Freakbidrag i Eurovisionerna

Min Introduktion till Cattens Eurovisionsvärld fortsätter. Senast skrev jag om pärlorna. Idag bekantar vi oss med freakbidragen. För att göra hela upplevelsen lite roligare, gäller det alltid att hitta något bidrag man gillar på ett freakigt sätt. Det är svårt att förklara känslorna de väcker i en, men man blir bara glad av dem på ett helt galet sätt.
Här följer några exempel (notera speciellt koreografin i det första bidraget):Nästa gång tar vi klassikerna.
09.05.2010 kl. 20:11

Pärlor i Eurovisionerna

Fortsätter i temat Eurovisionerna: Här följer några exempel på låtar som är orsaken till att jag år efter år fortsätter följa med evenemanget.Nästa gång tar vi några freakexempel! Stay tuned.
08.05.2010 kl. 18:04

Eurovisiontime, baby yeah!

Jep, it's that time of the year again. Medan Biffen lyssnar på Roxette i Lovisa, släpper jag varje vår loss min inre nörd och freakar av Eurovisionerna (jag vet, det heter int officiellt Eurovisionerna, men hemma hos oss har det alltid gjort det och gör det fortfarande, punkt.).

Det börjar egentligen varje år i januari, då finska och svenska uttagningarna sätter igång, men sätter ordentligt igång i maj då förhandstittningarna börjar och man får ett hum av deltagarna i diverse länder. Varje år konstaterar jag "huj, vilka skit låtar!", men då gäller det bara att ladda ner biisina på sin iPod och börja hjärntvättningen. Så småningom hittar man små guldkorn bland alla sloboballader och vissa låtar som låtit helt skit i början, kan plötsligt låta helt kiva, eller så bara tvingar man sig själv till att gilla dem. Och som vi minns, är jag ju lite av en musiksnobb, som inte lyssnar på helt vad som helst. Man kan säga att resten av skivhyllan inte riktigt matchar denna hobby.

Erkännas bör, att jag har lite love/hate-relationship med Eurovisionerna för tillfället. It's not the same anymore. Och med det menar jag inte att jag vill ha liveorkester tillbaka och alla urtråkiga ballader från 90-talet, utan jag saknar den europeiska gemenskapen i tävlingen. Nu är det ju främst Balkanvision medan Västeuropa ligger helt i skuggan av alla redan tidigare nämnda sloboballader.

Varför fortsätter jag då att passionerat följa med evenemanget? Svar: det ligger så djupt inne. Redan från slutet av 70-talet kan jag minnas små glimtar av Eurovisionerna, men sen på 80-talet hurahta jag totalt. Min syster bandade alltid bidragen på kasett och sen lyssnade vi på den tills kasetten gick sönder. Sen upptäckte jag att jag hade vänner som varit lika passionerade av fenomenet, så vi gaddade ihop oss och började se på finalen tillsammans, dvs kisastudio. År 2000 åkte vi till Stockholm och fick uppleva Eurovisionerna live i Globen, sedan skrev jag mitt slutarbete om produktionen av just ESC 2000, gästade i Radio Helsinkis Levylaukku-program och spelade i två timmar Eurovisionspärlor (främst 60- och 70-tal), och tre ggr fick jag medverka i Finlands reservjury. Så jag är ganska djupt inne i Eurovisionsträsket, kan man kanske påstå. Var aldrig bra på historia i skolan, men detaljer från Eurovisionshistorien bara på något sätt fastnar, weird.

Vad är det då som fascinerar mig med evenemanget? Jag kunde hålla en liten introduktion till Catten's world of Eurovision, men det får bli en annan gång, ska lite gräva bland favoriterna till dess.

Så jag ber om ursäkt, det kommer att bli många Eurovisionsinlägg under maj, bear with me, i juni är det igen över!

07.05.2010 kl. 10:36

jaha...

