Huoltomies

Gick en lång diskussion på Twitter om vad "huoltomies" kunde heta på svenska. Servicekille/-man/-person var vad de flesta kom fram till, men inget passande finlandssvenskt uttryck hittades. Jag menar, servicebranchen är ju ett ganska brett uttryck, jobbar ju själv inom den, men är nog inte den som fixar element och andra grejer hemma hos folk.

Anyway, orsaken varför jag frågade var för att jag skulle skriva dagar som denna dag: dagar då servicekillarna springer hemma hos en. Jag hatar såna dagar. Känner mig så obekväm hela dagen.

Det börjar med att husbolaget meddelar att något skall fixas i varje lägenhet (denna gång kranarna) och tidpunkten är 11-12.12 från kl.09 framåt. Jaha, och när betyder det? Självklart är jag ledig och skulle gärna sova på morgonen och börjar drömma konstiga drömmar om hur servicekarlar klampar in hos en. I morse löste jag det fegisvägen: klockan var 9:30 när det plingade på dörren och istället för att stiga upp och öppna dörren i nattlinnet, valde jag att tyst ligga under täcket i sovrummet och lyssnade på när gubbarna fixade i badrummet och köket. Det sista jag hörde var att de nog måste söka nå delar som passar annorlunda kranar (vi har av två olika sorter) och dörren stängdes. Jaha, betyder det att de kommer tillbaka eller var det klart med detta?

Det blir slutligen så att jag trippar omkring på tårna och undrar om jag nu vågar gå i duschen eller på toaletten eller kommer de just då? Ofta brukar de nämligen tajma sin ankomst med när man sitter på vessabyttan...

Är Pandan hemma låter jag honom öppna dörren och umgås med gubbarna. Jag är säkert helt löjlig, men jag är inte alls bekväm med att det klampar in okända människor i vårt hem. Det har alltid varit så men fick kanske extra trauma efter att jag en gång öppnade dörren i min OnePiece när tre gubbar kom in och hörde dem sedan skratta åt mig och tala något om teletappi - bakom min rygg! Murr!
11.12.2012 kl. 13:53

Something blue

Panikshoppandet gick ganska smärtfritt, stegande in på Iso Omenas H&M och hittade direkt denna klänning som nästan ropade på mig:


Jag tror vi är en good match.
 
11.12.2012 kl. 00:05

Plopp!

Plötsligt igår insåg jag att naveln nu ploppat ut och att magen vuxit såpass mycket att inte just någon av mina bättre klänningar/blusar går på mig. Just passligt inför festveckan, nice.

Hjälper väl inte annat än att ta sig på en panikshoppingtur och hoppas att H&M eller Mamalicious har någon söt mammaklänning att erbjuda mig.*

Kan dock såhär i vecka 35+3 konstatera att jag ganska länge klarade mig med mina egna gamla pre-graviditetsklänningar- och blusar.



*Mammas gamla mammaklänning jag skrev om tidigare skulle såklart passa perfekt, men med mina svettattacker är det nog inte möjligt att ha den på sig inomhus, så galet varm.
10.12.2012 kl. 15:14

Preggokrämpor

Dethär inlägget är nu riktat till mammor och andra gravida, other people: move along, there's nothing to see here.

Som om man inte skulle ha tungt att vara med en bebis i magen såhär i vecka 35+1, så lättar det inte på känslan precis av att drabbas av förstoppning. Just som jag nöjd förra veckan berättade på rådgivningen att min mage reagerat tvärtom på Obsidan Fe och så ett par dagar senare vände det om totalt. Somliga straffar Gud genast... Och behöver väl knappast nämnas att förstoppningen inte hjälper min halsbränna precis.

Så nu tages goda tips emot, tips som är tillåtna för även gravida. Äter torkade plommon, dricker ett stop ljummet vatten varje morgon + en maaaassa vatten under dagen, försöker röra på mig i form av försiktig konditionscykling (det tillåter foglossningen), försöker äta fiberrikt* osv osv. What more?

Jag har ju en mage som lätt reagerar på allt normalt också, torkade plommon är inte obekanta om man säger så. Normalt skulle jag ta en FructoLax-tablett, men det är tyvärr inte möjligt i detta tillstånd.

