Leksaksinlägget

Tror det var Marie som önskade ett inlägg om vilka leksaker som varit populära hos oss. Bouncy har ju en leksakslåda där vi samlat allt hon fått, dvs mest mjukisdjur. Den lådan älskar hon att dyka in i och plockar därifrån det mesta som hon sedan sprider omkring sig.

Untitled

Den röda bollen av gummi som syns till vänster på bilden är en ganska stor hit. Finns på Tiger (hittade ingen länk), kostar kanske ett par euro och blinkar när man kastar den på golvet. Dessutom är den kul att gnaga på.

Sophie le Girafe var kanske den första vi investerade i och den har varit värd investeringen, speciellt som hon vägrade tutt och alla gummiga tuggleksaker som mindre. Den följer med överallt,  spec. i matstolen och vagnen funkar den. Man kan gnaga på den, massera kliande tänder med den, pipa rytmiskt med den och ge den pussar.

Untitled

Tidigare i höst märkte vi att hon börjar ha ett behov för lite mer utvecklande leksaker, så vi skaffade ett par Fisher-Price-torn. Än så länge ingen utveckling skedd, mest gnagar hon på ringarna och de olika bitarna och slänger omkring dem.

Rock-A-Stack med ringarna & Stack and Roll Cups, tornet som man kan bygga på olika sätt, göra boll av, gömma en skranglig kula (fast den e jäähyllä nu ännu) in i dem osv.

Häromdagen fick hon en Laugh & Learn Smilin' Smartphone - även den Fisher-Price - som har en massa knappar som det kommer olika ljud ur, bl.a. en sång med alfabetet och en med numror, på finska. Ljudnivån är dessutom passligt lågt, så den stör inte stackars föräldrarna. Den kan hon sitta koncentrerat med och påta på knapparna.

Untitled

Sådär annars underhåller hon sig med sin lånade lära-sig-gå-kärran och Pandans oanvända skateboard, men sitter mest och bankar på dem och sitter själv under dem. Go figure.

Untitled

Och det bästa: mina balkongscrocs!

Untitled

Untitled

Ibland får hon bekanta sig med muminpappan, men just nu är han jäähyllä. Tror han är lite för värdefull (65-års jubileumsmumin) för att rivas isär ännu. Sådär annars ett exempel på hur utspritt allt är.

28.10.2013 kl. 17:45

Saker jag funderar på idag

När ska man egentligen skaffa en dyna åt barnet?

Nu sover hon ju hur som helst och i hundra olika ställningar under natten, men det ser alltid lite ut som om hon skulle använda täcket som dyna (istället för att ligga under den).

Sådär annars har ätandet blivit en enda gråtfest och extremt klottigt, förstår inte alls varför. Dessutom trivs hon inte alls i vagnen nu mer, kanske max en halvtimme. Så långa promenader kan man glömma just nu. Och så skriks det ofta när hon ska lägga sig, men direkt man stängt dörren till rummet tystnar hon. Minns att jag skulle ha läst på någon blogg (Muffins, kanske?) att 10-månaders åldern är lite krånglig, att man igen äntrar en jobbig fas. Erfarenheter? Eller så är det bara tänder på kommande, IGEN.

28.10.2013 kl. 11:36

Muggställning

Har ofta frågats om muggställningen vi har till vår Brio Go, och har lovat blogga om ämnet, eftersom jag aldrig minns märket.

Untitled

Lattemamma- och pappa på solig höstpromenad med liten Hello Kitty. Gjorde cappuccino hemma med Dolce Guston och kombinerade muggställningen med den ibland lite opraktiske Brios lillväska.

Nu försökte jag leta efter ställningen på Lekmer, där jag beställde den, men till min förvåning kostar den - jag nästan kunde svära på är den vi har - nästan 40€. Så mycket kostade den verkligen inte på våren, tycker den var mellan 10-15€. Visserligen har Lekmer ganska ofta bra rabatter, så kan ju hända att jag haft tur.

BABYZEN YOYO heter ändå muggställningen, om du ändå skulle vara intresserad. Den passar alltså till alla vagnar.