...det sket sej ju med Eurovisionerna - igen. Ok, om int Eläkeläiset uppoo, men kunde int finska folket nu rösta den gulliga Heli Kajo vidare? Bara för att Norge förra året vann med en lite ryskinspirerad låt, betyder inte att vi gör det, speciellt med en sådär angstig scenshow och på finska... Äääh,  blir alltid lika lessen. Sen insåg jag ju att vårt väntade Åbo-veckoslut e samma veckoslut som Eurovisionerna! Nooooooo!!!
Har missat Eurovisionerna exakt en gång och det va 1994 när det kom på vappen och jag kunde ju int skippa en kväll ragglandes på Kajen för ett tv-program (trots att jag ren då var fanatisk).
31.01.2010 kl. 14:02

Hulluna humpasta taas

Ikväll gäller det, kom ihåg att rösta på Eläkeläiset till Eurovisionerna!

30.01.2010 kl. 14:12

Bryllaup

Förra lördagen gifte sej mina goda vänner. Jag ba älskar bröllop, har alltid gjort det! Jag lipar som en liten gris och älskar bara dendär kärleksfulla stämningen som (oftast) finns närvarande bröllop. Tyvärr har det varit bröllop alltför sällan på sistone, det senaste jag var på var för två år sedan. Därför spände jag mig kanske extra mycket denna gång och situationen blev ju int bättre iom att jag skulle sjunga under vigseln. Jag ville det ju så gärna, men senast jag sjungit ensam inför publik var typ tre år sen och aldrig inför vänner, vilket som känt alltid är mer nervöst. Men det gick ju (kuulemma) bra och plus var ju att jag fick sjunga en av min favvoeurovisioner, Finn Kalviks "Aldri i livet".

Läser som bäst en bok som heter "Nul points", som handlar om alla bidragen som inte fått ett endaste litet poäng i Eurovisionerna och därför handlar ett kapitel om Finn Kalvik. Jag lärde mig mycket nytt om den lilla oskyldiga låten, bl.a. att den var gjord i samarbete med Benny Andersson och att bakgrundsstämmorna på skivan sjungs av ingen mindre än Agnetha och Frida! Kalvik fick dock grym trauma av denna nollpoängsincident, blev djupt deprimerad och har försökt självmord och har väl ännu idag inte riktigt kommit över besvikelsen. Och ironiskt nog sjunger Kalvik i refrängen "Aldri i livet har jeg tenkt på at rejse ifra deg..." och ganska snabbt efter Eurovisionerna gjorde han just det, stack från sin kvinna och lämnade henne ensam med deras gemensamma dotter... Usch.

Hursomhelst är det enligt mig en fin låt och passade perfekt till just detta bröllop och brudparet. Bröllopet hoppade direkt upp på min top3-lista av bröllop, så bra fungerade allt och bröllopet var rock, stämning och internationellt = perfekt!

Här ännu lite fiilistelyä:

05.11.2009 kl. 19:06

Jag är en usel bloggare.

Titta nu så länge sen det e som jag skrivit senast! Det e jag verkligen ledsen för, eftersom det nog var min avsikt att va lite mer aktiv med denna. Int för att jag egentligen tror att nån läser min blogg, men ändå.

Och int hinner jag skriva någo långa romaner denna gång heller, bara brådis på jobbet hela tiden. Men så e det väl, med lite mer ANSVAR... Butiken öppnades för nästan en månad sen, varit jättelyckat o  jag ÄLSKAR att jobba i stan!

Norge vann Eurovisionerna och det var jag glad för! Det e länge sen som min store förhandsfavorit varit sådär överlägsen vinnare, så det var för en gångs skull en riktigt njutning att följa med evenemanget, kisastudio som vanligt med kära vänner. Var även glad att VICTORY FOR NORWAY-skylten skymtade, den har nog funnits med sen 90-talet, eller då har jag bongat den första gången. Man sku ju faktiskt kunna tänka sej åka till Norge och se på ESC-finalen, nästa vår e det 10 år sen jag såg evenemanget live i Globen, sku kanske va dags igen..?

Min WiiFit-figur har int alls blivit av med sina jenkkakahvan, trots att jag cyklat till jobbet, bara ätit sallad o soppa under veckan o endast haft EN herkutteludag. Det tycker jag e lite fräckt. O sommaren e nästan här, paniiiiiik!

