Blöjtips

Som jag tidigare skrev, kom vi bra igång med pottandet, som tog slut direkt då fröken lärde sig gå.

Inga problem med det, allt har sin tid. Men ett problem har vi: eftersom hon dricker en massa om kvällen, inte går på pottan före nattblöjan och sover ca 13 h, är blöjan helt tung av kiss på morgonen och pyjamasen & lakanen helt nerdränkta (detta till trots är hon på gott humör när hon vaknar, jag sku kanske int va det...). Har alltså troget använt Pampers Baby Dry, som jag tycker håller längst. Vi använder redan 5:an, så tror inte vi använder för liten storlek. 

Inatt satt vi en byxblöja på, men tror inte den håller lika bra som tidigare nämnda blöja. Men har ju haft lite svårt att få tejpblöja på henne i stående ställning, så kanske den därför läckt?

Blev även tipsad för en tid sedan att sätta kestovaippa på blöjan för extra skydd och det testade vi igår och visst hjälpte det, men kanske lite bökigt i längden. Tur förresten att jag hade sparat kestona som vi fick med mammaförpackningen.

Heta tips tas alltså emot!

18.05.2014 kl. 20:18

Walk, baby, walk

Bouncy var ju som sagt lite senare än andra barn i samma ålder med att lära sig att gå, vilket i princip inte var något problem för mig, men självklart väntade jag på när den utvecklingen skulle ske. Helt tydligt är hon ett lite försiktigare barn, som vill vara säker på sin sak innan hon utför det (precis som sin mor, med andra ord).

Folk "tröstade" mig med att säga: "Njut nu, snart springer du efter henne bara!". Men vet ni vad? Jag tycker det är såååå roligt när hon går, hon är liksom så mycket mer messissä och mindre frustrerad när hon kommer dit hon vill helt själv. Synd att hon inte träffat just några av sina barnkompisar eftersom vi bara varit sjuka under den tiden hon lärt sig gå...

Nu väntar vi till nästa när det börjar bilda sig mer förståeliga ord, munnen går konstant, så hon har helt tydligt mycket ärende.

18.05.2014 kl. 13:08

Pottytime, excellent

Hur har det gått med er inlärning av sittandet på pottan?

Vi har inte på något sätt håsat med dethär och aldrig tvingat henne, men alltid då och då testat. Och så småningon började hon kissa och till och med bajsa i den. Och vi tuuletta. På sistone har hon t.o.m. kommit och berättat åt oss "kakka!" och när hon satt sig på pottan, så har det mycket riktigt kommit number two. Hon har gjort det även hos mor- och farföräldrarna ochi har varit så stolta, så stolta.

Men efter påsken tog det slut. Hon stiger bara direkt upp och vill inte alls sitta på den. Och jag tänker inte tvinga henne. Antar att det har att göra med att hon lärt sig gå, och det går antagligen om. Men lite synd är det ju, när det redan gick så bra.

07.05.2014 kl. 14:08

Kryssning med ettåring

 

För en vecka sedan var vi ju på vår första kryssning med Bouncy. Hon älskade livet på båten, sprang omkring (ganska mycket själv faktiskt, men även hållandes fast i fingret) och hälsade på allt och alla. Speciellt guldlejonstatyerna utanför Tax Freen var stora favoriter, "Hau hau" sade hon och klappade dem. Tillbakavägen gick betydligt bättre än ditvägen, då det ännu var ganska mycket knarr. Vet inte om tänderna ännu plågade eller om allt bara var så nytt. Annars var hon sig själv igen och skrattade och fjantade som vanligt. Hade lite saknat den tjejen faktiskt.

Frukosten gick inte helt smidigt. Hade bestämt oss för att äta på den den lite lugnare Food Garden, där man måste betala någon slant mer, men får skumpa och stämningen är så mycket lugnare än vid vanliga buffén. Hade tänkt att Bouncy skulle äta något från buffén också, men inte en chans. Så tur att vi hade med av Onni-gröt i tetra, som smakar gott som rumsvarm också. Kände mig helt svettig efter frukosten och skämdes över alla fläckarna vi åstadkommit på den vita bordduken och vi bestämde oss för att skippa frukosten följande morgon, och istället ge gröten åt flickan i hytten.

Men så gick jag och vann ett presentkort till just Food Garden (mer om det senare), så vi gjorde ett nytt försök följande morgon. Gick lite bättre nu när vi inte ens försökte oss på att ge annat än gröt åt tjejen. Men frukosten fick ett abrupt slut när hon släppte en så enormt illaluktande bajs i blöjan, så då var det dags för oss att avlägsna oss.

På tillbakavägen åt vi på restaurangen och det var nästan som utomlands, med plats brevid köket, personal som fjantar med en och många andra kunder man kunde flörta med och säga Heeeej! till. Men man menar jag ju förstås Bouncy, inte mig själv... Micro fanns för uppvärmning av mat och vi fick äta vår mat i lugn och ro, när hon hade underhållning på många olika håll.

