Balkongsvagnen

Under mitt balkongshäng möttes jag igen av den här synen:

Untitled

Stackars Fatboyn har fått klämmas upp på soffan pga den inte ryms någonstans. Tror den får flytta in i Bouncys rum nån dag.

Den retroga balkongsvagnen, som vi borde få omplacerad. Det visade ju sig att Bouncy inte riktigt sovit så gott på balkongen, pga sin ljudkänslighet, så nu står den främst oanvänd där. I vägen. Det är en gammal Briovagn, modell 90-tal kanske och fungerar extra bra som balkongsvagn, pga dess gung.

Så om t.ex. du skulle vara i behov av just en sådan vagn, får du gärna komma och hämta den från oss. Vi betalade inget för den, så du får den också helt gratis.

06.09.2013 kl. 12:31

September

Tar en liten paus från mitt balkongshäng medan Bouncy sover dagssömn. Superskönt, men märker att jag börjar drömma om en lite lugnare balkong, eller t.o.m. en egen gård. Vi bor ju ganska nära Iso Omena och just nu är liksom allt upp och nervänt i omgivningen och det borras och sprängs hela tiden. Bra om man hör något ur babylarmet. Nå, det kanske lugnar ner sig om några år, hoppas jag.

Men det var ju inte detta mitt inlägg skulle handla om. Utan det skulle vara en hyllning till månaden september. Som jag älskar den! Man är lite sommarfräsch ännu, har ännu kvar lite energi från sommaren, vädret är (ofta) ganska soligt men samtidigt känns luften sådär krispig och klar. Får flashbacks av hösten 1998, när jag började mina kulturproducentstudier på Finnsbacken och njöt av de härliga höstpromenaderna man var tvungen att gå från busshållplatsen till skolan, speciellt när naturen började byta färg.

Och vilket lyxväder vi haft hittills! Häromdagen gick vi med Pandan och Bouncy till Mattby strand och det folktomma Café Merenneito, där vi njöt av solen en god stund.

Untitled

Något för alla (muffinsen är inte min, herkuttelulakko still going strong)

Untitled

Min dotter ser så påklädd ut, själv satt jag i ärmlös top. Det där skyddet till Brio Go blir jag förresten inte klok på, men vi tar det i ett annat inlägg.

Och nästa vecka firar vi festveckan! Farmors 101-årsdag (!), vår bröllopsdag, pappas namnsdag, mammas födelsedag och som senaste tillägg: Bouncys namnsdag (blir officiell först 2015, men vi vet ju redan dagen, så varför fira först då?)!

 

Annars hänger ju YT-förhandlingarna igen över oss som ett mörkt moln - precis som för ett år sedan (nyheten kom då faktiskt på vår bröllopsdag, jippii) - och orsakar lite sömnlösa nätter för både Pandan och mig, men vi försöker koncentrera oss på kivoga grejer istället och hoppas att allt går bra.

06.09.2013 kl. 11:50

Tips på sångböcker?

Varje kväll sjunger jag Trollmors vaggvisa åt Bouncy. Skulle vilja utöka repertoaren lite, men jag känner att jag inte riktigt kan fler vaggvisor helt och hållet. Alltid glömmer jag orden vid nåt skede av visan.

Så nu tänkte jag be er om tips på bästa sångböckerna med klassiska visor, som "alla" kan. Bouncy har Nu ska vi sjunga-skivan, så den boken har jag lite funderat på (speciellt eftersom jag själv sjungit ur min mammas sönderbläddrade exemplar), men finns det andra pärlor som jag inte vet om?

02.09.2013 kl. 20:34

En dag som Bouncy

Jag tror jag nu blivit Videofyme-addikt. Vet inte alls om jag använder appen rätt, orkade inte använda några filtrar t.ex. och jag fattar fortfarande inte varför bildkvalitén blir så usel när den väl hamnar på Vimeo eller Yotube. Anyone?

Så här kan en snart åttamånaders babys dag se ut (lite mixat med videoklipp från dagen innan, därav klädbytena):

A day in the life of Bouncy from Catten on Vimeo.

