Getingproblemet

Hjälp mig bloggen, för vi har ett problem: nämligen ett getingproblem. En envis geting surrar konstant på vår balkong och helst också inne i lägenheten. Det är ju lite obekvämt när man har en ettåring som tycker det är det roligaste att hänga på balkongen och förstår inte alls varför hon plötsligt bärs in och balkongdörren stängs. Dessutom är det ju ganska hett om man inte kan vädra... Idag har vi upprepat denna rumba säkert fyra ggr.

Vi har en wasp-trap från Sagaform, men under de år vi haft den har den nog aldrig lockat en geting till sig. Meningen är alltså att man ska sätta söt vätska i den. Tips på dunderrecept? Just nu har vi honung, vatten & saft.

Annat vi kan prova på? Har försökt kolla efter getingbo, men inte hittat något.

 

Publicerad 23.05.2014 kl. 14:01

Huomenna mennään Korkeasaareen...

På måndagen kände vi oss lite halvkrassliga ännu, men beslöt oss för att ens försöka leka friska och utnyttja det fina vädret som lovades. Det blev alltså en utflykt till Högholmen. 

Sen eftermiddag är ju bästa tiden för vår familj, men nu lovades åska till just sen eftermiddag och tanken att befinna sig på en holme i åskväder kändes inte precis lockande. Så vi sade istället "vi åker direkt efter frukosten". Nåja, så blev det en lite kaotisk natt iom att Bouncy vaknade fullt skrikande vid 05-tiden och ville inte lugna ner sig. Så jag höll om henne i säkert över en timme, och så tiden man ligger och lyssnar och innan man somnat, så blev saldot säkert ett par timmar. Tror hon såg nån mardröm, för detdär sker typ aldrig.

På morgonen var hon ändå glada Bouncy igen, men sov lite senare, som också vi. Och så var vi så supertröga att hon till slut åt lunch här hemma och jag sade klassiska: "Hon somnar säkert i bilen.". Hah! 

Dagssömnen uteblev alltså, så det var en lite allvarlig tjej som tappade lätt nerverna om inget hände. Och ja, det händer ju inget på Högholmen eftersom man inte ser några jäkla djur där! Helt så som jag mindes det från skoltiden! Några apor såg vi, som hon tyckte var lustiga, men annars var det nog ganska tomt, eller så sov djuren. Roligast hade Bouncy säkert när vi tog mellanmålspaus och hon fick hälsa på lite människor och springa omkring.

Ganska länge orkade vi ändå hänga där och hade nog helt roligt, fast Bouncy kanske inte fick ut av det helt lika mycket som av zoot vi besökte på Fuerteventura. Till slut slocknade hon ändå, för att sedan hamna svettas som en liten gris i kokheta bilen...

Tror det blir någon husdjurspark till nästa, finns det andra ni rekommenderar än Rehndahls i Kyrkslätt? Lär finnas någon i Borgå - vad heter den? Eller så går vi bara till en hundpark, det är ju ändå hundarna hon diggar mest. Hau hau hau.

Publicerad 22.05.2014 kl. 21:45

På tal om dagisplats...

... så fick vi beslut om dagisplats idag. Det blev inte första alternativet, men vårt andra. 

Fick först lite panik, eftersom jag så ställt mig in på första alternativet, och visste just ingenting on detta dagis och ställde mig redan in på att börja ringa runt och klaga.

Men efter lite fundering och diskussion med en annan Olarsbo (tack A!), insåg jag att detta är säkert ett riktigt bra alternativ. Dagiset är supernära oss (sku vi ha valt finskspråkigt alternativ, skulle vi ha dagis vid vår gård...) och föreståndaren lär vara bra. Och trivs vi inte, kan man alltid byta. Skönt att det finns alternativ här i närheten (vitsi så nöjd jag igen är över var vi bor!).

Så nu känner jag mig lugn inför hösten. 

Publicerad 22.05.2014 kl. 14:23

Arbetsintervju

Den här veckan var jag på min första arbetsintervju på många år. Och det märktes minsann att jag inte sysslat med det på en tid, darrade som ett asplöv innan och sprang hemma omkring av och an och kunde inte koncentrera mig på något. Kanske det berodde på att personen som kallade mig på intervju lät ganska tomera och jag hade redan bildat en förutfattning om hurdan hon är och hurdan stämningen på intervjun kommer att vara (vågar påstå att jag under mina vuxna år varit på de flesta olika sorters intervjuer). 