Stockholm gick också bra, trots lite knarr under förmiddagen. Åkte på äventyr med tunnelbanan, vilket kändes skumt, eftersom jag ändå känner till tunnelbanan i Stockholm och vet hur den funkar. Plötslig visste vi inte alls hur man skulle röra sig med vagn, vilken port ryms man igenom, måste båda vuxna betala, var finns hissarna (det fanns ganska dåligt med hissar faktiskt), för att nämna några av utmaningarna. Orsaken till tunnelbaneäventyret var lunchdejt på Kungsholmen med min studiekompis Oscar, som vi träffat senast på vårt bröllop. Så det var liksom på tiden. Bouncy var lite inte helt i sitt esse, hade nog helst bara gått omkring i restaurangen, så helt avslappnande var det inte och värst mycket blev det inte av att äta, varken för mig eller Pandan. Men alltid kul att träffa Oscar! Gjorde våra uppköp på Designtorget (liksom ursprungliga orsaken till varför vi åkte till Stockholm) och sedan hade vi lite tid att strosa omkring på Söder ännu, medan Bouncy tog en powernap. Ah Söder, blir alltid smått nostalgisk där, det påminner så om min utbytestid i Stockholm...

Enda motgången under resan var att Bouncy med sina 1 år och 4 månader var lite svår ålder att resa med, med tanke på sovarrangemangen. När man gått över 10 kg-gränsen, men ännu sover i spjälsäng, finns det inte riktigt något bra alternativ att erbjuda. Vi tog snällt emot sängkanten som föreslogs åt oss, när vi i infon frågade om resesäng, eftersom jag antog att Bouncy var för tung för babysängen och så sade man även åt oss. Men insåg snabbt att det inte skulle funka för oss, hon ville ju bara stiga upp mot den och höll på att dyka med huvudet före i golvet ett par gånger. Så vi försökte få henne att lugna ner sig med att turvis bära omkring på henne i hytten, medan den andra låg i mörkret i sängen. Det funkade inte, så vi testade perhepeti, eftersom vi hade dubbelsäng i hytten. Funkade inte alls. Vi är ju vana vid att sjunga henne några sånger, sätta henne i sängen, säga nati nati och stänga dörren. Sen bökar hon på snällt en stund och så slocknar hon. Men det funkade ju inte nu. Och fast vi hade fått henne att somna, hur hade det gått på morgonen när det första hon gör är att stiga upp i sängen? Hade knappt sovit alls den natten. Efter ett par timmar var jag så kypsä och tack vare fungerande wi-fi, konsulterade jag Facebook och fick rådet att ändå söka babysängen från infon. Bouncy stod en stund i den, satte ner sig och vips, hade hon somnat. Och följande kväll gick hur problemfritt som helst. Men jag förstår ju varför kilogränsen finns och i fortsöttningen kan vi nog inte använda babysängen. Om vi närmaste tiden åker på kryssning måste vi nog fundera på om vi tar med Bouncy, eller om vi tar med hennes resetält. För hon blir ju inte lättare heller och har inte riktigt ännu tänkt flytta henne från spjälsängen. Hur har ni gjort?

05.05.2014 kl. 17:51

Babysteps

För någon månad sedan tog Bouncy sina första steg och tränade på det i några dagar. Sen pausade hon med tränandet. Sen blev det fasen med det krampaktiga taget om mitt finger. När tandsprickningen nu lättade och hennes personlighet återvände, verkade det som om hon fick mod till sig att pröva gå själv. På båten tränade och tränade hon och när vi kom hem kändes det som att vi hade en stor flicka här hemma. Hon går ju så duktigt redan och tassar nöjt omkring i hela lägenheten och balkongen.

Idag störtade hon första gången med ansiktet före i asfalten och slutresultatet såg ut så här:

03.05.2014 kl. 00:12

Ibland är det tungt att va mamma

Denna bild beskriver ganska bra den senaste veckan hos oss. Hela tiden ska hon hålla i mitt finger och hon klämmer den så hårt att blodet inte vill cirkulera. Hon vill gå och gå och gå, och jag ska gå med henne, trots att hon helt bra kan göra det själv nu. Och jag går ju så gärna med henne, men hela tiden lyckas det inte, eftersom frukost måste tillredas, diskmaskinen tömmas och fyllas eller så grundliga rutiner som att jag ska få mina kläder på mig. Och då skriks det, klängs i mina ben och krävs att få komma i famnen. Och när det inte lyckas, skriker och gråter man djupt sårat. Eller biter. Eller river mammas glasögon. Eller river mamma i håret. 

Orsak? Förutom de gamla tänderna som tränger fram upptäckte vi igen idag nya tänder. Stackarn.

25.04.2014 kl. 14:10

Uteliv

Som jag nämnde, har vi haft några riktigt sköna dagar här i Esbo. Igår var Pandan på jobb, så vi bjöd in oss med Bouncy till några vänner i Ladusved, där vi var ute på deras gård (ah, dendär egna gården!) och så fick vi med oss hem en lånecykel och -hjälm! Så himla snällt!

