Om barnuppfostran och olika personligheter

Det är många som delat Rosa Meriläinens kolumn på bl.a. Facebook accompanjerat med Hurra!-rop och hyllningar. Jag igen blev lite ledsen av texten och märkte att jag de senaste dagarna grubblat ganska mycket på saken och har tänkt skriva om det här. Men så hann Micko skriva så klokt om det här och jag skriver under precis allt i hennes blogginlägg. Så hopi hopi till hennes blogg!

Kan bara tillägga att jag själv varit ett ganska försiktigt och tyst barn när vi varit på besök (vilket inte betyder att jag inte skulle ha härjat och pajasat hemma med familjen). Och det har inte haft något att göra med rädsla att få en örfil hemma, utan mina båda föräldrar är mycket lugna, så varför skulle det inte påverka mig och min syster? Som vuxen har jag ofta fått uppleva och höra att JAG inte är normal när jag är så lugn och saknar ett häftigt temperament, vilket på något sätt tycks beundras i dagens samhälle. Men jag kan väl för guds skull inte ändra min personlighet heller? Det betyder INTE att jag inte kan säga nej eller skulle låta någon trampa över mig, det är helt en annan sak.

Självklart funderar jag på saken extra mycket när vi snart själva har ett barn som vi ska uppfostra. Pandan och jag är båda mycket lugna, så det är väl ganska osannolikt att vi kommer att få en Pippi Långstrump (om det blir en flicka alltså)? Eller vad vet jag..?
02.12.2012 kl. 16:08

Donera blod

En ny grej jag hörde under gårdagens besök i Jorv, var att man i samband med förlossningen kan donera blod, närmare sagt placentablod, som man ändå förlorar och annars bara går till spillo. Här finns mer info. Jag ska definitivt anmäla mitt intresse för detta, någon nytta ska det ju vara av den äckliga moderkakan.

På tal om moderkakan, så finns det ett uppslag i boken vi fick från rådgivningen, med en stor tecknad bild på en kvinnas underliv samt ett foto på en moderkaka, som en barnmorska på bilden håller upp. Pandan brukar ibland skrämma mig med dethär uppslaget, eftersom jag under mitt illamående hade så obehag för bilden med den blodiga klimpen till moderkaka. Urk. Jag hoppas innerligt på att ingen har behov att visa upp den åt mig efter förlossningen.
30.11.2012 kl. 12:19

Jyl i vårt hys

Häromdagen fick jag äntligen fixat lite julstämning i vårt hem, kände att novembermörkret liksom krävde det:


Vitsi vilka kökkögä bilder. Nå, maybe you get the picture.

Sådär annars också märker jag att tröttheten börjar ta över min kropp mer och mer. Orkar liksom med typ en aktivitet per dag, sen är det dagssömn och soffligg som gäller resten av dagen. På måndagen hade jag en extra lång dag med rådgivning, lunchträff, kaffeträff och kurs i estniska och trots att jag orkade med allt just den dagen, bestraffades jag följande dag genom att jag inte orkade röra en fena. Helt galet.

I kväll var jag dock riktigt nöjd att jag fick bli hemma, när Pandan stack på hockeymatch och senare vidare på jobb. Vinden knakar i fönstren och jag kan bara mysa under min julbelysning.

Om någon ännu kunde trolla hit sjunde och sista säsongen av Gilmore Girls, skulle allt vara pööfekt.
29.11.2012 kl. 18:50

Jorv

Idag var vi till Jorv för att bekanta oss med förlossningssjukhuset. Måste säga att jag fick en riktigt positiv och sympatisk bild av förlossningsavdelningen och barnmorskorna plus att rummen verkade mysiga och stämningsfulla. Har riktigt bra fiilis över att vi valde just det till vårt sjukhus.

Vi råkade ha en ganska pratsam grupp och folk verkar friikka och oroa sig för en hel del grejer, medan vårt främsta bekymmer var om vi ska ta med oss musik på CD/iPod/iPad/iPhone... Månne inte allt fixar sig, det är så jag känner just nu i alla fall.

Dagens väder var ju ganska bra i träningssyfte, eftersom jag antar att vägarna kommer att vara i tredubbelt värre skick i januari:


Sen skulle jag ju publicera en masubild, men lyckas inte kopiera bilden från min instagram webbsida (har nån goda tips?). Återkommer till saken när jag orkat flytta fotona på datorn.
29.11.2012 kl. 18:42

I want a balloon hat too!




EDIT: Nu när jag ser på bilden är det ju nästan som min header! Jag är då visst filuren i mitten... och dessutom tror jag det är ett piggsvin och inte en igelkott på bilden, men enivei!
27.11.2012 kl. 21:56

Tissiä pöytään

Ja-a, undrar vad för läsare jag lockar hit med den rubriken?

Jag berättade ju om vår familjeförberedelsekurs för någon vecka sedan och hur vi valde att skippa del två av kursen, som skulle handla om bl.a. amning, parförhållande och sexliv. Vi kände att det inte är sånt vi har intresse av att diskutera om i grupp, speciellt inte med rådgivningstanten jag nämnde i mitt förra inlägg.

