Ukulele

Som jag tidigare nämnde, köpte jag mig en äkta ukulele i Wellington. Här kan du läsa (på finska) hur det gick till.

Jag är fast besluten på att lära mig behärska instrumentet och just nu känns det inte som en omöjlighet. Tränade en del under min sjukledighet, men nu har det varit lite paus med det. Accorden har jag inga problem med, de minns jag ganska lätt, men det är själva spelandet och rytmiken som skapar problem för mig, som inte har någon som helst erfarenhet av gitarrspelande (förutom Tom Dooley och What Shall We Do WIth The Drunken Sailor? under en musiktimme i högstadiet). Försöker lära mig med hjälp av videon, bok och cd-skiva, men känns att jag skulle behöva någon som skulle säga åt mig hur jag ska göra och säga vad jag gör fel. Pandan som basist är inte rätt person för detta.

Nu har jag dock kommit i kontakt med FUN - Finnish Ukulele Network och hoppas jag kanske via det skulle hitta någon workshop eller dylikt. Via deras FB-sida upptäckte jag att The Ukulele Orchestra Of Great Britain ska spela i Savoy i april. På basen av Youtube-videon kommer de enligt mig inte i närheten av Wellington International Ukulele Orchestras humor och färggranna show, men de verkade ändå helt sevärda.

21.02.2012 kl. 14:33

Ukulele!

Jag skrev ju för en tid om vår glada upptäckt: The Wellington International Ukulele Orchestra.
Vet ni vad? Idag köpte vi biljetter till deras keikka i januari i Nya Zeeland! Fatta att jag kanske får se Bret från Flight Of The Conchords live!

Nu gäller det bara att ta reda på hur vi kommer från Wellington, i södra delen av norra ön till Nelson, i norra delen av södra ön och igen tillbaka eftersom vi då "bor" en vecka i Wellington.

Enligt orkestern själv (jep, som värsta fanin skrev jag på deras FB-sida och de svarade!) borde det inte vara en lång tur dit, så får väl lita på dem. Kanske vi kan få skjuts med dem...?

Sen skulle jag vara lite sugen på att se amerikanska Fleet Foxes, som spelar på min födelsedag i just Wellington. Senast jag såg dem satt jag med Pandan och Soufi på gräset i Ruisrock och de imponerade starkt.

20.11.2011 kl. 23:52

Oh I love you, I wish you got the flu

Såg för en tid sedan en videosnutt på vår bröllopsvals. Det såg ju inte precis smidigt ut kunde jag konstatera.

SÅ komplicerad koreografi hade vi ju inte planerat, men det var trots allt lite annat att träna dansen på lande barfota iklädd OnePiece än med klackskor, stort hår och släp hängandes från handleden...hups.





Sori, när det e såhär mörkt och deppigt måste jag få fiilistele med minnen från Årets fest...
17.11.2011 kl. 22:40

The Wellington International Ukulele Orchestra

Det e lite ankeeta just nu, därav lite opersonliga inlägg. Många grejs just nu, som jag bara skulle vilja att skulle ordna sig så småningom så jag sku kunna go on. Men jag tror starkt på att allt fixar sig. När, är sedan en annan grej. Inga allvarliga grejs, bara många små grejs som sedan tillsammans får en helt nedstämd. Bläh.

Det att man konstant är semiförkyld gör ju inte saken bättre heller, vill ju bara må BRA och vara FRISK nu! Är det för mycket begärt?

MEN, vilken tur att jag ändå har Nya Zeeland att se fram emot om några månader (fatta!) och det att Pandan gjort denna upptäckt gjorde mig riktigt extra glad idag:



Men det är ju Bret från Flight Of The Conchords!
Alltså ukulele - hur coolt är inte det?




Vilken tur att vi kommer att vara en vecka i just Wellington!
19.10.2011 kl. 17:18

Bröllopet - Musiken

Orkar ni ännu lite bröllop? Säg till om det blir too much.

Musik var alltså ett viktigt tema i vår fest, både i låtvalen och i de små detaljerna.


Skyltarna in the making


... och in action: Idén med vinylskivorna lånade vi faktiskt från ett freakavsnitt av Satuhäät.
Bild lånad av Jossi.


Placeringskorten var alla bilder på bekanta modeller av C-kasetter. In the making...