Ber att få återkomma pånytt en annan gång, hoppas inte först om en månad...

Puss på er, vem som nu sen läser...

25.05.2009 kl. 20:55

We sit in a corner and talk like pirates...

Om en månad befinner jag mig i Dublin. Jag har aldrig varit i Irland, men är övertygad av att Dublin är en av mina favoritstäder, vid sidan om Bergen och Salzburg. Av någon konstig anledning är alla mina favoritstäder kända för att vara extremt regniga, vad beror det månne på? Dessutom talas det konstiga, nära till oförstådda dialekter i dessa städer, men å andra sidan har jag alltid varit förtjust i dialekter och därför har jag oxå istället för högtyska lärt mig österrikiska(fast int så paha nu mer) och istället för bokmål nynorsk.

Varför denna kärlek till just Dublin då? Ingen aning när den har börjat. Kanske jag under 90-talet när jag gäspade mig genom Eurovisionerna som  varje år ordnades i Irland, ändå på något undermedvetet sätt tyckte det verka lite charmigt där när dom sjöng o dansade i pubar o spelade på dendär trumman som jag int just nu minns vad den heter.
I Real World 2 L.A. fanns en ganska komisk irländare Dominic, som förstås enligt övriga jenkkikämppisarna hade svåra alkoholproblem eftersom han drack så mycket öl... I ett avsnitt blev åkte han hem till Irland eftersom hans pappa var sjuk. Då visades härliga gröna vyer och i bakgrunden spelades slutet av The Pogues' "Fairytale of New York" och jag fick gåshud.

Dominic

Senaste övertygelsen var nog The Swell Season och filmen Once, speciellt när jag fick äran att sälja lite Snusmumrik-produkter åt Glen och Marketa och dom va ba precis lika gulliga som på film.

Nu e jag lite störd över att alla bara varnar mig över det dåliga vädret i Irland. Joo joo, jag vet att man kan vänta sig all världens väder där, men nu vill jag ha ordentliga tips! Vad lönar sig att se/göra i och utanför Dublin? Och säg inte "gå till en pub och drick Guiness" för den har jag hört tillräckligt många gånger oxå...
09.03.2009 kl. 18:37

Ah, disse Nordmenn!

Jag e nog lite schääär i Erlend Øye... Vet ni sådär på ett riktigt äkta tonårsvis, blir bara helt pirrig i kroppen när jag hör hans ljuva stämma eller ser honom dansa på scenen ("so let your hips do the talking..."). Vet inte helt vad juttun är, för han är ju inte precis nån alphamale med sin smala, vita kropp, stora röda hår och fula brillor(som ändå e så rätt att det nästan blir äckligt). Dessutom verkar han lite arrogant och har hört rykten om att han e lite av en diva. Men jag bryr mig inte! Så länge han väcker sådanahär känslor i mig e det fine. I videon till Kings of Convenience's "Toxic Girl" väljer flickan till slut Eirik, andra halvan i duon, medan Erlend blir kvar och tittar ledset på. Efter att jag sett den ville jag bara krama Erlend och ropa "JAG väljer dej!" Sen om han sku va fräck mot mig in person, så sku jag kanske måsta fundera om. Men just nu tycker jag han e bara hilarious och lutunen och kultsi. Och norsk.

Which brings me to the subject: Cattas kärlek för norrmän. Nu ska jag försöka lite analysera detta: allt började nog med prins Haakon Magnus på 80-talet. Min syster prenumererade på Svensk Damtidning och då hörde det ju till att man lite sku digga dom olika kungahusen. Och så sku man drömma om att själv bli prinsessa nåt tag genom att gifta sig med någon av de unga prinsarna. Carl Philip va för ung för mig, så jag passade på att fokusera mitt intresse för Haakon i grannlandet. Han va alltid så rosig om kinderna efter telemarkfärderna och verkade sådär down to earth.

Sen va det Jahn Teigen, Norges egen "Mr Eurovision". Han e ju ful som stryk men när han under tidiga 80-talet sjöng "Adieu" och "Do-Re-Mi" tillsammans med Anita Skorgan, smalt mitt hjärta och jag tänkte att alla norrmän måste nog ba va helt ljuvliga.