 

 

30.08.2013 kl. 11:19

Det finaste

Häromdagen spelades Snow Patrol's Chasing Cars (klicka för videon) på radion medan jag matade Bouncy hennes morgongröt. Den lyssnade vi på med Pandan live i Sziget år 2009, liggandes i gräset i solen, nyförälskade och hade det allmänt bra att vara. Därmed sjöngs den även i kyrkan under vår vigsel, och eftersom bröllopsdagen närmar sig blev jag lite blödig av mig. Speciellt när Bouncy samtidigt satt huvudet på sned och log det mest bedårande leendet åt mig. Pandan var på jobb, så jag måste sätta ett gullepluttsms åt honom med ett konstaterande att vi har det nog ganska bra, eller hur.

Och det har vi. Vi är fortfarande gulliga mot varandra med Pandan, trots extra trötthet som babyåret bidrar med. Vi kommer ihåg att dagligen berätta för varann hur mycket vi tycker om varandra. Och det är inte klokt hur mycket kärlek man kan känna för ett litet barn, jag blir så varm inombords av hennes leende och skratt. När hon om kvällarna sovit kanske ett par timmar, ber Pandan alltid om vi kan gå och se på henne. Så vi smyger in i hennes rum och står en stund vid hennes säng och bara beundrar det lilla sovande miraklet och suckar lite. När vi kommit tillbaka ut i tamburen och stängt dörren är det oftast Pandan som konstaterar: "Miten VOI olla noin ihana?".

Jag vet, dethär är helt ällösiirappista, men det är så det känns. Dendär ena typen har kommit och vänt upp och ner på vår tillvaro, men på ett positivt sätt.

För att visualisera det, får ni beskåda min första Videofyme-video, som gjordes med videosnuttar på Bouncy som jag hittade i telefonen. Formen på bilderna är helt fel och jag vet inte varför kvalitén blir så dålig på Youtube (Vimeo är så krånglig att ladda upp på från telefonen, tycker jag), but I guess you'll get the picture.

Musik: The Wellington International Ukulele Orchestra - Boogie Man

28.08.2013 kl. 20:03

Marimekkos storlekar

Genom åren har jag ägt en del Marimekko-plagg, allt från storlek XS till XL och accepterat att det är nu bara lite olika beroende på modell. Men jag har lite svårt att acceptera att det är sådan enorm skillnad mellan plaggen även i bebisstorlek.

Låt mig ta några exempel: När Bouncy föddes fick hon en rödvit pallopyjamas i storlek 68, och den passade när hon just var typ 68 cm lång. Sen fick hon en body av nyare modell i storlek 74, så vi väntade en tid med att klä henne i den. När vi på sommaren äntligen skulle testa den, såg det ut så här:

Untitled

Smal och otöjbar, dessutom passade inte knapparna ihop med en sådan där mellandel som vi förlängt vissa bodyn med.

Svärmor hittade en hög med kläder åt Bouncy från Marimekkos Ystävämyynti, bl.a. dessa:

Untitled

Bodyn under är strlk 80 och blusen ovan 86 (enligt Marimekko 1,5 år). Blusen är helt passlig på Bouncy just nu, förutom lite lång om armarna, och så vitt jag vet är hon nu inte riktigt 86 cm ännu...

Jag har insett att det tydligen är basic plaggen, typ Raita och Pallo, som är större, och de nyare mindre, men varför det är så ryms bara inte i min lilla skalle. Fast sen å andra sidan hade hon en body som bar vårt efternamn, som var just passlig och användbar länge pga sin töjbarhet så dit for den logiken...

