Opassande bröllopslåtar

Medan vi såg på Maikkarens Syksyn Sävel-dokkareserie Daa-da Daa-da (som för övrigt är ett sjukt störande program, men gillar arkivmaterialet) började vi diskutera låtar som inte riktigt passar sig att spela på bröllop. Jag menar, jag har inte tänkt börja analysera alla låtar vi kommer att ha på vårt bröllopsdisco, men vissa känns bara så fel.

Allt började från denna klassiker, som till min förvåning är en populär bröllopsvals:



Pandan lade till denna:



Och denhär hade vi utanvidare haft på spellistan om det inte vore för orden.. (åh, får riktigt ont i hjärtat när jag ser på videon):



Kommer du på några fler?
28.07.2011 kl. 22:59

Bloggåret som gått

Som sagt, två år har gått sedan jag började blogga och här följer en liten sammanfattning av året som gått:


Ratata ordnade lanseringsfest för about ett år sen


Micko och jag åkte på SPA-resa till Tallinn


1 april förlovade vi oss (så det va nog int alls någo TRE eller TVÅ ÅR före som vi meddela datum, som "någon" påstod på Loose i torsdags...)!


Förlovningen "publicerades" under påsken på Grungefest i Nosturi, där även Måndagsangst var med


Flat Eric flyttade hem till oss i april, det firades med varma smörgåsar


Vappen firades undantagsvis inomhus förra året


Måndagsangst fick sin Hemul i Lovisa i maj


I slutet av maj blev det jentetur till Åbo


Efter midsommar fick vi äntligen vår efterlängtade Martti-bebi! Cinnamon hette han då, men vi tyckte han såg mer ut som en Martti.


I juli fick jag Pandan äntigen medlockad på dansgolvet. Tillställningen var ett bröllop i Kimito.


Semestern firades på lande, främst i denna ställning


Fast ganska många utflykter hann vi med också, bl.a. till Farmors café på Högsåra


Såhär lycklig är man när man lyssnar på Air på Flowfestivalen


Självklart var vi ju även här - dendär soliga dagen


Roadtrip till Tammerfors


Pommacsingstarbloggfede hos mej!


På hösten föddes en massa fina babysar, men den finaste av dem alla i mina ögon är nog min gudson/systerson Theo


I december var det Bloggpriset-gala!


Eiköhän tää ollu tässä?

06.03.2011 kl. 17:48

Det kongelige bryllaupet

Det blev igår lite tal om även detta bröllop, som jag följde med rätt aktivt eftersom jag just den sommaren råkade befinna mig i Norge. Den vackra och nervösa Mette-Marit med näsduken, lille Marius och utnämnandet till "ektefolk". Synd att middagen inte fanns med, med Haakons härliga tal, som avslutades med den klassiska frasen: "Jeg elsker deg, Mette-Marit."
19.06.2010 kl. 20:46

Rob the Cameraman

Jag hör till den generationen som vuxit upp med MTV Europe. Eller kanske "blev vuxen", eller vad man nu kan kalla hela tonårstiden? Jag var redan lite inne på dethär med Real World, den första dokusåpan, som var rätt så oskyldig jämfört med dagens MTV's Real World som jag såg en snutt av i höstas. I Real World N.Y.(alltså den första) var det spännande när oskulden Julie från Alabama hade lite flirt på gång med modellen Eric, men dom hade ju inte ens en romans, bara liksom en special bond. Nu har alla housemates sex med varann o dricker sej asberusade typ varje kväll vilket leder till slagsmål och obehaglig dramatik.

Men tillbaka till MTV överlag. Älskade speciellt den europeiska stämningen på kanalen, och för en gångs skull kände man sig som en i Europa, och inte bara en invånare långt borta i Finland. Denna känsla underströks speciellt i MTV's Most Wanted med Ray Cokes, ett program som kom direktsänt varje dag, höll på i ett par timmar, Ray Cokes fjantade på ett genialt sätt och Rob the cameraman var en viktig del av programmet, trots att man aldrig såg honom. Sen fick man ringa till programmet och Ray talade med ungdomar runtom Europa.