Nu måste jag ju ännu tillägga att jag faktiskt bara en gång burit omkring på en latte i den, oftast är det en vattenflaska som får resa med. Måste skärpa mig med dethär lattedrickandet, min stackars Keep Cup förblir annars helt oanvänd.

 

26.10.2013 kl. 20:21

Familjeliv

Förra måndagen var Annika från Familjeliv hemma hos oss och intervjuade mig för morgondagens avsnitt. Temat var alltså första året med sin förstfödde, blev det som man tänkt sig?

Ett så här lustigt foto fanns på oss på Familjelivs Facebook-sida.

Jag svamlade på om typ samma grejer jag skrivit om här och helt okej blev det väl till slut, om man förbiser att jag låter som en infödd Grankullabo. Blir alltid helt chockad över hur knarrigt jag talar, för i mitt huvud låter jag inte alls sådär! Borde gå till nån talterapeut för att få min röst att låta lite mer som jag inbillar mig.

Programmet kommer alltså imorgon, lördag på Radio Vega kl. 09, men om du inte kan vänta tills imorgon och är nyfiken på hur Pandan och Bouncy låter ("Heeeej!") så finns programmet på Arenan här.

De som medverkar i programmet får önska en låt och efter några förslag kom jag plötsligt - lite inspirerad av senaste avsnittet av Vain Elämää - på det perfekta låtvalet, som handlar just om vad jag talar om i programmet: Jukka Poika ja Kompostikopla (förrän han blev koko kansan Jukka Poika) - Vauva älä itke. Lyssna på orden:

25.10.2013 kl. 16:09

Dagar som dessa...

... då man knappt ser ut från fönstret pga tjock dimma, mörker och rusk, kan det vara bra att få ta fram en påminnelse som denna:

Untitled

Solnedgång varje kväll kl. 18.

Det hjälper lite. Men tar inte bort den oförklarliga tröttheten som råder i detta hem just nu. T.o.m. Bouncy gäspar konstant.

Hur var det med energilampor och babysar? Vi slutade använda vår i vintras när Bouncy alltid låg på soffan och glodde rakt på lampan och Pandan läste om hur den kan bidra till migrän även på babysar. Som migränföräldrar ville vi kanske inte ta risken...

Och hiphej, idag börjar Pandans semester! Lite på två veckor ska vi få gosa alla tillsammans och samtidigt försöka fixa lite rästihommia.

24.10.2013 kl. 11:42

Vuxet sällskap, tack

Märker att jag nu tydligen nått det där skedet då man som mamma är i desperat behov av en kväll med endast vuxet sällskap. Eller jag tror det var de senaste veckornas sjukstuga som gjorde sitt, speciellt som Pandan jobbade en massa kvällsturer och man riktigt såg på Bouncy hur trött hon var på samma gamla mamma varje kväll.

Visst träffar jag ju andra vuxna människor, men nästan alltid med Bouncy med, så det blir antingen avbrott i diskussionerna eller så sjunger vi "hoppetiheppa, hoppetiheppa" eller "hop hop däpä däpä hop hop HUI" i babyrytmiken och babysimmet (som vi dessutom varit tvugna att skippa ett par ggr pga snuvan). Märker hur min hjärna blivit riktigt geggig och det enda jag kan prata om är vad Bouncy gjort.

Självklart är det ju kring henne mitt liv just nu kretsar, men alla är inte så intresserade, jag vet det.

Men just som jag skulle skriva ett megagnällinlägg om det (som om jag inte just gjorde det, hah!), så fick jag inbjudan till en vinkväll på måndagen med en nygrundad tjejgrupp. Pandan råkar dessutom vara ledig då och utropade genast ivrigt: "Daddy daycare!", så kvällen är fixad, jess! Dessutom har jag min ukulelekurs på söndagen, så Bouncy får härja i hela två dagar med bara pappa.

Och vet ni, jag är så glad över att jag har en man som är så ivrig över att få spendera en dag på tumis med sin dotter. Råkade häromdagen träffa en bekant på bussen, som berättade hur fast hon är i sitt barn och att barnets far varit ensam med barnet kanske två gånger. Och jag tänker på hur geggig jag skulle vara om jag inte redan på vintern hade fått gå på mina körövningar, radiosändningar och ukulelekurs pga att jag inte kan lämna mitt barn med sin far. Tacksamhet i kubik.

