Bloggen frågar om barnsäng

När har ni bytt från spjälsäng till barnsäng? När brukar man egentligen byta?

Vi har inte egentligen nån brådis med saken, men när vi för en tid sedan gick i en inredningsaffär specialiserade på barnrum, menade försäljaren att Bouncy är såpass lång att det säkert snart blir aktuellt. Antagligen ville hon främst sälja en säng åt oss, but it got us thinking.

Drömmer ju om en Muurames Jolla, och har redan bongat ett par på Tori, men vi har ju inte precis utrymme att förvara sängen ifall det inte är aktuellt på en låååång tid ännu...

Gammal bild, men så bedårande. Både nattlinnet & dynvaret är mina gamla. Hon sover förresten utan spjälsängsskyddet nuförtiden.

Publicerad 02.07.2014 kl. 23:58

What does the fox say?

Äntligen anlände vår resekärra! Det blev sen dendär Cosatto-kärran, som jag nämnde om tidigare och än så länge är vi riktigt nöjda med vårt val.

Återkommer med en närmare recension, men efter en testkörning i Iso Omena känns den nog ganska "vi". När vi hemma började undersöka kärran närmare, hördes en massa wow! utrop när vi hittade den ena finessen efter den andra. Visste att det fanns en ficka med högtalare in i kärran så man t.ex. kan spela musik från telefonen, men en överraskande bonus var en plastficka för iPaden, så Bouncy kan kolla på film inne i kärran! Detaljer speciellt vår prylgalna familj uppskattar.

Publicerad 02.07.2014 kl. 22:50

Ett eller flere barn?

Har under det senaste året lärt känna många nya bekantskaper som har barn i samma ålder som Bouncy. En efter en meddelar de att de kommer att få tillökning i familjen till hösten. Och jag blir så glad för dem, för syskon i så samma ålder är ju så fint. Men samtidigt känns tanken så främmande, skulle aldrig själv vara redo för ett till barn just nu.

Don't get me wrong, vi talar hela tiden om möjligheten IFALL vi får ett till barn, sparar det mesta som vi köpt till Bouncy osv, just in case. Men jag tror vi är på ganska samma linje där med Pandan, vi vet inte riktigt. Å ena sidan har vi så himla kul med Bouncy, å andra sidan skulle det vara bra (speciellt för henne) med syskon, men en sak är säker: inte ännu. Jag njuter så innerligt av att inte vara fastvuxen till vagnen, kunna cykla med flickan, ibland gå till butiken eller parken utan vagnen och kommunikationen blir bättre och bättre för varje dag. Ser fram emot att hon börjar dagis på hösten, tror det ska göra bra åt både henne och mig. 

Dessutom konstaterade jag först i vintras att jag igen börjar känna igen mig själv och min kropp, över ett år tog det att komma till den fasen. Mycket av tiden innan det är i en slags dimma, trots att vi unnats en dotter med sömngåvor.

Och inte är det ju någon brådis, tänker kanske många, och så skulle jag också vilja tänka. Om inte det vore för det faktum att jag firar min 40-års dag samma dag Bouncy fyller 3. Det är ju inte för sent, ingalunda, men det är ju ingen självklarhet precis. Såpass realist måste man ändå vara. Det var ju inte precis självklart att Bouncy kom till världen och det blir ju inte lättare ju äldre man blir. Ja, ingen idé att grubbla på dessa grejer, men visst är det något vi funderar på. Och bra att ändå påminna sig själva om att man inte ska ta allt för givet.

Hur tänker ni/har ni tänkt? Ett eller flere barn?

Muffins skrev faktiskt on helt samma grej för en tid sedan, hade tänkt skriva om det redan en längre tid, och så var det som om hon skrivit ner mina tankar. Mobilbloggar, så länken till hennes inlägg kommer klumpigt så här: http://www.muffinaround.com/2014/06/tankar-kring-ett-andra-barn.html

Publicerad 01.07.2014 kl. 23:05

Bloggen frågar

Var hittar man snygga/coola/lustiga bokstäver man kan sätta på dörren? 

Skulle gärna ha Bouncys namn på hennes dörr. Alternativt en skylt med det spanska ordet för ö... Heh.

 

Samtidig söker jag en snygg WC-skylt. Vi hade en så fin "Allu ohjaa" från Aarikka, med Allu-ankans rumpa som syns när han liksom "dyker" in genom dörren. Fick den som tuparegåva till min lägenhet i Berghäll, men efter att Bouncy dragit upp dörren ganska så våldsamt medan jag suttit på vessabyttan, har den ny sett sina bästa dagar och gick till slut sönder. Istället pryder ett fult märke dörren och vi borde täcka den med något...