På 90-talet träffa jag en norsk Eirik, som va på sommarläger i Finland. Han va blond, fräknig, dansa balett, ringde till vårt lande o tala med min moppa och skrev sen ett kärleksbrev åt mig. Han va nog säkert helt asshole sist och slutligen, men jag levde nog några patetiska år i hoppet om att någon dag få träffa honom igen. På hemmafesterna hade vi med kompisarna som vana att ringa samtal till våra bekanta ute i Norden, "Nordiskt samarbete" kallade vi det för. Då talade jag ganska många ggr med Eiriks pappa, men sällan med Eirik själv. I samma veva "spådde" min kompis att jag skulle gifta mig med en Kjetil fra Norge (även inspirerad från Eurovisionerna och Kjetil Stokkan, "Her staar vi på Brandenburger Tor", ni vet).

I Rhodos lite senare på 90-talet bekantade jag mej med ytterligare en norrman som va så söt med sina blonda dreads. Han hade nog det mest galna namnet jag hört: Tøsser (det var visst nå vikingatidnamn, vad vet jag om han skämtade...)! Vi stämde träff följande dag vid hopptornet på Elli Beach, men när jag väl såg honom uppe i tornet började jag plötsligt tveka med hans namn och kunde helt enkelt inte ropa ut: "Tøsser!" :D Nå, vi lyckades ändå ses o hade nu något av en misslyckad dejt där han va aspackad.

Sommaren 2001 åkte jag äntligen iväg till Norge för att hitta mig min Kjetil. Avsikten var att söka jobb i Bergen, men hamnade istället på en campingplass i lilla Loen, nära sommerskicentret Stryn. Har nog aldrig upplevt så mycket regn en sommar, fick halsbetennelse och magvirus som höll på i säkert en månad och trots att jag köpte en handbok i "Hvordan finner du en Nordmann", så lyckades int det. Norrmännen va nog int så siistiga sist o slutligen. Ironiskt nog gifte sig Haakon Magnus med sin Mette Marit samma sommar och en regnig eftermiddag följde jag med på tv det Kongelige Bryllupet som pågick hela dagen. Men på vägen hem besökte jag Platekompagniet i Oslo och köpte Kings of Conveniences första skiva "Quiet is the New Loud" och så va det kört igen. Dom e nog ganska ljuvliga ändå... Plus att jag lärde mej det ack så charmiga nynorskan!

Följande sommar fick jag jobb som guide i Edvard Grieg-museet i Bergen (funa, min arbetsklädsel sku ha varit norsk folkdräkt! Lite siisti!), men av nån orsak kände jag int för att åka då och ville uppleva igen en sommar i Helsingfors. Det e int många saker som jag ångrar, men det e nog en. Jag SKA nog ännu till Bergen, eftersom jag e säker på att det e så "min" stad: kulturen blomstrar och från Bergen kommer ju KoC & Erlend, Röyksopp(fast dom visst va från Tromsö ursprungligen), Annie och Telle Records.

Min juttu med hela detta långa blogginlägg va ju alltså att jag väntar med spänning på hur nya Whitest Boy Alive-skivan låter. Stupidos rekommendation lät i alla fall lovande. Får kanske höra den ikväll. Alltid kul med någo nytt Erlend-material.

Och ajoo, istället för en norrman, hitta jag sist och slutligen en purfinsk pupu från Esbo, som jag nog är riktigt nöjd med. <3

(Killen i bilden e ju alltså då int han, utan just Erlend...)

alltså kolla nu!

05.03.2009 kl. 07:57

Fd Stadin flicka, nuförtiden DJ Esbobo.
Tvåspråkig, sångglad, språkintresserad musikdiggare som bor i Esbo med man (Pandan) och barn (Bouncy).
Försöker lära sig spela ukulele och har en svaghet för Eurovisioner.

Arbetssökande, goda tips tages gärna emot!

catten.ratata(a)gmail.com

Gilla Catten på Facebook


Martti (2010-2014), som under fyra år var en kär familjemedlem.


Min andra blogg: Oravahuone

iLike:

 

Follow on Bloglovin