Skulle inte orka övergå till Kräuterblutsaft (eller heter det Floradix nurförtiden), man måste väl ta det så många ggr om dagen och himla jobbigt när man inte får dricka kaffe eller mjölk flera timmar innan och efter det...



*Jag veeet, åt en megaohälsosam hamburgare igår på Kannas (vet de som följer mig på Instagram & Twitter), men sådär annars.
07.12.2012 kl. 15:17

Det materiella inlägget

Jag vet, det sägs att pengar inte är det viktigaste, men får jag ändå säga att det efter en mycket knaper höst är jäkligt skönt när skatteåterbäringen kommer och man för en gångs skull kan unna sig med några materiella ting?*

För det första tog vi oss till Ikea igår (dagstid på en vardag, obs!) och skaffade sådant stuff vi haft på listan redan länge, men inte haft råd att skaffa. Bl.a. ett system till skåpet i Ekorrummet, så vi får Bouncys kläder i utdragbara lådor. Det blev ett jäkligt fult system, eftersom det gamla skåpet inte är djupt nog för de snyggare lösningarna. Ett nytt skåp hade kanske varit det fiffigaste, men när det nu handlar om THE skåpet med THE ekorrtapeten, som liksom gett namnet åt hela rummet (+min andra blogg) och vi är inte redo att göra oss av med det helt ännu.

Sen ligger ju Iittala Outlet praktiskt där brevid Esbo Ikea och därifrån fick jag med mig följande:


Har lite liksom samlat på dehär glasbollarna de senaste åren. Årets bollar är i serien Sarjaton (såhär praktiskt att pryda julgranen med glasbollar när man snart får ett barn, hahaa!).


En vit ljusstake i serien Pino, ville kombinera den med de två mörkbruna(?) vi redan har.




*Borde dock ännu köpa alla julklapparna och även betala Bouncys vagn (har bara inte fått räkningen ännu, kanske de glömt oss?)...
06.12.2012 kl. 15:26

Min Lucia-story

Micko skrev om sitt förhållande till Lucia, så även Catariina, så jag tänkte bidra med min historia.

Jag hör till den bittra skaran kvinnor som alltid drömde att få vara Lucia, men aldrig fick det, trots att jag kom så nära ett par gånger.

I dagis var jag reservlucia och om jag minns rätt så fick jag faktiskt ha kronan på huvudet när vi övade, eftersom Lucia själv var sjuk den dagen. Men på själva julfestdagen var hon självklart frisk och jag var dendär bittra tärnan brevid henne. Jag tror valet föll på oss pga att vi båda var långa. Som tröst fick jag vara Maria i ett annat nummer, med dagisets sötaste pojke som Josef, men det är nog ändå inte samma som att vara Lucia.*

På fjärde klass var det vår klass' tur att ordna Lucia-tåget. Det röstades i klassen och enligt mig var det ganska självklart vem som skulle bli Lucia, eftersom vi hade en barnmodell med långa, blonda lockar i vår klass. Till min överraskning blev jag tvåa i röstningen, kanske beroende på att jag var längst i klassen och kunde sjunga (vilket Lucia själv inte kunde). Så det var reservlucia för min del igen. Lucia själv var förkyld dagen innan, men självklart dök hon upp på D-day.
Samma år sjöng jag i Luciakören på Finlandiahuset och året därpå fick jag hoppa in som tärna åt Finlands Lucia på några keikkor. Laiha lohtu, som man säger på det andra inhemska.

I högstadiet var det musikklassen som ansvarade för Luciatåget, så no chance there och i gymnasiet - som i tiderna varit pojkskola - var traditionen att en pojke var Lucia, med HK bleu på huvudet, en sk "Korvlucia". Hip hej.

Vintern jag jobbade i Saalbach ville skandinaverna ordna Luciatåg, men även här blev det en norsk kille som var Lucia.

Efter Österrike började jag sjunga i en damkör, som var känd för sitt årliga Lucia-spel och självaste Esbo Lucia valdes alltid ur denna kör. Insåg ganska snabbt dock att jag inte skulle ha en chans, eftersom det var körledaren som personligen valde Lucia och jag hörde inte till hennes favoriter, om vi säger så. Dessutom hade jag ganska kort hår under denna tid, så det passade kanske inte riktigt körens image heller.