Igår var jag till rådgivningen* och såklart märkte hon på datorn att vi inte varit på kursen, så därför lånade hon mig denna dvd, som hon ville att Pandan och jag skulle se på tillsammans och diskutera under nästa rådgivningsbesök:


Jag menar, det är säkert riktigt värdefull info på videon, men dendär pärmen... Senare på dagen träffade jag Catariina, som blev helt fascinerad av bilden på dvd:n, dess fräscha formgivningen och så.
Hade dessutom en lite längre dag igår och varje gång jag öppnade väskan ville dendär dvd:n ploppa fram. Nu spökar den här hemma igen, känns som att den är överallt...



*Annars var allt ok, hemoglobinet har stigit rejält tack vare Obsidan Fe och allt följde enligt kurvorna. Har senaste dagarna haft lite (mer eller mindre) ont i lederna i fingrarna och handlederna, så det måste lite följas med så det inte blir värre.
27.11.2012 kl. 21:54

Ännu lite ukulele

Härliga Wellington International Ukulele Orchestra publicerade häromdagen sin nya video, precis vad man behöver i novembermörkret:

27.11.2012 kl. 21:40

Ukulelebloggen

Mina trogna läsare kanske minns projekt T.O.F.U.O?
Tja, det började lovande: soliga kvällar då vi satt på verandan i Dalsbruk och plinkade på våra ukulelen, försökte oss bl.a. lite på The XX's Crystalised och Kate Nash's Foundations (gick helt bra, utmaningen var dock själva texten i låten, eller närmare sagt mängden av den).

Men sen tog det fina vädret slut och vi hade inga möjligheter att sitta på verandan om kvällarna. Inomhus var tv:n på högsta volym varje kväll (the joys of spending summer with the family...) och allmän hässäkkä sådär annars också, så helt omöjligt att ens tänka sig bli inspirerad att ta fram ukulelen. Och eftersom man inte är någon mästare ännu, vill man inte utsätta någon för att tvingas lyssna på träning. "Eiku... eiku... eiku..."

Sen var det mitt dåliga tålamod och min perfektionism. Jag tappar direkt tålamodet om jag inte kan något direkt och om ingen kan lära mig på rätt sätt. Jag är alltså inte typen som sitter och filar och filar för mig själv tills jag behärskar något, utan istället får det bli. Lite som när pappa i början av 80-talet skulle lära mig windsurfing och jag gång efter gång hamnade i grannarnas strand (piiiinsaaaamt!) pga krångliga vindpustar i vårt sund. Istället för att berätta åt mig HUR jag skulle komma bort därifrån och VAD jag skulle göra, sade han bara lugnt småleende "no tuu nyt sieltä" eller något dylikt, vilket fick mig helt rasande.

Med ukulelen är mitt problem "strumming", alltså dendär rytmiken när man akkompanjerar. Jag tappar helt rytmsinnet, speciellt om jag ska sjunga samtidigt. Pandan behärskar det helt ok, men vet inte hur han ska lära mig det och så blir jag igen frustrerad.

MEN: Tacka vet jag Zooey Deschanel! Fick igen lite inspis och började leta efter julsånger för ukulele och insåg att Zooey spelar typ precis lika simpelt som jag. Ljuvligt! Denhär ska jag nog lära mig att behärska tills julen:

22.11.2012 kl. 13:20

Movember

Har Movember-månaden synats i ert hushåll? Förra året gjorde den det, men i år har det istället funnits en skäggig man i vårt hem.

Idag rakade han dock av sig skägget, eftersom kvällens hockeymatch* hade Movember-tema.


Tänk hur annorlunda mustaschen kan se ut utan tillhörande skägg.



*Laget var ju naturligtvis Espoo Blues
21.11.2012 kl. 23:13

Babyshower

I gårdagens avsnitt Erilaiset äidit (som är en ganska lyckad serie, enligt mig - inte lika dyster som YLEs Sydänääniä.) ordnades igen en babyshower, som i precis varje avsnitt hittills. Igår var det dessutom mamman själv som ordnade babyshowern.

Har jag missat något? När har babyshowers blivit såhär allmänna i Finland? Eller har de det? Eller hör det bara till manuskriptet av serien att de bör ordna babyshower?
Varför har jag aldrig deltagit i en babyshower? Vet inte om en enda gravid vän (förutom några här i bloggvärlden), som haft en babyshower. Eller är jag en så daiju iskall vän som inte fattat ordna något sådant åt mina vänner? Och inte ska man väl SJÄLV ordna babyshower åt sej själv? Typ "kom hit och hämta en massa gåvor samtidigt"? WHAT?!?

Detta var absolut inte ett "vink vink"-inlägg att jag skulle vilja ha en babyshower, utan mer en undran över när detta amerikanska(?) fenomen anlänt till Finland och om det är så allmänt, som man vill visa på tv?
21.11.2012 kl. 15:15

Fd Stadin flicka, nuförtiden DJ Esbobo.
Tvåspråkig, sångglad, språkintresserad musikdiggare som bor i Esbo med man (Pandan) och barn (Bouncy).
Försöker lära sig spela ukulele och har en svaghet för Eurovisioner.

Arbetssökande, goda tips tages gärna emot!

catten.ratata(a)gmail.com

Gilla Catten på Facebook


Martti (2010-2014), som under fyra år var en kär familjemedlem.


Min andra blogg: Oravahuone

iLike:

 

Follow on Bloglovin