Lycka är...

... en vän som under sin lunchpaus kommer på besök och hämtar lunchssallad till en mökkihöperö höggravid kvinna. Detta var exakt vad jag behövde (fast en lunchpaus är alldeles för kort tid för att hinna catch up tillräckligt)!
04.01.2013 kl. 13:36

39+1

Det börjar kännas lite kypsä nu nog. Annars helt okej, men varje gång jag ska stiga ut ur bilen eller upp ur soffan kommer det nog en och annan svordom. Magen är forftfarande ganska högt uppe, så det är tungt att andas och halsbrännan är från helvetet. Igår välsignades jag dessutom med en riktigt paha ischias-lik smärta (vilket som tur lite lättat nu).

Storleken på magen har hela tiden följt den övre kurvan på diagrammet, men förra veckan tog den ett rejält uppsving, och nu misstänks det att jag bär på en ganska stor bebbe, som tagit loppuspurtti i dethär att växa. Eftersom det inte gjorts någon painoarvio sedan jag gick privat till gynekolog i typ oktober, fick jag nu remiss till Jorv och har tid där till läkaren nästa vecka på Bouncys beräknade dag, 10.1. Så vi får se.

Känner fortfarande ingen rädsla inför förlossningen, är kanske främst frustrerad över att inte veta NÄR det kommer att hända något. Har lite på känn att det nog kommer att gå över (om de nu inte skulle bestämma sig för att sätta igång förlossningen).

Nu tänkte jag köra med lite gallup:


- Hur satte din förlossning igång och när (+- beräknad tid)?
- Hur länge höll den på?
- Hur föddes barnet sist och slutligen (naturligt eller snitt)?


Är främst nyfiken, eftersom de flesta jag känner satts igång, hållit på länge och till slut fötts med kejsarsnitt, trots att det lär ska vara såååå ovanligt (enligt familjleförberedelsekursen).


Bild tagen på måndagen, ganska beachboll, eller hur?
04.01.2013 kl. 13:32

Prööt!

När jag inatt under min insomnia tassade omkring i köket tänkte hjärtat stanna när jag plötsligt hörde från diskbänken ett ljudligt pruttljud, som höll på i en evighet. Eller närmare sagt lät det kanske mer som en bad case av diarré.

Efter närmare undersökning hittade jag den skyldige:


Fast hur oskyldig kan man se ut?

Visade sig att Homers batterier drar på sina sista krafter. Tidigare berättade han visdomar om alkohol och öl varje gång man öppnade en flaska, nu har han nog tagit en öl för många. Stackaren.
03.01.2013 kl. 22:58

2013

Jag brukar traditionellt köra med årskrönika när min blogg fyller år, dvs i mars. Så därför ingen årssammanfattning här inte.
Men en sak som är säker: 2013 blir nog ett spännande år som inte är något annat år likt. Helt galet egentligen när man tänker efter, plötsligt är man någons mamma. Sådär bara. Oho.

Men till saken: Ville presentera årets väggkalender, som jag är mycket nöjd med:

03.01.2013 kl. 22:52

Beefcake!

Igår stod vi med Pandan som värsta turister vid Beefcake-hyllorna i Citymarket och försökte välja bland energiapatukkan och sportdrycker (har förstått att det är bra att ha med till förlossningen) och fattade ingenting av det enorma urvalet.*

Plötsligt kom en kvinna, stor som ett skåp, och helt fräckt skuffade undan oss, och ställde sig framför oss, lite sådär "move along, there's nothing here for you".
Det tyckte jag var lite lustigt.

 
 



* Några minuter tidigare stod vi vid blöjhyllan med lite samma fiilis.
03.01.2013 kl. 20:22

Fördelen med att vara januaribarn

En förklaring till min kommentar i inlägget under att jag hoppas Bouncy kommer först på nästa års sida:

Som ni vet, så är jag ju själv ett januaribarn och speciellt då när man fyller 18 och blir myndig är det himla praktiskt. Jag behövde aldrig gå igenom dendär rumban att låna identitetsbevis, som t.ex. decemberbarnen på samma klass, det var så skönt att bara kunna ärligt gå in på Alko eller på en bar med sina egna papper.*

Vilken empatisk morsa jag är som redan tänker på mitt barns barkvällar...




*Visserligen hamnade jag en gång själv på polisstationen för att ha lånat ut mina papper, men det behöver vi inte tala mer om här...
31.12.2012 kl. 13:28

2,5 h

Exakt 2,5h orkade jag på stan (inklusive 0,5h sittande på restaurang) tills det sa stopp.*
 
I Stocka kickade min gamle vän foglossningen in och vid Delikatessen bröt jag ihop och började gråta. Inte egentligen pga smärtan, utan för att jag bara inte orkade mer. Så jag fick sitta på bänken utanför med alla mommon medan Pandan fixade nyårsuppköpen.
 