Så var det två helt andra kvinnor som skötte om intervjun och stämningen var riktigt trevlig! Enligt mig så som en arbetsintervju ska vara: inga dumma "var ser du dig on tio år?"-frågor eller "nämn tre bra och dåliga egenskaper du har?. 

Nu fick jag ju tyvärr inte jobbet, men å andra sidan hade det nog varit lite tufft att organisera vårdplats åt Bouncy redan till sommaren. Jag menar, våra föräldrar är pensionärer och lediga, men de vill ju självklar spendera sin sommar på lande. Jag vet att det hade fixat sig, men svårt hade det varit.

Och jag är oerhört glad att jag var en av de fem personer som kallades till intervju, är kanske int helt turha tyyppi sen heller! Och bra att lite komma in i denhär intervjurumban, lite mer erfarenhet för varje intervju.

Publicerad 22.05.2014 kl. 14:22

Trooper pooper

Rapport direkt från motorvägen: Har just besökt Marttis veterinär i Riihimäki och han mår - med tanke på sin höga ålder och knäskada - riktigt bra! Tänderna och munnen såg bra ut, inga hårda massor i magen och verkade helt aktiv och nyfiken där på skötbordet. Såklart stör hans knäskada lite, men vi ska nu testa några dagar med smärtstillande, ifall hans beteende ändras. Blir han betydligt piggare, betyder det att han har smärtor och då måste vi kolla vidare. Dessutom ska han få lite vitaminboost i några veckor, äldre igelkottar lär behöva lite mer vitaminer. Men just nu är allt ok. Huh. Han är nog en sån trooper, vår lilla Martti-boy!

Publicerad 21.05.2014 kl. 19:32

Äckellarven

Snälla bloggen, kan du hjälpa mig? Vad är detta för äckel? Fjärilslarv? Annat? Hittade tre styck av dem i balkongens blomlåda när vi plockade upp ogräsen och grävde i myllan. Slängde dem (in i buskarna nedanför balkongen, heh...), men kan de vara till nån skada, om det finns fler t.ex? Har alltså inte ännu planterat några blommor.

Pandan konstaterade bara lugnt: "Mmm, mat åt Martti!" medan jag äcklades nästan ihjäl över dem... 

Som en fräsch parentes kan jag nämna att det är ungefär sådär som det stuff som kommer ur min näsa efter nässköljning ser ut... Bihåleinflammation, maybe?

Publicerad 20.05.2014 kl. 22:59

Waiffeilta pääsy kielletty

Jag vet inte om ni råkade läsa artikeln i söndagens Hesari, om hur rapduon JVG anser att när män börjar sällskapa, slutar de hänga med sina vänner lika mycket som förr, eftersom flickvännerna sätter stopp för det. Här är länken, om du missade den. 

http://www.hs.fi/sunnuntai/a1400212811894?jako=331134f0817a5100411c6cd9c194e9d7&ref=fb-share

Aj jestas, så det började koka inom mig när jag läste detta, för deras åsikter känns bara så bekanta. Ibland känner jag faktisk att Pandans vänner tänker lite så om mig, eftersom jag vet att Pandan hängde ganska aktivt med sina vänner på barer, keikkor och festivaler, tills han träffade mig. Men sen verkar han inte ha haft något behov för det. Tvärtom har jag försökt uppmuntra honom att fara ut med kompisarna, men han har bara inte lust. Lite som det skrevs i artikeln: "Yksi ystäväni spekuloi, että JVG:n kaverit käyttävät tyttöystäviä vain tekosyynä sille, etteivät halua enää ryypätä. On helppo sanoa, että tulisin, mutta waiffi ei päästä."

Pandan är ju visserligen lite av ett exeptionellt fall, eftersom han inte dricker och hans vänner är totala motsatser. Varför tror jag då att hans kompisar tänker så om mig? För att jag hört jargongen i deras gäng, det är liksom lite juttun att kvinnan är en pirttihirmu som sätter stopp för mannens barkvällar. Viket tycks va fallet i ganska många killgäng. Och ja, kanske fallet är annorlunda, om Pandan skulle dricka sig asfull varje gång han går ut... Fast nä, tror nog inte det ändå.