Publicerad 01.07.2014 kl. 13:19

Farliga Marimekko

Fan, Marimekkos rea är nog så farlig. Inte kanske gällande vuxnas kläder, de hamnar sällan under hundralappen, trots att de är på -30%. Men när alla barnkläderna är för halva priset, och när det gäller den, är rabatten redan ganska synlig.

Har redan fyndat en regnrock, t-shirt med igelkottsmotiv, strumpor och legginsar. Men det första fyndet var denna klänning, som vi trånat efter redan en tid. En kompis skickade faktiskt bild på den och sade att den ser SÅ ut som Bouncy. Men priset var såpass saftigt, att den fått vänta i affären.

Här visar Bouncy stilprov på den från midsommarafton, innan vi åkte till Hertonäs för att fira kvällen:

Värsta catwalken

Strumpbyxorna är Littlephant/Lindex.

Drickpaus

Vi konstaterade många gånger under midsommaren att man skulle ju vilja ha en likadan klänning själv! Älskar färgkombinationerna, som inte är de mest logiska. Regnjackan (eller jacka, som håller regn är det väl mer) är faktiskti i samma mönster. Den är lite stor ännu, men blir nog perfekt på hösten.

Publicerad 30.06.2014 kl. 22:59

Partytricks

Saker min dotter lärt sig av mig: 

  • Att skåla, dvs slå glasen ihop och säga något som liknar "skål!"
  • Skälla på rätt ställe i Baha Mens "Who Let The Dogs Out?"
  • Krafsa sig på huvudet när man låter som en apa, typ "u-u-u-u-a-a-a-a!"
  • Koreografin med skjutljud till M.I.A.s "Paper Planes

Säg vad ni vill, men jag är ganska stolt.

Samtidigt inser jag att det kanske skulle vara dags för lite vuxet umgänge snart igen... Ett glas vin, anyone?

Publicerad 30.06.2014 kl. 22:54

Bouncy på lande

Medan föräldrarna myste på Spa, hade Bouncy det kul på lande med momi, mofa, moster och kusin. Visst saknade vi henne något otroligt, men det hjälpte lite när vi fick foton på en glad Bouncy som såg ut att trivas. Och jösses, dendär glädjen som ett barn kan ha, när den ser sina föräldrar igen efter ett par dagar, det borde alla få uppleva någon gång. Så hårda kramar med skratt och fniss har vi inte på länge fått uppleva.

Vi var också så superglada över att hon fick spendera lite tid på det sommarställe där jag firat mina barndomssomrar, eftersom den lilla tid vi brukar ha att spendera på stugan, spenderas på Pandans sommarställe, där det finns lite mer utrymme för oss. Samtidigt ser hon ju inte under somrarna så mycket av min sida av familjen, så även därför ett bra arrangemang.

Pga mitt strul med väskan som blev hemma, måste vi lämna av henne lite fort, men samtidigt som vi pussade henne hejdå, fick hon syn på katten Nisse och sade bara "Heippa!" och vinkade åt oss lite med handen. Mamma hade råkat printa ut ett foto på mig och det ville hon kolla på om kvällarna och t.o.m. sov med det. Voj vännen. Men enligt min syster, som jobbar på dagis, brukar barnen ha foto på föräldrarna på dagis också, så det kanske var bara en bra grej.

En lustig grej berättade mamma, när Bouncy gråtit innan dagssömnen:  Katten Nisse, som annars håller sig undangömd, kom fram till Bouncy för att trösta henne. Flickan började prata med Nisse och somnade till slut till det. Djur och barn tycks nog ha någon speciell connection, även Martti visade stort intresse för Bouncy och såg ut nästan att tala med henne, medan han inte kunde ha brytt sig mindre om vår närvaro...

Förbered er för en bildbomb, de flesta bilderna är tagna av min syster.

Untitled

Kvällssaga på pottan.

Titta, så jag kan springa!

"Atschoo"-leken. Största hiten just nu.

Mycket nöjd med regnkläderna jag råkade hitta på Lindex för -50%.

Samma dockvagn min syster och jag lekt med.

Tältresesängen funkar än så länge. Blir nog snart för liten, tror jag...

Pikku kakkonen med mofa.

