Jag har njutit så av att kunna cykla igen. Bouncy tycks digga det också, efersom hon sitter och sjunger och pratar under färden. Ibland lyfter hon på min blus och säger "kukkuu!". Men samtidigt är det ju lite skrämmande med så "precious cargo" bakom en, och därmed cyklar jag naturligtvis ganska försiktigt.
Jag är ju till grunden en "sählä", som vi någon gång diskuterat med Pia på kontoret om, att man hela tiden mokar på ett sätt. Jag är försiktig och noggrann, men har lätt sönder saker, slintar och faller osv. Nå, har väl lite gått omkring och vetat att något kommer att hända med cykeln och så skedde det jag fruktat i går...
Cyklade hem från stranden och vägen från Mattby strand till Iso Omena har ganska många branta ner- och uppförsbackar, som korsar med en annan väg. Körde försiktigt ner, men hade inte räknat med att farten i den tredje uppförsbacken bara plötsligt tog slut, helt som mot en vägg. Sadeln på jopon är pyttelite för hög, så att jag alltid måste hoppa av, när jag stannar, men det hann jag inte nu. Som i slow motion föll cykeln mot en buske och till slut låg jag i princip på Bouncy och kom inte upp. Tur att Pandan var bakom oss och med supersnabb reaktion rev han upp mig och lyfte upp cykeln med Bouncy. Vi var helt skräckslagna och kollade att allt var ok med flickan, jag hoke "förlåt, förlåt, förlåt" och hennes undreläpp började lite darra (säkert främst pga vår reaktion), men så sade hon "oho!" och verkade helt ok. Tur att det hände så långsamt och mot en buske, och tur att hon hade hjälm på.
Men jag skakade ju bara och vi var tvugna att byta cyklar. Idag cyklade även Pandan med min cykel med Bouncy (som verkades trivas lika bra ännu idag), medan jag njöt av att inte ha extra tyngd på cykeln. Men jag måste nog snabbt våga mig ut och cykla med henne igen, annars kan det bli att jag får traumor av detta. Bäst bara att leda cykeln för uppförsbackarna. Och det första vi gjorde idag var att sänka på sadeln.
Man blir ju bara så skrämd när något sådant händer. Lite som när Bouncy fått sin höftskena som några veckor gammal och vi var på café där jag skulle ge mjölk åt henne. Undrade varför hon bara skrek som besatt trots att hon fick mjölk, tills Pandan märkte att hennes ben var helt vridet vid mitt ben... Fan, så man känner sig som en så skit morsa i sådana stunder!
.jpg)
Någon minut innan incidenten...