Insikten

09.08.2013 kl. 12:01

Har som sagt i sommar försökt bli lite mer insatt i ämnet HSP, men pga tidsbrist och energi om kvällarna har det inte alltid lyckats. Nästa vecka kommer vi igen att spendera på landet, så då tänkte jag äntligen läsa slut Drunkna inte i dina känslor, som jag fick låna av snälla Wonderland.

Men det jag i varje fall insett, är som jag nämnde i inlägget under: Jag har de senaste sex åren jobbat på helt fel ställen. Först ett par år på flygfältet med hektisk omgivning och konstanta meddelanden i högtalarna, sedan i ett köpcentrum, där bakgrundsmusiken/-reklamerna blandat med musiken som hördes ur butikerna blev en salig kakofoni, så jag ibland trodde att mitt huvud exploderar. Undrade alltid varför inte andra stördes av detta. Saken blev inte bättre av att butiken med sina glasväggar var som ett akvarium, dvs konstant rörelse i synfältet och bakom ryggen. Inte undra på att jag var så trött som jag alltid var. Gick ju faktiskt för några år sedan på flera läkarundersökningar där man försökte reda ut varför jag var så trött. Jag mådde ju bra både psykiskt och fysiskt, så symptomen var ett mysterium. Då.

En grej som jag också alltid undrat över är när mina kolleger sagt att de njuter av när t.ex. en butik är full av kunder och när det händer en massa. Jag förstod aldrig detta, eftersom jag igen trivdes bäst när jag ibland turade i Shopen i Kämp Gallerian, där det inte hände så jättemycket. Kände mig så lugn och njöt av att få betjäna kunder i lugn och ro. Jag avskydde de hektiska lördagarna i Forum, medan jag njöt av de lugna söndagarna. Nu förstår jag äntligen att det är ju bara jag som upplever saker på ett annorlunda sätt.

Skulle nu gärna citera ett passligt kapitel ur boken jag nämnde ovan, men ni får denna gång nöja er med ett citat ur Wikipedia, som beskriver mina upplevelser ganska väl:

"En högkänslig person/HSP kan sägas ha ett finkänsligare nervsystem. Karaktärsdraget definieras som en utförligare bearbetning av sinnesintryck än genomsnittspersonen, alternativt att HSPersoner i allmänhet tar in mer information och fler nyanser från sin omgivning än andra gör, och därför har mer sensoriskt material att bearbeta. Det kan manifestera sig på många sätt, bland dem ett behov av att periodvis dra sig undan, en observerande eller avvaktande inställning till omgivningen som kan misstolkas som blyghet, eller ett levnadstempo som kan tolkas som långsamt."

Jag har helt enkelt haft för mycket intryck att bearbeta efter dagarna i hektisk miljö. Intressant.

Nåja, kunde fortsätta babbla på om ämnet, men någon meddelade nu i babylarmet att hon skulle kunna stiga upp nu. Gotta go!

Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 10 med bokstäver:
Och jag är just precis tvärtom! Tappar koncentrationen totalt om det är för tyst omkring mig. Behöver ha mycket intryck för annars svävar jag bort någonstans i det blå. Lustigt det där hur olika folk är.
Fager Dam09.08.13 kl. 15:21
Det är ganska fascinerande faktiskt. Och viktigt att inse att folk ÄR olika och alla bör accepteras precis så som de är.
09.08.13 19:41

Fd Stadin flicka, nuförtiden DJ Esbobo.
Tvåspråkig, sångglad, språkintresserad musikdiggare som bor i Esbo med man (Pandan) och barn (Bouncy).
Försöker lära sig spela ukulele och har en svaghet för Eurovisioner.

Arbetssökande, goda tips tages gärna emot!

catten.ratata(a)gmail.com

Gilla Catten på Facebook


Martti (2010-2014), som under fyra år var en kär familjemedlem.


Min andra blogg: Oravahuone

iLike:

 

Follow on Bloglovin