Publicerad 29.06.2014 kl. 21:18

Spa-weekend

Så länge jag kan minnas, har Pandan och jag talat om att vi borde åka till Långvik någon gång, eller ens något annat Spa-hotell. Men det har bara inte blivit av. Efter att Bouncy föddes, har snacket bara ökat och eftersom vi inte täcktes önska oss presentkort till jul eller födis, bestämde jag mig för att fixa det själv. Till Pandans födis i april köpte jag ett presentkort som gällde för en natt på Långvik, men när vi sedan skulle boka övernattningen, föreslog Pandan om vi inte ändå skulle stanna för två nätter. Dessutom hade de billigare priser nu på sommaren, så det blev inte så mycket extra att betala. 

På söndagen efer midsommaren packade jag ihop hela familjens grejer och när Pandan kom från sin morgontur förde vi Bouncy till mina föräldrars sommarställe, som praktiskt nog ligger ett par kilometer från just Långvik. Opraktiskt nog glömde jag väskan med presentkortet och Stockmann-kortet (som behövdes till incheckningen) hemma i tamburen, så vi fick åka tillbaka hem efter den...

Väl framme tog vi varsin kaffe i Bistrot, varpå Pandan gick till rummet för att sova bort sin jobbtrötthet och jag bestämde mig för att utnyttja spa-avdelningen. Drog på mig badrocken och tofflorna som fanns på rummet och Pandan fnissade åt att jag var som ett litet barn som var så ivrig. Satt en stund i bubbelpoolen och märkte till min stora glädje att de hade bälten för vattengång vid simbassängen. Det var inte igår! Och jag som älskar vattengång, den perfekta motionsformen för mig! Drog en ganska lång lenkki, hade sällskap av ett par andra i bassängen, men till slut gav de upp och jag fick bassängen helt för mig själv. Sällsynt lyx!

Myste en stund på rummet, Pandan med lite fotboll och jag med Peppes nya bok Vackra människor, men ganska snabbt tog tröttheten över.

Oturligt nog serveras frukosten bara till 9:30 på vardagarna, vilket jag tycker är svintidigt på ett spa-hotell. Men vi satte på väckarklockan och tänkte att vi kan ju ändå sova sen efter frukosten. Som om det skulle ha lyckats efter att ha hällt i sig flera koppar kaffe. Hah! Efter några timmar gav vi upp, konstaterade att vädret trots allt var ganska fint, vi mindes Pelago-cyklarna vi bongade när vi anlände till hotellet och bestämde oss för att hyra såna. Vi har ju lite trånat efter Pelagon, så det var kul att testa dem. Fint kändes det ju att cykla med dem, men efter några uppförsbackar konstaterade vi att våra Pelagon nog skulle behöva några växlar. Vi cyklade till Långviks bykiosk och satt där på terassen en stund. Jag uppfylldes av en bisarr känsla av att turista i så bekanta vyer. Det är ju här jag spenderat mina barndomssomrar. Solen fortsatte skina, så vi satte oss vid bryggan utanför hotellet och kände oss ganska romantiska.

Vår vision var att boka tid till massage, speciellt åt Pandan, men massören fanns inte på plats om måndagarna, så vi nöjde oss med ett avslappnande bad för två. Ganska coolt med ljus som bytte färg och avslappnande ljudvågor som lät som om grannens basljud skulle höras lite väl hårt genom väggen. Jag var i alla fall totalt avslappnad och direkt efteråt hade vi bokat saltrum, där vi satt och andades en stund, med en tekopp i handen. Lite plask i bubbelpoolen och simbassängen och så ännu totalsvettning i infraröd bastu och spa-upplevelsen var komplett. Om vi någon gång renoverar badrummet, tror jag nog vi byter elbastun till infraröd bastu, vitsi jag diggar det! Det är inte så hett, men ändå svettas man och känner sig ganska pigg efteråt. Dessutom kan man se fast på tv där, om man vill!

Det hade varit ett mirakel om vi efter detta hade lyckats ta oss ner till restaurangen, så vi bestämde oss för att utnyttja room service. Samtidig beställde vi frukost till följande morgon, eftersom tanken inte lockade att igen stiga upp tidigt för att hinna till buffén. Och jag gratulerar nog oss för våra val, så himla skönt att sitta invirad i det superfluffiga täcket med frasiga lakan och äta frukost i lugn och ro.

 

Är nog så tacksam för dessa dagarna och rekommederar det för alla trötta småbarnsföräldrar. Hur bra och stabilt förhållande man än har, tär det på förhållandet att ha små barn, så är det bara. Man har inte samma tid för varann som förr, man är lite trött och gnällig och säger lätt saker man inte menar. Att sedan få rå om varann och lite lyxa till det (och inte behöva städa, tvätta byke eller göra andra hushållsysslor) gör nog så bra!