...och in action.
Bild lånad av Frida.



Bröllopsvalsen (sorry, har inte fått några proffsiga bilder än) råkade faktiskt vara en vals och var självklar för oss:
Hello Saferides "Get Sick Soon".




Tyvärr led låten lite av volymproblemet vi hade i början av kvällen.
Det var förresten det enda som var lite antiklimax under kvällen att kanske en timme av "discot" pågick med en musikvolym där man hörde mer klackarna på dansgolvet och jag blev lite småstörd eftersom man bara ryckte på axlarna åt mig sådär att "så e det med iPod, inget går att göra åt det".
Men, men, söta pojkarna tog det till sin uppgift att fixa saken och till slut var det en lite mer tekniskt begåvad gäst som fixade problemet med dendär delen man öppnar en ölburk med. Voilá!

Det fantastiska var att volymen steg just i tid till denna låt:



Behöver kanske inte nämnas att fantastiska koreografier kunde skådas på dansgolvet under denna låt...

Efter detta var dansgolvet fyllt konstant, tror varje gäst besökte dansgolvet nåt tag under kvällen och det gjorde mig som DJ Esbobo mycket lycklig.

Vi hade en bra fördelning med Pandan under kvällen: Jag skuttade på dansgolvet och han skötte om "kenttäpuoli", på det viset upplevde vi det mesta av festen och kunde sedan i hotellet berätta åt varann allt vi skådat och hört. Vi var även förvånade av att vi orkade festa tills valomerkkin och fnissade gott åt de vinglande gästerna när vi skulle köra vidare till Klaus K.
19.09.2011 kl. 23:35

Bröllopet - Vigseln

Som jag tidigare nämnde, ville vi att vigseln skulle vara en rätt avslappnad tillställning, där alla skulle trivas oberoende om man hör till kyrkan eller int. Och vår präst bidrog nog till det, hans tal kändes personligt och tydligt och han nämnde t.o.m. Martti i sitt tal! Vi skrattade, applåderade och snyftade.

Jag var ganska lugn innan vigseln trots att alla andra var nervösa för min del och frågade konstant "E du int nervös?" plus att Pandan satt fast i trafiken och nästan försenade sig.

Men så gick det som jag misstänkt: när kyrkdörrarna öppnades, jag såg alla förväntansfulla gäster och hörde tonerna till Wedding Processional från filmen Sound of Music (ni vet, där nunnekören sjunger "How do we solve a problem like Maria?") fick jag svårt att behärska mig och tänkte börja stortjuta.*





Titta nu så stilig Pandan är!
Min svärmor hade förresten fixat buketten åt mig, tyckte att den såg ut som "jag".






Min sånglärare sjöng Snow Patrols Chasing Cars - här blev det skitsvårt för mig trots att jag försökt lyssna på låten flere gånger innan och förbereda mig. Men vips dök en lustig nästduk framför mig och Pandan försökte viska något komiskt i mitt öra, men tårarna de rann. Sjukt vackert.


Bubbles!



Denhär synen var lite svår för många också, farmor med barnbarnsbarn.
Famu fyllde dessutom 99 samma dag, så det firade vi självklart med sång.


Ajoo, Mami: har inte ännu någon bild på bilen (vi har inte fått bilderna av själva fotografen ännu), men skylten användes och självaste Flat Eric satt i bilen och höll upp den (som överraskning åt mig)!

Det lustiga var, att när vi åkte iväg med bilen från kyrkan och gästerna till följande vigsel började strömma in, såg jag självaste Ät lingon!-Niklas och vi hann vinka till varann i förbifarten!

Fortsätter med rapporten en annan dag, okej? Nu ska jag lite umgås med min man.


*Det var meningen att vår utmarsch skulle vara Futuramas themesong, men kantorn hade blivit sjuk och vikarierande kantorn sade att den inte hör till hans repertoar. Aj rikit sant? Ingen aning vad han spelade istället...
14.09.2011 kl. 22:12

L-O-M-A-!

När de flesta håller på och avslutar sina semestrar och börjar möjligen aktivera sig mer här i bloggvärlden, är det dags för mig att checka ut för några veckor och koncentrera mig på semester och landeliv. Skriver om jag har lust, men tror det blir bra med lite paus.