Det mesta fick dock fixat, men ingen paituli hittades åt mig, buu.
 
Gaaah, Bouncy, snart får du nog lov att komma! Fast först år 2013, tack.
 
 
P.S. Mobilbloggar just nu, med radbyten och allt - vad har hänt?
 
 
* Mindes även igen att december var den perfekta månaden att bli mammaledig, så mycket folk på stan, trots att det bara var söndag.
30.12.2012 kl. 18:41

Oh, those hormones

Nämnde ju tidigare dethär med att håret inte blir smutsigt, vilket ju är ganska praktiskt.
Det som inte däremot är praktiskt är alla de knutar som uppenbarar sig i mitt annars så superhala hår - även i nytvättat tillstånd. Jag avskyr att borsta ut knutar, au au au! Jag är SÅ nära att ta till saxen snart... men vi kollar väl först hur håret reagerar på amningen.

Sen var jag medveten om att man kan få pigmentfläckar (eller som min syster bli utan pigmentfläckar på sommaren, trots att man annars lider av dem), men vad jag inte visste var att det börjar uppenbara sig en massa nya födelsemärken, alltså riktigt ordentliga "luomin" (vad heter det på svenska?), främst på magen faktiskt. Men vin vän Google bekräftade att detta var ganska normalt i slutet av graviditeten.

Skummelt, som nordmannen säger.

Nu ska jag ta mig till stan och hitta en ny skön tunika/längre paituli, vill bara klä mig i sköna leggins och sån (+vill inte betala för ett par nya jeans ifall bebin bestämmer sig att komma typ NU).
30.12.2012 kl. 14:12

Så kom Pandan hem...

...från sin match med Big Mac & Daim McFlurry och allt kändes direkt lite bättre.
 
Dessutom insåg jag att jag har totalt täppt näsa och tydligen håller på att bli sjuk, så även det kunde påverka på mitt hängiga humör.
29.12.2012 kl. 22:34

Skönt, men ensamt

Började för skojs skull läsa några "mammabloggars"(som jag inte ser direkt som just mammabloggar) äldre inlägg från sista preggotiden och märkte att man tydligen går igenom ganska liknande känslor i slutskedet.

Just nu är jag inne i perioden där jag tycker det är skönt att vara mammaledig, men samtidigt blir jag frustrerad av att bara ligga (eller nåja, sitta, jag kan ju knappt ligga) på soffan och glo på Gilmore Girls eller tvätta och vika babykläder och vad annat jag nu kan pyssla med här hemma. Sen lämnar inte dendär känslan av "borden" huvudet, hela tiden finns det något som borde fixas och förberedas inför Bouncys ankomst.

Var idag på en försiktig, kort, promenad med mina nya halkskydd så jag skulle få lite frisk luft men det är ju såååå jobbigt att klä på sig en massa kläder och klämma på sig ett par för små vinterkängor pga svullna fötter.

Jag vet att jag borde bara njuta av att få vara ensam nu så länge jag ännu kan, men det är nu så som jag känner just nu. Jag vill ju vara social och träffa vänner men samtidigt vet jag att jag blir helt slut av bara en aktivitet per dag och sen orkar jag inte syssla hemma det jag borde syssla med (vilket vi märkte ett par veckor innan jul). Julhelgen med mellandagar är kanske inte de mest sociala dagarna sådär annars heller och dessutom verkar ju alla vara sjuka just nu.

Men lite ensamt känns det ju nog just nu, om jag ska vara ärlig, speciellt som Pandan jobbat de senaste tre dagarna/kvällarna och jag ikväll ännu är lätkäleski. Jag vet att det vänder redan imorgon när vi planerar att ta oss ut och kolla rea-utbudet (och checka av en lååång lista av grejs som vi måste fixa). Och sen är han ledig nästan hela veckan, så vi hinner göra någo roligt också.

Behövde bara få lite gnäll ur mig, tack.
29.12.2012 kl. 18:41

Fd Stadin flicka, nuförtiden DJ Esbobo.
Tvåspråkig, sångglad, språkintresserad musikdiggare som bor i Esbo med man (Pandan) och barn (Bouncy).
Försöker lära sig spela ukulele och har en svaghet för Eurovisioner.

Arbetssökande, goda tips tages gärna emot!

catten.ratata(a)gmail.com

Gilla Catten på Facebook


Martti (2010-2014), som under fyra år var en kär familjemedlem.


Min andra blogg: Oravahuone

iLike:

 

Follow on Bloglovin