Idag fick jag budet att musikleken för idag inhiberats och medan vi vaknade, var de andra mammorna redan påväg på dejt till en park, ingen möjlighet att vi skulle ha hunnit dit. Buu. Det var dessutom sista musikleken för vår del, pga Stockholmsresa nästa vecka. Fast å andra sidan, med såna raivare som damen hade idag, kanske det var lika så bra.

Vi tog oss istället ut på gården för att testa cykeln (vilket var roligt i kanske fem minuter) och därefter promenerade vi omkring mellan gungorna och sandlådan, utan att riktigt kunna bestämma sig för vad vi skulle göra.

Untitled

Lustigt förresten, när vi nu börjat hänga lite mer på gården (=går lite runt med Bouncy samtidigt som hon håller ett krampaktigt tag om mitt finger) så har vi lite börjat träffa grannar och tala med dem. Hon riktigt drar mig fram till varje människa hon bongar och säger direkt "Hej!". Vi har bott här i nästan fem år och först nu - via ett barn - får vi kontakt med grannarna. Men tja, vad skulle vi ha haft för orsak att hänga på gården förut?

Untitled

Idag hade vi dessutom lyxen att ha gården helt för oss själva. Undersökte lådan vid sandlådan som vad fylld med sandlådeleksaker, som jag antar att man får leka med? Men tja, sandlåda är nog inte riktigt min grej. Just nu i alla fall. Bouncy kräver liksom att jag är aktiv och deltar, trugar spaden i min hand och jag orkar inte alls. Annars också är jag hellre dendär modern som sjunger och läser, men lekar är jag så himla dålig på. Känner någon igen sig?

Untitled

Här ser man liksom hur det går till: hela tiden hålla ett grepp om mamma, så hon int bara försvinner från min sida.

Untitled

Testade med att Pandan tog över, men det slutade ju snabbt i gråt. Voj huhuh. Faser, faser.

22.04.2014 kl. 22:25

Boktipset

Häromdagen undrade Wonderland vad hon kunde köpa åt sin guddotter i ettårsgåva och jag tipsade henne om en pekbok, som varit en stor hit hos oss.

Av Pandans kompis fick Bouncy till födelsedagsgåva en bok, som var "inpaketerat" i en plastpåse från Suomalainen kirjakauppa. Lite gulligt, tyckte jag. Han är själv "hevimiehiä", boken heter Soittimia och presenterar olika instrument. Varje sida har en pytteliten punkt som man kan trycka på och då hörs en trudelutt musik spelat på just det instrumentet. Det superpositiva med boken är att musiken har en behaglig ljudnivå, till motsats från många hysteriska Fisher-Price-leksaker.

Det tog kanske några veckor för Bouncy att riktigt börja uppskatta boken, tror det skedde under vår resa när hon stod ensam vid soffbordet och den lena musiken av klassisk gitarr plötsligt började ljuda i rummet. När hon själv hiffat hur man trycker fram ljuden, fick boken en helt ny betydelse. Nu tar hon nästan alltid fram den när hon kryper till sitt rum och sitter där för sig själv en stund.

Den lär finnas i olika versioner, den Wonderland köpte, hade olika fågelljud.

08.04.2014 kl. 21:12

Och så en dag hände det...

Som vi väntat och väntat. Eller någon brådis har vi ju inte haft, men har tyckt lite synd om flickan, när hon kryper omkring i musikleken medan alla andra jämnåriga springer ivrigt omkring henne.

Och så idag, nästan 15 månader gammal, efter febriga dagar hände det (och tänk att jag fick de riktigt första ordentliga stegen på video!):

Resten av dagen har det övats flitigt. Den där stolta minen hon har när hon lyckas ta några steg, den är nog priceless.

08.04.2014 kl. 20:57

Hau hau

Plötsligt är hon så intresserad av djur. Hon har varit lite konfunderad över Martti tidigare, men nu talar hon med honom och de följer med varandras rörelser bakom plexiglaset.

Untitled

På sistone har vi också bekantat oss med bekantas katter och hundar. Hon följer med dem vart de än går, pratar något helt nytt språk med dem och för det mesta säger alla djuren hau hau.

Ute på äventyr med grannens katt.

Lyxen när hon idag fick vara i ett hem som innehöll baby, hundar och katter, alla väldigt lugna dessutom.

02.04.2014 kl. 20:54

Fd Stadin flicka, nuförtiden DJ Esbobo.
Tvåspråkig, sångglad, språkintresserad musikdiggare som bor i Esbo med man (Pandan) och barn (Bouncy).
Försöker lära sig spela ukulele och har en svaghet för Eurovisioner.

Arbetssökande, goda tips tages gärna emot!

catten.ratata(a)gmail.com

Gilla Catten på Facebook


Martti (2010-2014), som under fyra år var en kär familjemedlem.


Min andra blogg: Oravahuone

iLike:

 

Follow on Bloglovin