Det kommer att bli en viinanhakureissu till Tallinn, en hel del bröllopsplanering-/fixande, men hoppeligen hinner jag sluka i mig en del av de böcker som väntat på mig olästa i bokhyllan. Project Mökkihöperyys är målet igen i år.
Sen ses vi hoppeligen på Flow Festival, eller hur?


Igår börjades dagen med söta kollegan Annis möhippa. Blev kanske lite spänd på min egen eventuella möhippa...

Deltog endast under första halvan av dagen...


...eftersom jag hade biljett till Scandinavian Music Groups keikka i Virgin Oil. Är riktigt hes efter allt sjungande.


Ännu en bild på den typiska Terhi Kokkonen-posen.


Märkte till min glädje att en låt, som jag starkt förknippat med ett tidigare skede av livet inte längre berörde mig på samma sätt. Älskar låten fortfarande, men jag grät inte denna gång. Det var skönt.



Detta är förresten den enda låten där jag accepterar banjon - annars tycker jag Joel kunde låta bli att ta fram dendär förbannade banjon i typ varannan låt.
31.07.2011 kl. 16:22

Opassande bröllopslåtar

Medan vi såg på Maikkarens Syksyn Sävel-dokkareserie Daa-da Daa-da (som för övrigt är ett sjukt störande program, men gillar arkivmaterialet) började vi diskutera låtar som inte riktigt passar sig att spela på bröllop. Jag menar, jag har inte tänkt börja analysera alla låtar vi kommer att ha på vårt bröllopsdisco, men vissa känns bara så fel.

Allt började från denna klassiker, som till min förvåning är en populär bröllopsvals:



Pandan lade till denna:



Och denhär hade vi utanvidare haft på spellistan om det inte vore för orden.. (åh, får riktigt ont i hjärtat när jag ser på videon):



Kommer du på några fler?
28.07.2011 kl. 22:59

Inbjudan

Det fanns ett intresse för detaljerna på vår inbjudan.
Ok, here goes:


Pärmbilden



Biisilistan. Skivan innehöll alltså dessa låtar, en salig blandning låtar som på ett eller annat sätt berört oss eller kändes beskrivande.


Ena innesidan


Sidan med själva inbjudan publiceras inte, men ni kan få en glimt av den här:



Älskade en kommentar som min kompis' son sagt: Siis miks Catta lähettää sulle lomakuviaan? Hahaa!

All credit åt min duktiga brudfrämma, som designade bookleten enligt våra önskemål.
Inspiration till inbjudan var låten Livet är ett äventyr av Sven Bengtsson och Medvind (Pandans kompisars bänd), som faktiskt spelat i ett avsnitt av Satuhäät, hahaa! Minns ni avsnittet med domdär Björneborgarna som hade träffats ett par månader tidigare i IRQ-gallerian och gifte sig i Yyteri? Hemmahannah minns i alla fall...

Övrig inspiration var ju självklart dessa filmer:





15.05.2011 kl. 15:41

Weddings and funerals

Hemma igen efter bröllopsfirande i dagarna två på Kimitoön. Var ett riktigt mysigt amerikanskt-finlandssvenskt bröllop, med en ceremoni utomhus som fick mig osökt att tänka på alla de bröllop som firades på Southfork i Dallas.

Tyvärr nåddes vi av mycket tråkiga nyheter precis innan vi skulle åka iväg till bröllopet, så stämningen var kanske inte helt på topp, trots att bröllopet gav en annat att tänka på.
Nu tycker jag dock att det skulle kunna vara nog med tråkiga nyheter inom en familj.

Lämnar er med bröllopsdansen, som två killar med gitarrer framförde, akkompanjerade av bröllopsgästerna (ni vet "yes it's truuuee"- &"giving up"-ställena):
24.07.2010 kl. 22:55

Fd Stadin flicka, nuförtiden DJ Esbobo.
Tvåspråkig, sångglad, språkintresserad musikdiggare som bor i Esbo med man (Pandan) och barn (Bouncy).
Försöker lära sig spela ukulele och har en svaghet för Eurovisioner.

Arbetssökande, goda tips tages gärna emot!

catten.ratata(a)gmail.com

Gilla Catten på Facebook


Martti (2010-2014), som under fyra år var en kär familjemedlem.


Min andra blogg: Oravahuone

iLike:

 

Follow on Bloglovin