Tips på bra t-shirt

Ok, nu behöver jag er hjälp: Jag har tröttnat på alla Lindex-/HM-tishas, som tappar formen nästan direkt, få hål och ser alltid lite skruttiga ut. Söker efter en simpel, men snygg t-shirt, gärna stor storlek, helst utan tryck men kanske med nån kul detalj, typ en ficka eller dylikt. Makia hade ju förut enfärgade t-shirts med annan färgs ficka, men de slutade tillverka dem (iaf för kvinnor) innan jag hann beställa mig en sån.

Så något motsvarande är jag ute efter. Linn tipsade för en tid sedan om en favorittisha ( http://linnjung.com/2014/06/30/bra-t-shirt/ ) som verkade exakt som något jag sökt efter, men storlekarna var ju way too small...

 

Publicerad 19.08.2014 kl. 19:59

Ett sista inlägg om Martti

Måste ännu publicera några babyfoton på honom, eftersom hans uppfödare skickade mig länken till dem. Minns när vi första gången höll honom på handen när han var 2 veckor gammal, aaaw!

Martti till höger

Martti längst till höger, haha!

Publicerad 19.08.2014 kl. 14:13

Vila i frid, Martti

Lite före Pandans semester fick vi veta Marttis dödsorsak. Cancern tog även vår kära igelkott. Det var en elakartad cancer som spridit sig bland inälvorna snabbt. Men omöjlig att märka utifrån och är så nöjd att vi besökte veterinären just några veckor innan, eftersom han kollade Martti, men märkte inget. Så det fanns inget vi hade kunnat göra.

Martti kom tillbaka till oss i en fin urna, som vi begravde på landet, brevid tidigare husdjur i släkten. Bouncy var med och plockade stenar, som vi sedan placerade på graven. Nu har vi avslutat det kapitlet och han får vila i frid.

Blir nog inga fler igelkottar för oss, de är alldeles för personliga husdjur med tanke på den korta livsstid och mängden sjukdomar de har. Tur att Bouncy ännu var så liten, att inte sorgen blev stor för henne. Visst säger hon ännu något som låter som Martti när hon ser bilder på igelkottar, men annars tror jag inte hon minns mycket av honom.

Hade lite bekymmer med att bli av med hans bur, men via Tori hittade jag till slut en som ville betala priset jag bad om. Nu bor det marsvin i den och det råkade vara just en sån bur hon lite kollat på tidigare. Bra bra.

Publicerad 19.08.2014 kl. 14:07

Mjuklandning

På torsdagen gick vi till dagis som rekommenderat lite före nio. Pandan följde med och vi båda perklade oss över den tidiga väckningen plus att vi måste väcka Bouncy, som gärna sussat vidare i sin sköna säng. Hon vaknade inte ens till att vi gjorde smoothie!

Bouncy var genast nyfiken på de andra barnen, som alla är 1,5 - 2 år, och gick omkring med ett konstant leende. En flicka var ny där, så hon påmindes väl om sin mamma och pappa när vi kom dit, så hennes gråtande & skrikande gjorde Bouncy lite förundrad. Den andra tjejen fördes sedan till grannavdelningen, där hennes storayster fanns, vilket var bra, eftersom ingen kunde diskutera något i det gråtet. 

Just nu är de sju i gruppen (en är ännu på semester), men gruppen lär fyllas under året, finns plats för 13. Känns ganska mycket, men kanske det är normalt? Just nu är det i alla fall skönt med så liten grupp. Bouncy är yngst, men de är nog alla ganska jämnåriga ändå.

När de hade en liten musikstund satt Bouncy först i min famn, men ganska snart gled hon ner och backade sakta mot bänken för att sitta med de andra barnen. Dethär att sitta på låga objekt är en ny grej hon började med på landet, när vår säng bara var en madrass på golvet = perfekt höjd för Bouncy. Emellanåt steg hon upp för att shejka rumpan med sin reggaeton-stil och glädjen var stor när de sjöng Bä bä vita lamm, som hon ju kan (den sjöng hon ännu när hon skulle på dagssömn). Det konstaterades många ggr att vi tycks sjunga mycket hemma och tydligen är det så, har inte reagerat på det tidigare. Inte en enda gång verkade Bouncy blyg för de andra och det kändes skönt.

10-tiden gick vi till lekparken brevid dagis (de har inte egen gård, men parken är alltså helt brevid dagiset) och även här undersökte hon allt och alla och verkade inte ens märka oss. Hon verkar dock ännu lite confused över vad man gör i parker, diggar inte riktigt sandlådan och springer bara i vägen för gungan. Hit kom också de äldre barnen, så det var nog ganska hulina på, inte undra på att jag blev trött. Efter kanske en halv timme började jag märka att Bouncy var trött, hon stelnade till och fick sin "autistiska" blick och då ser man liksom på näsaställningen att hon är trött. Så vi konstaterade med personalen att det kanske är bra för den dagen.