En gång (eller flera ggr) under början av vårt förhållande hörde jag hur Pandan talade med en kompis i telefon om någon kommande happening och han konstaterade skrattande: "Ai eiks lupa-anomusta hyväksytty?". Och jag visste från vänners förhållanden hur det är så lätt att stämpla kvinnan som en pirttihirmu, när hon bara vill att mannen meddelar henne under kvällens lopp när han eventuellt kommer hem eller om han går vidare till nån bar, när det bara handlat om oro, eller att man vill kunna somna med ro och veta att mannen har det bra istället för ovetskap. Som jag nu svamlar. Men ja, bad i ett ganska tidigt skede Pandan lova mig att han inte skulle använda ett dylikt uttryck som lupa-anomus vad gäller mig och jag hoppas verkligen han hållit det. Vill i alla fall tro det.

Tror jag kanske en eller två gånger sagt åt honom att jag inte vill att han går på hockeymatch och det var typ när Bouncy var nyfödd och jag kände att jag inte klarade av att vara ensam. Det tycker jag är bra orsak nog.

Hur upplever ni detta?

Publicerad 19.05.2014 kl. 23:06

Blöjtips

Som jag tidigare skrev, kom vi bra igång med pottandet, som tog slut direkt då fröken lärde sig gå.

Inga problem med det, allt har sin tid. Men ett problem har vi: eftersom hon dricker en massa om kvällen, inte går på pottan före nattblöjan och sover ca 13 h, är blöjan helt tung av kiss på morgonen och pyjamasen & lakanen helt nerdränkta (detta till trots är hon på gott humör när hon vaknar, jag sku kanske int va det...). Har alltså troget använt Pampers Baby Dry, som jag tycker håller längst. Vi använder redan 5:an, så tror inte vi använder för liten storlek. 

Inatt satt vi en byxblöja på, men tror inte den håller lika bra som tidigare nämnda blöja. Men har ju haft lite svårt att få tejpblöja på henne i stående ställning, så kanske den därför läckt?

Blev även tipsad för en tid sedan att sätta kestovaippa på blöjan för extra skydd och det testade vi igår och visst hjälpte det, men kanske lite bökigt i längden. Tur förresten att jag hade sparat kestona som vi fick med mammaförpackningen.

Heta tips tas alltså emot!

Publicerad 18.05.2014 kl. 20:18

Walk, baby, walk

Bouncy var ju som sagt lite senare än andra barn i samma ålder med att lära sig att gå, vilket i princip inte var något problem för mig, men självklart väntade jag på när den utvecklingen skulle ske. Helt tydligt är hon ett lite försiktigare barn, som vill vara säker på sin sak innan hon utför det (precis som sin mor, med andra ord).

Folk "tröstade" mig med att säga: "Njut nu, snart springer du efter henne bara!". Men vet ni vad? Jag tycker det är såååå roligt när hon går, hon är liksom så mycket mer messissä och mindre frustrerad när hon kommer dit hon vill helt själv. Synd att hon inte träffat just några av sina barnkompisar eftersom vi bara varit sjuka under den tiden hon lärt sig gå...

Nu väntar vi till nästa när det börjar bilda sig mer förståeliga ord, munnen går konstant, så hon har helt tydligt mycket ärende.

Publicerad 18.05.2014 kl. 13:08

Pics or it didn't happen

Heidi trodde inte på mina hårknutar, så här kommer bildbevis:

Believe me now?

Publicerad 16.05.2014 kl. 23:17

Fd Stadin flicka, nuförtiden DJ Esbobo.
Tvåspråkig, sångglad, språkintresserad musikdiggare som bor i Esbo med man (Pandan) och barn (Bouncy).
Försöker lära sig spela ukulele och har en svaghet för Eurovisioner.

Arbetssökande, goda tips tages gärna emot!

catten.ratata(a)gmail.com

Gilla Catten på Facebook


Martti (2010-2014), som under fyra år var en kär familjemedlem.


Min andra blogg: Oravahuone

iLike:

 

Follow on Bloglovin