26.08.2013 kl. 20:05

Saker jag trodde skulle ändra när jag blev mamma

  • Att jag sådär magiskt skulle bli en morgonpigg människa. Nep, fortfarande svårt att somna om kvällarna och svårt att vakna på morgonen. Tur att Bouncy just nu i alla fall sover till ca.09, känns inte så paha. När hon sover sin förmiddagssömn hasar jag fortfarande omkring i nattlinne medan jag ser på Instagram hur alla andra mammor redan är ute på vagnpromenader. Blir alltid lika förvånad när någon annan mamma föreslår dejt på förmiddagen. Liksom not a chance att vi kommer iväg någonstans innan 12!
  • Att jag skulle bli mer van med babysar. Nep, trots att det bara är lite på ett halvår sen jag själv dagligen hanterade en lötköpötkö nyfödd bebis, är jag fortfarande (nästan) lika ovan att ta nyfödda babysar i famnen, lika rädd som förr att de går sönder. Har inte heller magiskt fått detdär behovet att vilja hålla en nyfödd i famnen, som jag inte hade innan Bouncy heller. Don't get me wrong, de är ju så otroligt fina och söta att titta på, men de får gärna vara i sina föräldrars famn istället för min. Tacka vet jag Bouncy, som håller huvudet stadigt själv när man bär henne på ena armen.
25.08.2013 kl. 13:11

I don't trust anything that bleeds for five days and doesn't die.

Så sade Mr Garrison i South Park en gång om kvinnor. Jep, detta blir ett mensinlägg, så ni som inte intresserar er, look away! Hade även kunnat sätta rubriken "Saker folk tiger om", eftersom jag i allafall inte visst något om detta.

Eller vaddå mensinlägg, blödarinlägg är väl rättare benämning. Ja, jag nämnde visst att mensen kom med besked i juli, efter en paus på flera månader. Sedan dess har jag blött dagligen och det blir snart september. Jippii.

Efter förlossningen började jag med minipiller och i början av augusti insattes en "hormonikierukka" (alltså har det inget annat namn på svenska än "livmoderinlägg"?), eftersom syskon till Bouncy inte just nu i alla fall är aktuellt. Och naiva jag väntade mest på att mensen tar slut helt och hållet, för så sades det åt mig, både av läkare och sköterskor. Men jösses, så blödandet ökade och inte ens vanliga bindor vill hålla. Överväger att skaffa sådana där blöjor man fick på sjukhuset under och efter förlossningen.

För det här suger nu ganska häftigt. Har börjat känna mig svag och yr också, men det kan ju förstås bero på något annat också än denna konstanta blodsförlust.

Har ni liknande erfarenheter? Tar det slut nåt tag?

På produktbeskrivningen står det så här:

"Många kvinnor har ofta stänkblödningar eller knappa blödningar utöver menstruationen under de 3–6 första månaderna efter att Mirena satts in. Vissa kvinnor kan ha rikliga eller förlängda blödningar under denna tid."

24.08.2013 kl. 11:04

7 månader

Här kan du läsa 6-månadersrapporten.

Denna gång får ni inga mått, eftersom det inte är någon rådgivning vid sju månader. Men i vissa plagg (t.ex. pyjamasar) har vi redan bytt till storlek 80. Jösses.

Känns att den här månaden gått så himla snabbt, att "int har det ju hänt någon märkvärdig utveckling", fast det ju visst har det. Liten sammanfattning:

  • Blöjbyte på skötbordet har blivit en utmaning. Ibland fungerar en groda som underhållning, men ibland måste jag sätta på blöjan med Bouncy i famnen. Vi skaffade också nu Pampers byxblöja, funkar i alla fall so far ganska bra, trots att hon ibland har ganska lös kakka. Men på natten försöker vi nog ändå kämpa på Baby Dry-blöjan.
  • Plötsligt har vår tuttvägrare börja använda tutt. Har alltid då och då testat, men tröttnat, eftersom hon bara spottat ut den. Nu försökte jag igen en kväll när hon hade svårt att somna och trots att jag såg henne sovandes utan tutt, fann jag henne på morgonen med tutten i munnen. På vägen från landet satte hon också själv tutten - som var fast i bilskyddet - i munnen. Hoppsan.
  • Tutten underlättade säkert också somnandet till dagssömn, som var lite kämpigt för en tid sen. Lätt somnar hon inte fortfarande heller, men hon somnar ändå själv - efter att ha fått härja en tid.
  • På tal om sovandet: Det tycks gå vildt till om nätterna/morgnarna, eftersom hon ibland slängt en stor nalle från fotändan till huvudändan. I dag upptäckte jag även en bula på hennes panna, har tydligen gjort krypträningar i sängen.
  • Tränar alltså flitigt på krypandet: Sätter knäna under magen och gungar där, så man tror hon ska störta framåt, men mest glider hon bakåt. Men framåt kommer hon ändå, bara hon har ett motiverande mål.
  • Senaste ljuden är ett klickande, sådär som afrikanska Starvin' Marvin i South Park, och ett galande, lite sådär som om hon skulle ha astma-attack, men skrattar samtidigt.
  • Jumppamattan är ännu intressant när hon ligger på mage, men bågarna var bara i vägen, så att hon släpade på hela mattan när hon ålade sig framåt, så vi tog bort dem. Mattan tycks funka som sådan också.
  • Äter fortfarande bra och regelbundet. Nu tränar vi på fingermat, dvs främst majsbågar. Plötsligt är hon även duktig på "pincett"-tag, dvs tar tag i saker med tumme och pekfinger.
  • Den senaste veckan har hon börjat vakna senare, trots att hon somnar samma tid som förr. Ibland kan hon sova till 10. Vet inte om detta är nu bara tillfälligt, men helt skönt är det ibland, speciellt när jag börjat få insomningssvårigheter (igen).
  • Idag började babysimningen igen och Bouncy verkade älska det! Har även anmält oss till babyrytmik i Mattby, få se hur vi (=jag) gillar det.

Jag tror det var det främsta. Vi tar väl bilderna igen:

Untitled

Neiti Sulosääri

Untitled

Första morgonen jag hittade henne med tutt i mun.

Untitled

Första gången på utställning. Fast det var nog mysigast i soffan med Ida-Lina.

Untitled

På dejt med Stellan.

Untitled

Första gången i en gunga.

Untitled

Min gamla Hockus Pockus-matstol från 70-talet.

Untitled

Branckisfest i Långvik (och Apan Anders' keikka, som inte var så mycket att hurra över...)

Untitled

På väg till Ekenäs i wifebeater och muminscarf.

Untitled

På den här terassen var det skönt att hänga några dagar. Tack Micko!

Untitled

På morgonen vaknade jag till att nån iakttog mig.

Untitled

Sänkyriehuminen är det bästa hon vet. Man får härja hur mycket som helst utan att stöta sig i hårt golv.

Untitled

Härja kan man också i egen säng - här i resesängen på lande.

Untitled

Mest tränar man dock på krypandet, och emellanåt stretchar man på sina fina ben.

17.08.2013 kl. 18:28

En ny fas - igen

Jaha, då har vi tydligen nått fasen då blöjbyte på skötbordet är omöjligt. "Grattis", som min syster uttryckte det, heh.

De senaste gångerna har varit ett enda stridande då Bouncy envist ska vända sig på mage och typiskt nog har det båda gångerna varit frågan om en bajsblöja... Najs.

Men berätta för en nybörjare: Var och hur ska man byta blöjan nu då? Flyttade henne idag till sovrummets säng, där Pandan försökte sova efter sitt nattjobb, men något lättare var det inte, trots att han hjälpte till med att hålla henne på plats.

Suck, jag visste ju att denna fas anländer vid ett halvt års ålder*, men ändå var jag helt oförberedd på det när det nu skedde.

Untitled

Stakin liten som tvingas ligga på rygg

 

*Eftersom så många informerade mig under graviditeten om att ett skötbord är det onödigaste man kan skaffa, eftersom man behöver det bara i ett halvt år. Nå, vi fick ett Brio-bord gratis, så vi tackade ju inte nej. Och onödigt har det inte varit enligt mig.

11.08.2013 kl. 12:38

Fd Stadin flicka, nuförtiden DJ Esbobo.
Tvåspråkig, sångglad, språkintresserad musikdiggare som bor i Esbo med man (Pandan) och barn (Bouncy).
Försöker lära sig spela ukulele och har en svaghet för Eurovisioner.

Arbetssökande, goda tips tages gärna emot!

catten.ratata(a)gmail.com

Gilla Catten på Facebook


Martti (2010-2014), som under fyra år var en kär familjemedlem.


Min andra blogg: Oravahuone

iLike:

 

Follow on Bloglovin