Publicerad 29.06.2014 kl. 00:01

Bur till salu!

Snälla söta läsare, kan ni hjälpa mig med att sprida på ordet? Känner du någon som har kanin eller något annat gnagardjur som skulle behöva ett nytt hem? Vi försöker sälja Marttis bur på Tori, men har inte haft tur än så länge, bara en ung tjej som inte har råd att betala så mycket för den. Skulle inte heller vilja sälja den för en helt fjuttig summa, eftersom vi investerade ganska mycket i den och den hann vara såpass kort tid i bruk. Och vi har redan sänkt på priset 150€ från vad vi själva betalade för den. 100€ ber vi alltså för den.

Buren har plexiglas och ett lock, som man kan sätta på vid behov. Det jag uppskattade massor var de låsbara hjulen under, vilket underlättade flyttandet av buren och samtidigt var inte buren fast mot det kyliga golvet, vilket speciellt igelkottar uppskattar.

Nu skär det i hjärtat varje gång jag ser buren och jag inbillar mig ännu också att jag hör prassel från den... 

Här är länken till annonsen: http://www.tori.fi/vi/12444814.htm

Publicerad 27.06.2014 kl. 12:10

1,5 år

Igår var vi till rådgivningen på 1,5 års kontroll. Läkarbesöket flyttades till hösten pga att rådgivningen koncentrerar sig på gravida och under ettåringar i juli. 

Än en gång kändes det skönt efter besöket, vår rådgivningstant har bara förmågan att lugna ner oss och man känner att kanske vi gjort ett helt gott jobb ändå. Bouncy hade en extra bra dag och efter att hon funderat en stund över den nya situationen och var hon hamnat, började hon undersöka rummet, babblade på, sparkade boll och t.o.m. sjöng en trudelutt. Har ibland undrat om Bouncy är helt efter alla andra när hon inte har ett så tydligt och stort ordförråd som många andra i samma ålder, men det var kuulemma helt bra att hon babblade på sitt "eget" språk, istället för att vara helt tyst.

Det som orsakat lite bekymmer och stress hos oss på sistone har varit hennes ätande. Plötsligt har hon blivit så kranttu och drar grymma raivare vid matbordet. Även med mat hon normalt gillar. Och alltför ofta måste hon protestera och vägra ta första skeden, utan att ens veta vad som finns på skeden. Men så plötsligt smakar det också. SÅ onödig show. Men, även allt detta lär höra till åldern och första trotsen kan börja visa sig nu. Suck... Skulle inte alls orka med nån trots NU REN. Men ska försöka att inte bli en sådan förälder som gnäller och skyller allt på trots i följande 10 år... Och när barnet kommer i lekåldern lär inte maten smaka heller så bra som förr, att även detta är en fas. Men rådgivningstanten bekfräftade min princip att inte ge något annat åt henne ifall hon vägrar mat, att man snabbt är inne i en ond cirkel. Så där hade jag gjort rätt i alla fall, fast det ibland känns svårt. Vi pratade även om detta hur Bouncy är som en ängel när hon är med t.ex. mor-/farföräldrarna, men direkt när vi är med, börjar hon testa sina gränser, hur typiskt det är. Och huvudsaken att hon kan bete sig med andra, eller hur? Så man inte behöver ha ångest över att lämna henne övernatten någonstans.

Ajoo, måtten: 86,5 cm och 12 kg. Hon har alltså under ett halvt år vuxit nästan 7 cm! Vikten var också riktigt bra, så därför också behöver vi inte oroa oss över ätandet. 

Eftersom vi tog MPR-vaccinet innan ettårs kontrollen (pga vår resa), måste hon få en ny dos igen. Även här var en stor förändring till för, flickan tittade på när sprutan stacks i hennes fina lår, men först när ämnet sprutades in, började hon gråta. Men så fort sprutan togs ut, slutade gråtet och snart skrattade hon igen. Hoppas bara vi undviker bieffekterna även denna gång (av MPR kommer de ju först en vecka senare, om de kommer).

Publicerad 26.06.2014 kl. 13:12

Fd Stadin flicka, nuförtiden DJ Esbobo.
Tvåspråkig, sångglad, språkintresserad musikdiggare som bor i Esbo med man (Pandan) och barn (Bouncy).
Försöker lära sig spela ukulele och har en svaghet för Eurovisioner.

Arbetssökande, goda tips tages gärna emot!

catten.ratata(a)gmail.com

Gilla Catten på Facebook


Martti (2010-2014), som under fyra år var en kär familjemedlem.


Min andra blogg: Oravahuone

iLike:

 

Follow on Bloglovin