Men ska försöka att inte bli en sådan förälder som gnäller och skyller allt på trots i följande 10 år... Och när barnet kommer i lekåldern lär inte maten smaka heller så bra som förr, att även detta är en fas. Men rådgivningstanten bekfräftade min princip att inte ge något annat åt henne ifall hon vägrar mat, att man snabbt är inne i en ond cirkel. Så där hade jag gjort rätt i alla fall, fast det ibland känns svårt. Vi pratade även om detta hur Bouncy är som en ängel när hon är med t.ex. mor-/farföräldrarna, men direkt när vi är med, börjar hon testa sina gränser, hur typiskt det är. Och huvudsaken att hon kan bete sig med andra, eller hur? Så man inte behöver ha ångest över att lämna henne övernatten någonstans.

Ajoo, måtten: 86,5 cm och 12 kg. Hon har alltså under ett halvt år vuxit nästan 7 cm! Vikten var också riktigt bra, så därför också behöver vi inte oroa oss över ätandet. 

Eftersom vi tog MPR-vaccinet innan ettårs kontrollen (pga vår resa), måste hon få en ny dos igen. Även här var en stor förändring till för, flickan tittade på när sprutan stacks i hennes fina lår, men först när ämnet sprutades in, började hon gråta. Men så fort sprutan togs ut, slutade gråtet och snart skrattade hon igen. Hoppas bara vi undviker bieffekterna även denna gång (av MPR kommer de ju först en vecka senare, om de kommer).

26.06.2014 kl. 13:12

Slut på öroninflammationen

Det har varit väldigt korta nerver och raseriutbrott för de mest underliga orsakerna den senaste tiden. Och besvikelserna, ack besvikelserna, de är så stora, så stora. Talar ju om Bouncy. Kan vara så komisk och glad och nöjd och helt plötsligt flippar hon ut. Vet inte om det är tänderna igen, eftersom hon plötsligt började sätta saker i munnen igen och springer omkring alltid med något opraktiskt föremål i munnen. Det tröstar lite, när jag hör att andra familjer med lika gamla barn har lite liknande situation just nu, så det måste ju handla om nån fas.

I dag var vi till Pikkujätti på efterkontroll hos den afrikanske doktorn (som förresten hade en fascinerande blommig skjortblus på sig som Bouncy inte kunde sluta stirra på) och det konstaterades till vår stora glädje att öronen inte längre var inflammerade, jihuu!. För tre veckor sedan var ju ännu ena örat inflammerat, så Bouncy fick en till antibiotikakur. Hoppas vi alla skulle hållas friska nu under sommaren.

Untitled

Så här stod hon fast hur länge i Pikkujätti. Ganska typiskt för Bouncy faktiskt.

18.06.2014 kl. 22:32

Underhållning vid måltiderna

Hej ni med ettåringar - hur går det med ätandet hos er? Jag tror nämligen vi har ett problem...

Ganska tidigt bestämde jag mig för att hålla fast vid  principen ingen underhållning vid matbordet. Förutom då kanske nån reklamtidning el dylikt under frukosten eftersom ju jag läser Hesarin medan jag äter frukost. Och middag och kvällsgröt äts ofta med tv:n på, eftersom det sker samtidigt som Pikku Kakkonen & Bolibompa. Men annars har jag försökt hålla fast vid att inte ha tv:n på HELA TIDEN (vilket kanske inte alla i familjen förstår...). 

Men så blev vi alla sjuka. Och orkade inte med skriket & vrålet under måltiderna, så vi satt på Barnkanalen för att komma lättare undan. Och nu är vi då där en månad senare. Med en flicka som skriker och tappar nerverna om hon inte får ALLT hon pekar på och helt enkelt vägrar äta utan tv:n på. Shit.

Idag har vi då försökt kämpa. Men det är ju så TUNGT att lyssna på skriket & vrålet att det vore skönare för alla att bara ge efter. Äh, svårt. Hur ser det ut hos er?

Never forget

31.05.2014 kl. 14:30

Pink, it's the color of passion

Fast vi flugit och farit omkring, är vi ju nog inte helt friska ännu. Pandan och jag snörvlar ännu, men tror det är till största delen pollenallergi. Mina snuvor brukar ju vara ganska envisa annars också.

Bouncy var på måndagen på efterkontroll och tyvärr visade det sig att andra örat ännu var inflammerat, så det blev ny antibiotikakur. Men jeez, vilken cool färg på medicinen! Och Bouncy gapar direkt sprutan närmar sig, så gott tycks det vara också:

Untitled

Nu har jag nog varit så tacksam för att vi tog försäkring åt Bouncy, 80€ är ändå ganska mycket för varje besök... Plus medicinerna där på.

Ajoo, senast på lördag berättade jag hur skönt jag tyckte det var att Bouncy inte har ett behov av att sätta precis allt i munnen längre. Nå, nu är vi där igen. Kollade munnen: jep, tre (kanske fyra) nya tänder tränger fram. Men de är inte så gigantiskt stora som kindtänderna som kom senast, så jag hoppas vi kommer lättare undan denna gång.

28.05.2014 kl. 21:14

På tal om dagisplats...

... så fick vi beslut om dagisplats idag. Det blev inte första alternativet, men vårt andra. 

Fick först lite panik, eftersom jag så ställt mig in på första alternativet, och visste just ingenting on detta dagis och ställde mig redan in på att börja ringa runt och klaga.

Men efter lite fundering och diskussion med en annan Olarsbo (tack A!), insåg jag att detta är säkert ett riktigt bra alternativ. Dagiset är supernära oss (sku vi ha valt finskspråkigt alternativ, skulle vi ha dagis vid vår gård...) och föreståndaren lär vara bra. Och trivs vi inte, kan man alltid byta. Skönt att det finns alternativ här i närheten (vitsi så nöjd jag igen är över var vi bor!).

Så nu känner jag mig lugn inför hösten. 

22.05.2014 kl. 14:23

Fd Stadin flicka, nuförtiden DJ Esbobo.
Tvåspråkig, sångglad, språkintresserad musikdiggare som bor i Esbo med man (Pandan) och barn (Bouncy).
Försöker lära sig spela ukulele och har en svaghet för Eurovisioner.

Arbetssökande, goda tips tages gärna emot!

catten.ratata(a)gmail.com

Gilla Catten på Facebook


Martti (2010-2014), som under fyra år var en kär familjemedlem.


Min andra blogg: Oravahuone

iLike:

 

Follow on Bloglovin