På fredagen gick Pandan första gången på morgontur efter sommarlovet och jag misstänker att Bouncy vaknat till nåt ljud när han gått vid 05-tiden, eftersom hon vaknade tidigare och verkade vara ganska trött hela dagen. Glatt gick hon ändå till dagis och extra ivrig blev hon när en av flickorna kom glatt springande emot henne. Nu visade hon lite sin envisa sida och tappade nerverna lättare, vilket antagligen berodde på tröttheten. Fredag är tydligen en pop dag att hålla barnen hemma, så de var bara fyra där, vilket var superskönt. Bouncy ville dock undersöka grannavdelningen för 3-5-åringarna och när vi fick lov till det, tänkte jag inte få henne bort därifrån. Extra svårt var det när de hade sångstund där, så därför missade vi sångstunden på egna avdelningen. Men istället fick hon teckna en stund med kritor, faktiskt andra gången (första gången här hemma var ingen succé precis)!

Sen blev det igen parkdags, men nu tröttnade Bouncy ganska snabbt. Tappade nerverna i rutschbanana, eftersom även andra ville åka, så helt bra att hon kanske lär sig lite tålamod, hoppeligen. Glatt hälsade hon dock på alla damerna och det konstaterades att hon hela tiden går omkring glatt med ett leende och verkar nöjd. När vi klädde av henne skyddvästen, sade Bouncy "kackack" ( = tack tack), vilket imponerade på personalen. Tror det lite betyder "kiitti mulle riitti" på basen av de tillfällen hon säger det. Heh.

Imorgon börjar hon officiellt men jag kommer att hänga med där ännu, eftersom jag är ledig. Nu får vi testa ätandet där också, vilket jag spänner för ganska mycket, skulle nästan önska att jag inte behöver vara på plats då... I slutet av veckan var det tal om att testa sovandet, vi får nu se hur det utvecklas. Men trivas verkar hon i alla fall och det är skönt! 

Är förresten så lättad över att hon är ett så socialt och pratsamt fall, där brås hon inte på oss i alla fall. Eller ja, jag var väl som mindre lite liknande, men något tycks ha "nujerta" mig och jag övergick till att bli ett ganska blygt barn. Hoppas hoppas. Bouncy kan hålla kvar sin spirit, älskar den!

Efter dag ett, trött fröken med sand på kinderna.

Publicerad 17.08.2014 kl. 22:44

Tips på springmusik emottages

När vi nu är tillbaka i stan och fortsatt joggandet, men måste göra det turvis, så är bra musik räddningen. Vilka är dina bästa springbiisin? Tror den mest motiverande biisin på min spellista just nu är norska Datarocks Fa-Fa-Fa, så jäkla bra, speciellt mot slutet får man en extra spurt!

Min spellista heter Run Catten, run, om du vill se exempel på musik jag gillar.

 

 

Publicerad 16.08.2014 kl. 14:52

Matkranttun

Under sommaren har Bouncy blivit riktigt kräsen med vad hon äter. Visst har hon börjat gilla nya grejer, som ärter, vattenmelon och tomat, men vad gäller maträtter är hon ett svårt och ganska utmanande fall.

Jag vet att man inte får truga mat och att barnet nog äter, när hen är hungrig. Men fan, så tungt det känns, när ens eget barn vägrat äta riktigt mat i flera dagar. Och man känner sig som en sån nazi när man håller fast vid principen att inte ge något istället, när alla andra i bordet skulle vilja ge henne bröd eller mjölk eller burkmat eller whatever. Men det är ju klart att man hamnar i en ond cirkel om man ger efter. 

Och hennes kräsenhet hade inget att göra med hettan eller trötthet, eftersom det är vissa maträtter som ALLTID funkar: Spaghetti Bolognese (gärna på Mutti-sås), Risotto (med parmesan i), Italian pata och Hipp grönsaksrisotto med kalkon. Potatis har hon vägrat, FÖRUTOM den potatis mina föräldrar odlar på landet, den är hon helt tokig i. Potatissorten heter Rikea och lär vara en blandning av två olika sorter, sjukt god. Min syster tipsade om att man får det nu även i Prisma...

Hoppas dagis ska ha en positiv inverkan på ätandet. Fast så har jag hört redan av ett par människor att deras barn äter duktigt på dagis, men är kräsna hemma...

Här fick hon tag i en bit parmesan och började gnaga på den. Go figure...

Semesterfirarn

 

Publicerad 16.08.2014 kl. 14:35

Dagisstart

Nu har vi varit två dagar och bekantat oss med Bouncys nya dagis och allt har gått bara bra. Får återkomma med rapport, eftersom jag är helt slut som människa just nu och klarar inte av att producera desto mer text.