16.10.2013 kl. 22:29

9 månader

Sådär ja, äntligen en lugn stund. 8 månadersrapporten finns här.

Inga mått denhär månaden pga ingen rådgivning, men 80:ans pyjamas är det som gäller nu. Vissa 74:ans plagg passar, men det börjar nog bli lite naftiga.

  • Nu kryper hon målmedvetet med grym fart. Ibland måste man nästan springa efter henne. Har börjat använda krypmuddar, eftersom hennes legginsar började vara helt slitna av allt kryp.
  • Hon har dille på mina skor av någon orsak, Pandans lämnar hon för det mesta ifred. Mina Crocs, som jag använder främst på balkongen är de bästa, de vet hon exakt var de är, kryper dit och sitter sen och gnagar på den. Härligt plastiga. Yök, tänkte jag först, men vad fan, hon tuggar ju på precis allt just nu.
  • Trivs inte så länge i matstolen längre. Tidigare kunde vi mata morgongröten och sen själva äta frukost långsamt och läsa Hesarin medan hon underhöll sig med sina leksaker, men nu ska hon helt tydligt bara på golvet.
  • Har helt klart börjat testa våra gränser och visa temperament. Reagerar på "Nej!", vänder sig om, ler eller skakar själv på huvudet och fortsätter sedan att räplä på typ eluttaget (som visserligen är babyproofat). Om hon inte lyder, lyfter vi bort henne och hon får raippare och kan ibland bitas. Det där med bitandet tycker jag är ett lite mindre attraktivt drag. Men så lugnar hon ner sig på några sekunder.
  • Fem synliga tänder, men har dreglat något enormt den här månaden och gräver sig långt bak i munnen, så misstänker att hörntänderna är på kommande. Men hur ser man dit eller kan känna efter när en liten mun har vassa framtänder..?
  • Säger "Heeeeej" åt typ alla och hela tiden. En annan grej är "Hau. Hau." Jag misstänker Heikki Kuulas Koirakaveri-låt. Sen pratar hon lite som Swedish Chef i Muppet Show och ibland låter det som om hon sku säga "Hojo hojo".
  • Hennes partytrick är att dallra på läppen med fingret så att det kommer ett såntdär lustigt "Prrrrrr"-ljud.
  • Har ett par gånger stigit upp "av misstag" så att vi sett i sängen. Annars tränar hon hårt på det.
  • Grövre mat med bitar har börjat gå bättre. Brukar hjälpa om hon först får tugga på en riskaka eller majsbåge så hon liksom vänjer sig med konsistensen. När hon var täppt i näsan återgick vi en tid till "babymat", eftersom det var tungt för henne att tugga och andas samtidigt.
  • Har de senaste dagarna fått ett par riktigt våta pussar, alltså helt avsiktliga pussar. Det värmde mitt modershjärta något enormt.
  • Hon har även första gången visat helt tydligt att hon vill upp i min famn. Kan krypa efter mig och börja gråta när jag int fattar att stanna, utan tror att hon följer efter mig.
  • Är fortfarande tydligen ganska ljudkänslig. Blir himla skrämd för överraskande hårda ljud, som t.ex. hårt skratt och kan börja gråta av det. Tror det var det jag förväxlade med främlingsrädsla för någon tid sedan.
  • Men för det mesta är hon ju nog en glad fjant som grimaserar och får de flesta omkring sig att skratta.

Nyvaken fröken. Den här pyjamasen fick Bouncy förresten av en ny bekantskap i Nya Zeeland. Det finns igelkottar och ugglor på den och den är helt sjuuukt mjuk. Babygymet har vi nu tagit bort, hon trasslade bara i sig i det.

På väg till Habitare-mässan.

Dregel och snor, det har varit liksom oktober hittills för oss.

Stackars Eric är nog främst intressant pga sina skor. De är goda att gnaga på.

Ropel ropel.

Alltid trevligt när hon ska stiga upp mot soffbordet som glider omkring, pga att vi inte har en matta för tillfället (Bouncy puklade ner vår förra).