Det fina med MTV Europe var även att man såg musikvideos från olika länder och speciellt spännande var det om en finsk musikvideo någon gång visades! I början av 90-talet var det främst 22 Pistepirkko som representerade Finland och faktiskt vann en gång MTV Video Music Awards, som den tiden utspelade sig i en studio, kom samtidigt som Eurovisionerna(var en slags protest mot megaevenemanget) och typ Simone eller Maria Guzenina var programledare. Jag skulle knappast vara medveten om artister/bänd som Die Fantastischen Vier, MC Solaar eller Myléne Farmer om det inte vore för MTV Europe. Ser man ens musikvideon nuförtiden på MTV?

Tacka vet jag ändå att det nuförtiden finns The Hills på MTV Nordic, så hoppet är inte helt förlorat. Har nämligen blivit lite beroende av LC:s & co:s äventyr...

19.03.2009 kl. 17:44

We sit in a corner and talk like pirates...

Om en månad befinner jag mig i Dublin. Jag har aldrig varit i Irland, men är övertygad av att Dublin är en av mina favoritstäder, vid sidan om Bergen och Salzburg. Av någon konstig anledning är alla mina favoritstäder kända för att vara extremt regniga, vad beror det månne på? Dessutom talas det konstiga, nära till oförstådda dialekter i dessa städer, men å andra sidan har jag alltid varit förtjust i dialekter och därför har jag oxå istället för högtyska lärt mig österrikiska(fast int så paha nu mer) och istället för bokmål nynorsk.

Varför denna kärlek till just Dublin då? Ingen aning när den har börjat. Kanske jag under 90-talet när jag gäspade mig genom Eurovisionerna som  varje år ordnades i Irland, ändå på något undermedvetet sätt tyckte det verka lite charmigt där när dom sjöng o dansade i pubar o spelade på dendär trumman som jag int just nu minns vad den heter.
I Real World 2 L.A. fanns en ganska komisk irländare Dominic, som förstås enligt övriga jenkkikämppisarna hade svåra alkoholproblem eftersom han drack så mycket öl... I ett avsnitt blev åkte han hem till Irland eftersom hans pappa var sjuk. Då visades härliga gröna vyer och i bakgrunden spelades slutet av The Pogues' "Fairytale of New York" och jag fick gåshud.

Dominic

Senaste övertygelsen var nog The Swell Season och filmen Once, speciellt när jag fick äran att sälja lite Snusmumrik-produkter åt Glen och Marketa och dom va ba precis lika gulliga som på film.

Nu e jag lite störd över att alla bara varnar mig över det dåliga vädret i Irland. Joo joo, jag vet att man kan vänta sig all världens väder där, men nu vill jag ha ordentliga tips! Vad lönar sig att se/göra i och utanför Dublin? Och säg inte "gå till en pub och drick Guiness" för den har jag hört tillräckligt många gånger oxå...
09.03.2009 kl. 18:37

Ah, disse Nordmenn!

Jag e nog lite schääär i Erlend Øye... Vet ni sådär på ett riktigt äkta tonårsvis, blir bara helt pirrig i kroppen när jag hör hans ljuva stämma eller ser honom dansa på scenen ("so let your hips do the talking..."). Vet inte helt vad juttun är, för han är ju inte precis nån alphamale med sin smala, vita kropp, stora röda hår och fula brillor(som ändå e så rätt att det nästan blir äckligt). Dessutom verkar han lite arrogant och har hört rykten om att han e lite av en diva. Men jag bryr mig inte! Så länge han väcker sådanahär känslor i mig e det fine. I videon till Kings of Convenience's "Toxic Girl" väljer flickan till slut Eirik, andra halvan i duon, medan Erlend blir kvar och tittar ledset på. Efter att jag sett den ville jag bara krama Erlend och ropa "JAG väljer dej!" Sen om han sku va fräck mot mig in person, så sku jag kanske måsta fundera om. Men just nu tycker jag han e bara hilarious och lutunen och kultsi. Och norsk.

Which brings me to the subject: Cattas kärlek för norrmän. Nu ska jag försöka lite analysera detta: allt började nog med prins Haakon Magnus på 80-talet. Min syster prenumererade på Svensk Damtidning och då hörde det ju till att man lite sku digga dom olika kungahusen. Och så sku man drömma om att själv bli prinsessa nåt tag genom att gifta sig med någon av de unga prinsarna. Carl Philip va för ung för mig, så jag passade på att fokusera mitt intresse för Haakon i grannlandet. Han va alltid så rosig om kinderna efter telemarkfärderna och verkade sådär down to earth.