I motsats till Catariina har jag alltid varit lång (längst in fact) och haft 9 eller 10 i musik, men ändå har det inte räckt. Nu är det liksom too late. Om vi inte slår slag i saken och ordnar ett Luciatåg för alla bittra kvinnor (eller män) som aldrig fick vara Lucia? En gravid Lucia, det sku va nånting, eller hur?



*Vet att det finns bilder från denna julfest, men albumet finns förstås hos föräldrarna. Lovar att återkomma med dem när jag fått tag på bilderna.
06.12.2012 kl. 14:52

Igelkottsbloggen

På senaste tiden har Martti varit lite osocial och adhd och inte riktigt trivats i famnen långa stunder. Ofta slutar det med att han bajsar i famnen och så var det slut på det nöjet.

Häromdagen var det dags för hans bad och nagelklippning, vilket tydligen var en så tung upplevelse att han slocknade direkt i min famn och sussade tryggt där under hela senaste avsnittet av Walking Dead.


Fast jag säger det själv, men jag får hjärtsnörp av denhär bilden.
04.12.2012 kl. 14:11

Metal Evolution

En av höstens höjdpunkter på Yle Teema har definitivt varit serien Metal Evolution.

Som det säkert kommit fram via bloggen, så är kanske inte metal min favoritgenre precis när det kommer till musik, så det bevisar hur bra serien är gjord när den får t.o.m. mig fastklistrad framför tv:n en gång i veckan. Stämningen är humoristisk och kanadensiska "programledaren" Sam Dunn är supersympatisk. Jag diggar att han tar upp alla olika genrer, även dem han inte själv kanske uppskattar.

Nu är ju serien på sin slutraka redan, men månne den inte går att se på från nätet.

04.12.2012 kl. 14:06

Bloggpriset

Nä vet ni, det är nog bara att inse att dethär uppsvullna och trötta preggot inte kommer att bli någon galaprinsessa tills onsdagen. Hade så gärna bevisat att bara för att man är gravid, behöver man inte missa någo kul evenemang, men såhär lite på en månad till due date så lyckas det nog bara inte.*

Synd, eftersom jag råkar äga en mask som hade varit perfekt till festens tema. För ett år sedan ordnade Forum personalfest i temat Mystique, som jag skrev om här.

Om någon vill låna den, får den förstås gärna hämta den från Olars. Är inte helt 100% säker på att maskens nuvarande innehavare går med på det dock...


* Plus att jag inte har någon som helst lust att följande dag se på mingelbilder av mig i min +20kg kropp...
03.12.2012 kl. 18:26

Feng Shui

I typ september skrev jag ett inlägg om att vi ville bli av med vår gamla sovrumstv. Nog för att den räddat många stunder i vårt parförhållande när den ena velat se på hockey och den andra på hömppä, men när den tagit så mycket plats och jag får ångest av att ha så lite utrymme i sovrummet. Speciellt under dammsugandet har många aggressiva skrik hörts från rummet.

Det fanns desperata stunder då jag tänkte att vi ALDRIG kommer att bli av med den, Pandan vägrar bära den blytunga manicken någonstans och knappast går någon med på att söka den från oss.

Men så igår kom självaste Kisimyran och hämtade den!

Och vet ni lättnaden när jag nu ser detta:



istället för detta:



Nåja, visserligen kommer där snart att sova en gråtande bebis (innan den flyttar in i Ekorrummet), men enivei! Tillfällig feng shui i varje fall.

Nu gäller det bara att hitta en praktisk tv man kunde hänga upp på väggen istället...
03.12.2012 kl. 15:11

Fd Stadin flicka, nuförtiden DJ Esbobo.
Tvåspråkig, sångglad, språkintresserad musikdiggare som bor i Esbo med man (Pandan) och barn (Bouncy).
Försöker lära sig spela ukulele och har en svaghet för Eurovisioner.

Arbetssökande, goda tips tages gärna emot!

catten.ratata(a)gmail.com

Gilla Catten på Facebook


Martti (2010-2014), som under fyra år var en kär familjemedlem.


Min andra blogg: Oravahuone

iLike:

 

Follow on Bloglovin