Den bestämda minen.

Man kan bita på soffbordet...

... eller på soffan. Anything goes.

Tandborstning efter kvällsgröten.

Untitled

Full fart.

Untitled

Untitled

What's up med Lilla Huset på Prärien-meininkin i huvan på mammalådans vinterhalare? Lilla svampen.

15.10.2013 kl. 20:05

Dilemmat

Som jag nämnt, så hamnade Martti flytta ut ur sitt rum när Bouncy tog över Ekorrummet. Nu huserar han i vardagsrummet i sitt "tillfälliga" bo, alltså en hundvalpsbassäng med mjuka tygväggar.

Bouncy tycker den är helt galet intressant att krafsa på, eftersom den har liknande tyg som hennes resesäng. Just nu tränar hon ju på det här med att ställa sig upp och snart faller hon säkert i ett obevakat ögonblick på boet när hon tror att hon kan luta sig på det. Ett extra problem är ju även att ju kallare det blir, så måste vi sätta ett extra element brevid boet och det är minsann inget man vill att små fingrar går och potar på.

Vad i all världen ska vi hitta på? Staket? Just nu finns det inte plats för Martti i nåt annat rum heller.

15.10.2013 kl. 15:15

Rapport on its way

Idag firar vi ju faktiskt 9 månadersdag! Hade en liten fotosession i morse (eller rättare sagt tidig eftermiddag, vi hängde alla ännu då i nattlinne/pyjamas), får återkomma med rapport och bilder med lite bättre tid, kanske redan ikväll.

Här får ni under tiden en situationsbild när fotograferingsassistenten torkar dregel och snor av fotomodellen:

 

13.10.2013 kl. 14:19

Littlephant*

Lindex har visat sig vara en räddare i nöden många gånger, både vad gäller babykläder och mina postgraviditetskläder. Så himla praktiskt med alla "Köp 3, betala för 2"-erbjudandena och man kan göra fantastiska fynd på rea-hyllorna, t.ex. ytterkläder för -40% osv. De flesta av mina kära Holly&Whyte-klänningar har just varit på typ -70%, ei paha.

Men en av storfavoriterna är nog Littlephant-kläderna. De är just i vår smak: lekfulla, coola, färggranna eller helt svartvita. Dessutom är de ganska könsneutrala (förutom nu de übercoola klännigarna vi inte ännu hunnit skaffa). Här ännu länk till Littlephants egen webbsida.

Vi låter Bouncy agera modell för några av plaggen:

Untitled

Första favoritpyjamasen med höftskena - bebbe (har hon faktiskt varit sådär liten?)!

Både blus och byxor Littlephant, det finns en elefant framme på collegebyxorna. Blusen är lite längre baktill.

Tror faktiskt inte byxorna är Littlephant, men Lindex ändå.

Untitled

Favoritbrallorna med hög midja och hängslen

Untitled

Pipo Littlephant, byxor och läderjacka (lånad) Lindex

Och fatta vår glädje när Bouncy på fredagen fick av en bloggläsare ett paket i utbyte med vår balkongsvagn och därinne fanns denna härliga pyjamas:

 

*Detta är inte ett sponsorerat inlägg. Vi har betalat för varje Littlephant-plagg. Vet inte varför jag skrev detta, har bara märkt att "större" bloggare är tvungna att nämna detta. Men så var jag ju ingen stor bloggare, hahaa. Men bara så ni vet, man får skicka gratis Littlephant-grejs till Bouncy, kröhöm.

13.10.2013 kl. 13:55

Fd Stadin flicka, nuförtiden DJ Esbobo.
Tvåspråkig, sångglad, språkintresserad musikdiggare som bor i Esbo med man (Pandan) och barn (Bouncy).
Försöker lära sig spela ukulele och har en svaghet för Eurovisioner.

Arbetssökande, goda tips tages gärna emot!

catten.ratata(a)gmail.com

Gilla Catten på Facebook


Martti (2010-2014), som under fyra år var en kär familjemedlem.


Min andra blogg: Oravahuone

iLike:

 

Follow on Bloglovin