Höftproblem del 2

24.01.2013 kl. 21:18
Ja, det gick ju inte helt önskat på Jorv idag. Eller Bouncy uppförde sig exemplariskt (förutom att hon kakkade tre ggr på bordet...), men det visade sig att hon lider av höftledsluxation och är nu tvungen att bära en sk von Rosen-skena i sex veckor.
Om tre veckor får vi ta av henne skenan och bada henne innan kontroll på Jorv, sen fortsätter det igen i tre veckor. Trodde detta var mycket mer vanligt, men det visade sig att endast 1% av nyfödda lider av det. Samma dag som Bouncy hade fyra andra barn skickats vidare på undersökning.

Eftersom Bouncy var så lugn och duktig under undersökningen, klarade jag av det galant, men medan vi gick längs de långa korridorerna påväg mot utgången, kom gråtet igen.

Jag vet att slutresultatet blir bra, att det är bra att det upptäcktes såhär tidigt och inte först sen när hon börjar gå haltande och att bebin snabbt vänjer sig vid skenan.
Men just idag känns det tungt, eftersom vi just hade börjat få känslan att nu börjar vi ha koll på detta och lite känna igen vad hon gillar och inte gillar. Och så plötsligt måste vi lära oss allt om pånytt. Amningen började direkt krångla, eftersom vi måste pröva helt ny, obekväm ställning, och jag har känslan att jag inte kan hantera mitt barn med den klumpiga ställningen. Blöjbytet är en ny utmaning, inga mer nattamningar i liggande ställning (där hon brukar somna och sedan sover vidare snällt i sin egen säng), ingen sitter eller Stokkes newbornset och inga mer dansande omkring med henne i upprätt ställning mot bröstet (enda ställningen typ där jag får henne att lugna ner sig). Det är bara att ligga på rygg eller mage. Och som hon lider, i alla fall idag. Och när hon lider, lider även mamma.

Och så ser hon ut som en liten Transformers/amerikansk fotbollsspelare. Ville inte ens ta bild på henne när det var så synd om henne.
Kommentarer (4)
Spamfilter
Skriv siffran 4 med bokstäver:
Måste erkänna att när mitt första barn undersöktes så var jag så beredd på att det skulle vara lukserat och att vi skulle använda skenan... När det sen med den andra blev aktuellt så var jag ledsen och nervös i förväg. Ville inte. Ville inte. Blev ledsen över tanken att inte kunna använda de pytte små kläderna osv. Så även om vi hade tur även denna gång så känner jag med er. Men precis som du skriver så blir det bra men just nu vill du vara besviken. Och det tycker jag du ska vara och sen blir det bra igen och hon lär sig bli lugnad och ammad och allt på nya sätt. (Och var inte ledsen för sittern, de är ofta en räddning i vardagen för föräldrarna men gör just inget gott för barnets utveckling).
Anonym25.01.13 kl. 09:08
Voi lillisen. O voi lillisens mamma. Det är tillräckligt många omställningar o tillräckligt att lära sig utan en skena. Hoppas det börjar gå snart o ni hittar ställningar som passar för er båda. Kanske hon som lite äldre sen kan jumppa i sin sitter. Om jag inte missminner mig skaffade vi sitter när N var lite större, han ville inte ha med den att göra de första 2 månaderna. Vi kan ju leka att hon inte heller sku ha diggat den. Kämpa på och hoppas ni lika snabbt hittar nya rutiner som ni hittat med henne redan nu. Jag ville säga att jag är otroligt imponerad av att ni redan hade hunnit hitta system och känner att ni hade koll på vad hon gillar o inte (alltså då utan skenan). För mig tog det säkert 3 år med vart barn. Men jag är ju så långa överarmar ;). Ja alltså, förstår din besvikelse. Och tycker som i kommentaren här ovanför att du också ska få vara besviken. Styrka och kraft till de nya rutinerna.
Micko25.01.13 kl. 12:22
Nämen lilla vän. Att det ska "kråta" när man är så liten och när, som Micko ovan säger, det så mycket som är nytt. Stor kram åt er alla tre
Sofia25.01.13 kl. 13:15
Vår lilla skrutta hade också höftledsluxation då hon föddes, något som jag aldrig hade hört talas om tidigare. Tredje dagen på BB blev de tal om rosenskena, men eftersom "experten" var på semester så var man lite osäker och satte på henne coxabyxor i stället. Coxabyxorna får man ju ta av då man byter blöja och de sitter utanpå kläderna, så en lite mildare variant. Men jag grät floder......... (annars också när hormonerna bubblade i kroppen just då). Precis som du skrev så hade man just vant sig vid att amma och hålla på ett visst sätt och så vips skulle allt vara annorlunda. En liten groda med breda ben som inte kunde vara tätt nära när man ammade. Fast vi låg nog, kanske annorlunda med skenan? Nå hur som helst så var hennes höfter inte helt ur, utan kunde bara lätt glida ur så vi klarade oss med just coxabyxor. Men svettigt och eländigt att ha utanpå kläderna. Många söta klädesplagg blev oanvända då de var trånga att få på med bena. Nu är hon 7 månader och allt det där gick nog det också. Precis som du skrev: Slutresultatet blir ju bra och huvudsaken att hon inte börjar halta. Lite i spänning är man ju kanske tills hon börjar gå. Hoppas ni snart vänjer er och får nya vanor. Och färrän du vet ordet av så får ni ta bort skenan.
Annika27.01.13 kl. 20:15
Tack för att du delade med dig din historia, det är skönt att höra att andra upplevt liknande känslor. En grej är jag tacksam för dock: att detta sker i januari och inte mitt i svettiga sommaren, har förstått att ställningen kan vara riktigt obekväm då.
27.01.13 20:57

Fd Stadin flicka, nuförtiden DJ Esbobo.
Tvåspråkig, sångglad, språkintresserad musikdiggare som bor i Esbo med man (Pandan) och barn (Bouncy).
Försöker lära sig spela ukulele och har en svaghet för Eurovisioner.

Arbetssökande, goda tips tages gärna emot!

catten.ratata(a)gmail.com

Gilla Catten på Facebook


Martti (2010-2014), som under fyra år var en kär familjemedlem.


Min andra blogg: Oravahuone

iLike:

 

Follow on Bloglovin