Hälsningar från babybubblan

Ville bara skriva snabbt att allt är väl med mig, Bouncy och Pandan. Vi kom hem på tisdagkväll och har sen dess försökt anpassa oss till ett ganska så nytt liv här hemma. Förlossningen var lång, men absolut inte traumatisk, mest en lång väntan med sammandragningar och jävligt illamående, men slutet gick snabbt.
 
Både Pandan och jag är helt braindead och sekoga, men främst av allt överlyckliga över lilla miraklet Bouncy. Hon är nog ganska hassu.
 
Så jag ber att få återkomma en annan dag, när jag klarar av att tänka lite klarare.
18.01.2013 kl. 19:18

Ny header!

Alltså har ni sett vad finaste Pia fixat åt mig!

Här även som solo-version:

18.01.2013 kl. 16:58

Bouncy blev en flicka!

En snabb hälsning från ett familjerum på Jorvs sjukhus. Efter två långa dagar bestämde sig Bouncy för att anlända i natt kl 01:42. Bättre födelsedagsgåva kan msn inte önska sig!
De strategiska måtten är 4045g 53cm.
Den trötta mamman ber att få återkomma senare.
13.01.2013 kl. 13:18

Det här med beräknat datum...

...gör en paranoid med mindre (trots att man försöker intala sig att inte glo blint på datumet, det kan ännu gå veckor!). Vaknade nyligen kl. 05:30 med panikkänslan "gick vattnet nu?", men det visade sig bara att jag och lakanen var genomblöta av svett.

Jag är så trött på att svettas så här mycket* och det tröstar inte att det lär bli ännu värre när bebben är ute, man börjar amma, och hormonerna kickar in ordentligt, eller hur?



* Elementet i sovrummet är iskallt och Pandan brukar vara gömd djupt inne under täcket, så det är bara jag och mina hormoner det är fel på...
 
 
EDIT: Och ca. 1h senare gick vattnet... hoppsan!
11.01.2013 kl. 06:25

Due date

Så fick jag ju direkt lite dåligt samvete för inlägget under, när den härlige mannen kom hem från jobbet och hade sökt gravidvitaminer åt mig från apoteket och köpt en massa gott, bl.a. årets första Runebergstårtor och väldigt intressanta Milka-chokoplattor:


Bl.a. denna!

Vad kan jag annat berätta såhär på beräknad dag? Jo, vaknade kl 07 när Pandan vaknade, fick inte sömn, åt frukost, såg ett avsnitt av Bron/Broen (som rekommenderades i inlägget om Netflix), kröp tillbaka under täcket och sov ett par timmar, såg ytterligare tre avsnitt av serien, Pandan kom hem, ropade i tamburen att jag inte fick komma och snoka (födisöverraskningar!), vi åt, jag gick i bastun för att sätta igång sammandragningarna, Pandan stack på match och nu ska jag se på lite mer Broen och kanske mumsa i mig lite Milka.

Och ja just ja:

- den som är känslig för information om kroppsvätskor hoppar över följande stycke -

Jag är nästan säker på att slemproppen gick idag (men jag kan ju aldrig vara 100% säker eftersom jag alltid är osäker med allt som har med min kropp att göra). Så det ser ut som att there's something going on...
10.01.2013 kl. 18:05

Manlig logik

Hur underbar Pandan än är som äkta make, så någon organisationsförmåga har han nog inte. Eller den saknar helt logik. Det har skett mycket utveckling på den fronten sedan vi träffats, men den slutar ändå inte förvåna mig.

Vi tar ett exempel: I somras besökte vi rådgivningen första gången och där poängterades det, hur viktigt det är att båda föräldrarna går till tandläkaren, även pappan pga kariesrisken när bebin sedan är född. Vi konstaterade där att jag får det fixat via Esbo stad, pga jag är gravid och Pandan får gratis tandvård via jobbet, praktiskt och inga ekonomiska förluster pga det.

Jag ringer typ följande dag och beställer tid till mig själv och uppmanar att Pandan också ska göra det (skulle ha gjort det själv om jag bara kunnat). Han meddelar att han måste kolla på jobbet vilket nummer det är han ska ringa till. Okej. Sen blir det semester och efter semestern fortsätter jag då och då påminna honom om saken. Märker att han blir märkbart irriterad varje gång jag nämner om saken och mina påminnelser får en motsatt reaktion (jag tror inte i allmänhet heller på "nalkuttaminen", det leder inte i alla fall i vårt förhållande någon vart). Efter en tid orkar jag inte längre med de irriterade reaktionerna och slutar påminna honom (men det står ändå som en punkt på vår kom-ihåg-lista i tamburen hela hösten).

Efter julen händer något plötsligt och han ringer och beställer tid till tandläkare och får nästan direkt tid, jee! Finally, tänker jag, men har på känn att det inte tar slut här. Efter första check-up bokas fler tider åt honom, inte bara en tid, utan FEM tider och alla inom januari och de flesta inom veckorna jag beräknas börja föda. Ok, med normala tandläkarrutiner, och gårdagens visdomstandsutrivning klarade han av galant, men nästa vecka har han visdomstandsOPERATION och det oroar jag mig lite för. Har själv i tiderna blivit opererad båda gånger då mina visdomständer tagits ut och om jag inte missminner mig var jag sjukskriven och typ sängliggande i ett par dagar och helt omtöcknad av alla painkillers... Stöd nu sen där en kvinna i förlossning som knappast har någon förståelse för den andres tandvärk.