Sen va det Jahn Teigen, Norges egen "Mr Eurovision". Han e ju ful som stryk men när han under tidiga 80-talet sjöng "Adieu" och "Do-Re-Mi" tillsammans med Anita Skorgan, smalt mitt hjärta och jag tänkte att alla norrmän måste nog ba va helt ljuvliga.

På 90-talet träffa jag en norsk Eirik, som va på sommarläger i Finland. Han va blond, fräknig, dansa balett, ringde till vårt lande o tala med min moppa och skrev sen ett kärleksbrev åt mig. Han va nog säkert helt asshole sist och slutligen, men jag levde nog några patetiska år i hoppet om att någon dag få träffa honom igen. På hemmafesterna hade vi med kompisarna som vana att ringa samtal till våra bekanta ute i Norden, "Nordiskt samarbete" kallade vi det för. Då talade jag ganska många ggr med Eiriks pappa, men sällan med Eirik själv. I samma veva "spådde" min kompis att jag skulle gifta mig med en Kjetil fra Norge (även inspirerad från Eurovisionerna och Kjetil Stokkan, "Her staar vi på Brandenburger Tor", ni vet).

I Rhodos lite senare på 90-talet bekantade jag mej med ytterligare en norrman som va så söt med sina blonda dreads. Han hade nog det mest galna namnet jag hört: Tøsser (det var visst nå vikingatidnamn, vad vet jag om han skämtade...)! Vi stämde träff följande dag vid hopptornet på Elli Beach, men när jag väl såg honom uppe i tornet började jag plötsligt tveka med hans namn och kunde helt enkelt inte ropa ut: "Tøsser!" :D Nå, vi lyckades ändå ses o hade nu något av en misslyckad dejt där han va aspackad.

Sommaren 2001 åkte jag äntligen iväg till Norge för att hitta mig min Kjetil. Avsikten var att söka jobb i Bergen, men hamnade istället på en campingplass i lilla Loen, nära sommerskicentret Stryn. Har nog aldrig upplevt så mycket regn en sommar, fick halsbetennelse och magvirus som höll på i säkert en månad och trots att jag köpte en handbok i "Hvordan finner du en Nordmann", så lyckades int det. Norrmännen va nog int så siistiga sist o slutligen. Ironiskt nog gifte sig Haakon Magnus med sin Mette Marit samma sommar och en regnig eftermiddag följde jag med på tv det Kongelige Bryllupet som pågick hela dagen. Men på vägen hem besökte jag Platekompagniet i Oslo och köpte Kings of Conveniences första skiva "Quiet is the New Loud" och så va det kört igen. Dom e nog ganska ljuvliga ändå... Plus att jag lärde mej det ack så charmiga nynorskan!

Följande sommar fick jag jobb som guide i Edvard Grieg-museet i Bergen (funa, min arbetsklädsel sku ha varit norsk folkdräkt! Lite siisti!), men av nån orsak kände jag int för att åka då och ville uppleva igen en sommar i Helsingfors. Det e int många saker som jag ångrar, men det e nog en. Jag SKA nog ännu till Bergen, eftersom jag e säker på att det e så "min" stad: kulturen blomstrar och från Bergen kommer ju KoC & Erlend, Röyksopp(fast dom visst va från Tromsö ursprungligen), Annie och Telle Records.

Min juttu med hela detta långa blogginlägg va ju alltså att jag väntar med spänning på hur nya Whitest Boy Alive-skivan låter. Stupidos rekommendation lät i alla fall lovande. Får kanske höra den ikväll. Alltid kul med någo nytt Erlend-material.

Och ajoo, istället för en norrman, hitta jag sist och slutligen en purfinsk pupu från Esbo, som jag nog är riktigt nöjd med. <3

(Killen i bilden e ju alltså då int han, utan just Erlend...)

alltså kolla nu!

05.03.2009 kl. 07:57

Fd Stadin flicka, nuförtiden DJ Esbobo.
Tvåspråkig, sångglad, språkintresserad musikdiggare som bor i Esbo med man (Pandan) och barn (Bouncy).
Försöker lära sig spela ukulele och har en svaghet för Eurovisioner.

Arbetssökande, goda tips tages gärna emot!

catten.ratata(a)gmail.com

Gilla Catten på Facebook


Martti (2010-2014), som under fyra år var en kär familjemedlem.


Min andra blogg: Oravahuone

iLike:

 

Follow on Bloglovin