Kan man bli så här trött efter några timmar på dagis (eller idag bara 1h, eftersom Bouncy nästan somnade mitt i parkleken)? Eller är det de tidiga morgnarna som är chocken. Eller åskan som hänger på hela tiden och skapar sk åskhuvudvärk? För jag vägrar tro att det är de två vinglasen jag drack igår på Peppes bokrelease...

Som sagt, mer ingående rapport när jag klarar av det.

Publicerad 15.08.2014 kl. 22:54

Mjuklandning

Sorry, Sommartakt fortsatte tydligen. Eller egentligen inte. Vi har varit hemma redan i en vecka men så har dagarna fyllts med Flow och allmänt familjehäng innan vardagen börjar.

Imorgon börjar vi mjuklandningen på dagis. Liten ska börja på dagis. Fatta. I somras pratade vi med Pandan om hur vi snart får hem första dagisfotot och får sitta på julfesten och se liten uppträda och jag blev tårögd av blotta tanken. Inte pga vemod, utan pga att jag äntligen ska få uppleva detta, som så många mammor innan mig.

Lite stressar jag nog inför starten, det bör medges. Bouncy kommer att klara sig utmärkt och jag tror dagis är så perfekt för henne just nu. Mer huvudbry får jag av att vi inte fått någon som helst info (annat än vad jag fått av er, kära bloggläsare, och det korta samtal jag gick med dagiset häromdagen). I need the info! Valde vi nu ändå rätt dagis? Typ sånt kan jag fylla min hjärna med.

En annan utmaning är att få denhär familjen upp i tid för att befinna sig på plats klockan 09... 

Vi bestämde oss till slut för en Kånken Mini som dagisreppu och Bouncy fick välja färg själv. Det blev en lila, som även Pandan hade valt. Jag hejade mer på den gula, eftersom jag såg detta som första steget mot den ljusröda prinsessvärlden, men nåja, den lila var nog fin den också.

Publicerad 13.08.2014 kl. 23:16

Getingar i paradiset

Sista stugdagen fick en lite tråkig vändning: direkt när vi anlänt till den himmelska stranden vi besökte första gången för ett par dagar sedan, blev jag stucken av en geting under armen. Det värsta var att jag just klädde av Bouncy i min famn och den ilskna getingen gick efter henne. Tur att den inte hann sticka henne och att Pandan lyckades döda den. På samma strand blev en liten flicka stucken två gånger. Stackars liten, kan bara tänka mig hur ont det tar, eftersom det bara ilade i min hela arm.

Så det blev en lite lugnare dag, trots att planen var att fortsätta träna simning, som Bouncy var så ivrig över föregående dag. Första tanken var att åka tillbaka till stugan, där vår Kyypakkaus fanns, men så beslöt jag mig för att bita ihop och istället försöka njuta av en sista dag på den stranden. Och visst var det skönt, emellanåt fick jag sätta mig i den lite svalare delen av havet och svalka min bultande arm, men annars var det ok.

När vi återvände till stugan och jag fick min cortisondos, tuppade jag av och har känt mig lite hängig sen dess. Armen värker ännu, helt för jävligt. Månne jag ändå är lite allergisk, eller är detta normalt? Samma skedde när jag blev stucken på halsen för fyra år sedan.

Och om jag förstått rätt lär inte de ilskna getingarna försvinna förrän det blir kalla nätter. Dvs inte helt genast.

Hoppas ni och era barn klarar er utan getingsting!

Publicerad 06.08.2014 kl. 21:19

Några frågor inför dagisstart

Ni som gått i babyrytmik/musiklek, hur har ni gjort med barnens musikhobby när de börjat på dagis?

Under sommaren har det visat sig att Bouncy är - precis som sina föräldrar - ganska musiktokig. Hon sjunger och dansar till allt och snappar fort upp favoritdelar ur sånger osv. Så det skulle ju vara kul att fortsätta med typ musiklek eller liknande. Eller får hon tillräckligt av det på dagis? Och blir det too much med både dagis & hobby i 1,5-års åldern? Jag tror lite det.

Dessutom undrar jag om det brukar komma nå infobrev eller dylikt från dagiset, eller ska man bara själv ringa dit och kolla när vi ska komma och vad vi ska ha med oss..?

Publicerad 05.08.2014 kl. 11:06

Fd Stadin flicka, nuförtiden DJ Esbobo.
Tvåspråkig, sångglad, språkintresserad musikdiggare som bor i Esbo med man (Pandan) och barn (Bouncy).
Försöker lära sig spela ukulele och har en svaghet för Eurovisioner.

Arbetssökande, goda tips tages gärna emot!

catten.ratata(a)gmail.com

Gilla Catten på Facebook


Martti (2010-2014), som under fyra år var en kär familjemedlem.


Min andra blogg: Oravahuone

iLike:

 

Follow on Bloglovin