Men nåja, det kan ju hända att Pandan är en urhea poika (vilket jag tror han är) och klarar av operationen med bättre stil än jag. Eller så börjar jag föda innan det och han måste flytta på operationen.

Men ja, hade det varit jag kanske jag hade valt en annan tidpunkt för detta än JUST NU, typ de enda veckorna under hela året man inte vågat boka in något.
10.01.2013 kl. 12:56

39+5

Jaha, det blev ju en lite annorlunda dag än planerat idag (inte för att vi planerat något desto konstigare).

Innan vi åkte till rådgivingen idag, kände jag mig konstigt andfådd och blev t.ex. helt slut av att sätta på mascara i sittande ställning. I rådgivningen visade det sig att mitt blodtryck var helt skithögt och efter konsultation till Jorv, skickades jag från rådgivningen till Jorvs synnytysosastos jour.

Där lyssnades på Bouncys hjärtljud under en längre tid, blodtrycket mättes flere ggr i liggande ställning (vilket brukar vara lägre än i sittande ställning, vilket det också var) och så undersökte en läkare ännu med ultra, så det gjordes painoarvio samtidigt. Allt verkade helt okej, Bouncy är ca. 3900g för tillfället, så på större sidan, men inte för stor.

Blev lite till mig när läkaren sade att hon nog nu ändå skickar mig hem, eftersom jag nog inte ens hade tänkt mig att blir intagen riktigt ännu.

Lika andfådd känner jag mig ännu också, men känns skönt att ha blivit undersökt nu ordentligt (hade ju tid bokat dit till torsdagen, så nu behöver jag inte ta mig dit för dess skull). Åkte även via Drumsö och lånade mina föräldrars blodtrycksmätare, så jag kan hålla lite koll på trycket här hemma.

Har nog lite på känn att inget kommer att hända ännu på läääänge. Får väl lov att börja planera min 37-års dag på söndagen då. ;)

En grej jag blev lite störd på var att läkaren (som annars var supertrevlig, vilket alla där på Jorv var) måste påpeka fast hur många ggr att jag gått upp så mycket i vikt att nu får jag nog inte äta något överlopps nu under sista tiden. Att därför har ju bebin vuxit så mycket också när jag gått upp så mycket i vikt. Murr, jag som hade gått ner (nå, 200g, men ändå) sen förra veckan! Och min viktökning på sistone har inte alls varit så enorm som helt i början.
Eftersom det blev en ganska lång väntan och vi var skithungriga, körde vi direkt till McDonald's vid Ikea och köpte Ruis McFeast Meal. Och som protest köpte jag ännu en ask chokorussin till kvällen. Murr murr!

08.01.2013 kl. 19:32

Doing the mommo-style

Vinterns räddare ser ut såhär:


Devisys

Gnällde ju tidigare att mina trogna Sorels är alltför spända på mina svullna preggofötter, så hjälpte inte annat än att gräva fram mina gamla fejkUGGs, som är skithala.But no more, tack vare Devisys, hallelujah!
 
07.01.2013 kl. 23:21

Status: strandballong

Igår kväll promenerade vi med Pandan längs Olars isiga vägar till Pandans kompisar (som också ska få bebis snart). Promenaden dit och tillbaka var kanske just lite över gränsen för vad jag rent fysiskt klarar av, men det var så skönt och friskt väder plus att jag helt med avsikt nu tänker gå promenader, bada bastu, dricka hallonbladste i mängder och vad annat nu sen kan tänkas få igång förlossningen.

Anyway, väl hemma kändes min mage jättekonstig. Främst plågades jag av foglossningen och dendär rivande känslan under magen, som jag under hösten fått efter/under raska promenader. Men det skumma var att min mage blev helt stenhård, lite sådär som en smärtfri sammandragning (ennakoiva supistus), men liksom konstant. Idag är magen fortfarande likadan, så skumt. Ska imorgon till rådgivningen, så kanske vi får en förklaring på saken där.

Så idag bestämde jag mig för att inte klä av mig mitt sköna nattlinne, har sett på Netflix, sovit päikkäre och sett på när Pandan satt ihop vår fina julgran (snyft). Resten av julpynten fixade jag undan igår, trots att jag normalt brukar föredra att ha jul i huset lite längre än trettondagen (tjugondag Knut-barn som jag är). Men jag insåg att om det nu plötsligt blir meno till Jorv, så har vi jul forever i dethär hushållet.


Jag har faktiskt helt omedetet börjat hålla skålen på magen, sjukt praktiskt.
07.01.2013 kl. 19:05

Netflix

Nu då vi är lyckliga ägare av Apple TV och jag kan se på Netflix från TV-skärmen (blev lite jobbigt med iPaden, när det är lite begränsat i vilka ställningar jag kan ligga/sitta), behöver jag era tips på bra serier/filmer på Netflix. Vad rekommenderar du?
06.01.2013 kl. 12:38

Fd Stadin flicka, nuförtiden DJ Esbobo.
Tvåspråkig, sångglad, språkintresserad musikdiggare som bor i Esbo med man (Pandan) och barn (Bouncy).
Försöker lära sig spela ukulele och har en svaghet för Eurovisioner.

Arbetssökande, goda tips tages gärna emot!

catten.ratata(a)gmail.com

Gilla Catten på Facebook


Martti (2010-2014), som under fyra år var en kär familjemedlem.


Min andra blogg: Oravahuone

iLike:

 

Follow on Bloglovin