Tystlåtna iakttagare

23.10.2013 kl. 12:53

Valeäiti skriver om hur dagispersonalen påpekat om hur hennes dotter är så tystlåten och borde lära sig att ta för sig bättre.

Suck, blir lite illa till mods när jag läser dylika texter, för än en gång tas det upp som en på sätt och vis negativ grej. Varför känns det att det inte finns plats för tystlåtna iakttagare i den här dog-eat-dogvärlden? Det ryms bara inte in i min lilla, ibland lite komplicerade skalle. Det betyder ju absolut inte samma som att bli nertrampad och uttnyttjad, utan det handlar bara om en annorlunda personlighet.

Samtidigt som jag hör om sådana här incidenter ekar fraser som "du är så blyg", "tala lite högre" och "du måste få lite mer skinn på näsan" i mitt huvud, eftersom jag fått höra dem om och om igen i min barndom, ungdom och även i tidig vuxenålder (det har som tur minskat på senaste tiden, men tycker inte att jag ändrats för det). Det är himla svårt för en liten människa att inte låta det påverka en eller fundera över vad det är för fel på en. Idag förstår jag ju att det inte är fel på mig, utan att jag bara är annorlunda: min talvolym är lägre än det som uppfattas som "normalt" och jag har aldrig upplevt mig vara blyg eller låtit mig trampas över.

Men det känns ju lite vrickat att jag först i 30-års åldern insett detta och blivit okej med mig själv.

Både Pandan och jag är tystlåtna iakttagare bland andra människor (hemma fjantar vi ju hur mycket som helst, konstigt nog), så sannolikheten att Bouncy får något av våra drag är ju ganska sannolikt (trots att hon just nu visar främst fjantsidan, hahaa), eller så inte. Därför hoppas jag ju förstås att hon kommer att uppskattas för just den hon är, hur hon än är.

Kommentarer (10)
Spamfilter
Skriv siffran 6 med bokstäver:
Suck. Man hoppas ju på att denhär världen växer så att alla olika personligheter ryms med. Att också introverta barn uppskattas och att man förstår sig på dem. Nu vet jag ju inte i detalj hurdan skolning panttis och lågstadielärarna får, men jag hoppas där finns en lång kapitel med info om intro-och extroverta barn.
wonderland23.10.13 kl. 13:28
Jag hoppas också det ändrat rejält sen när vi var små.
24.10.13 11:49
Jag tycker vårt samhälle är en enda Catch 22. Hur man än vänder sig har man rumpan bak. Är man högljudd blir man konstant ombedd att vara tystare, tala mindre, tala saktare, stick inte ut, ta inte plats. Är man tystlåten blir man uppmanad om det motsatta. Flickor som inte är slampiga är tråkiga, dom andra är just slampor. Pojkar är antingen för vilda eller oroväckande lugna. Inget är bra, man skall vara allt och inget hela tiden samtidigt. Jag tycker det är jätte okej att vara tystlåten. Jag tycker det är jätte okej att vara högljudd (obviously). Jag tror att problemet ligger i tanken att alla skall få sin kristliga del, och att det då upplevs som om den tysta är "tvungen" att fylla sin slot fastän den inte vill, och den pratsamma inte får säga sitt eftersom det annars tar plats från den tysta, som vad jag har förstått inte vill ha den.
Som mamma till en extrovert och en introvert lär jag mig nya saker hela tiden, men har ännu långt kvar att gå.
Det jag alltså ville säga är att fastän arbetsmarknaden kallar efter extroverta personer, så är inte det smooth sailing alla dagar. Särskiljt inte i Finland, de introvertas mecka.
Fua23.10.13 kl. 15:13
Du har en bra point. Och intressant när du har bådeoch i familjen. Och jag ville faktiskt inte med denna skriveri på något sätt få fram att det högljudda/extroverta på skulle vara något negativt. Utan att det i stället skulle finnas plats för oss alla i detta samhälle. Jännä förresten att du upplever Finland som de introvertas mecka, och jag igen upplever att de extroverta ofta glorifieras i arbetsmarknaden... ;) Varför kan man inte bara duga som man är?
24.10.13 11:53
En riktigt sevärd föreläsning om introverta människor finns här: http://www.ted.com/talks/susan_cain_the_power_of_introverts.html
Jennifer23.10.13 kl. 16:08
Måste kolla bara jag får en extra stund över! Tack!
24.10.13 11:53
Jag vill ju kommentera o tycker som Fua. Alla har ett ok att bära. Jag tror inte det är lättare att vara högljudd o extra utåt än att vara tystlåten o känslig. Alla får nog sin beskärda del av kritiken.
O så tycker jag ju inte att högkänslighet har något med att vara introvert att göra. De är två helt olika grejer. Högkänsliga kan väl vara hur socialt begåvade som helst o utåt i rätt sällskap?!? Rätta mig om jag har fel.

O ännu en grej: Hur folk upplever en och hurdan man själv upplever att man är är nog oxå två skilda saker. Ligger sanningen nånstans mittemellan tar jag inte ställning till. Själv har jag ofta fått höra att jag är argsint, självsäker och farlig. Tycker inte de dragen har ngt med min verkliga personlighet att göra. Men tydligen utstrålar jag också det. O då är det kanske en del av mig. Hur som helst tycker jag det viktigaste är att man lä sig leva med sina egna svagheter och styrkor. Den del av världen som vill leva med oss lär nog sig acceptera det o tycka om oss. Hälsar en Arg och Farlig :)
Micko23.10.13 kl. 18:37
Jo, och som sagt, ville jag inte skriva om högljudda på något negativt sätt, utan detta var nu främst mina egna upplevelser. Jo, vet att det finns olika sorts högkänsliga, känner också några riktigt pratsamma och högljudda högkänsliga. Och du har rätt, skrev bara om tystlåtna, men satt ändå inlägget i HSP-kategorin, eftersom jag i mitt personliga fall kopplar ihop dessa egenskaper med min högkänslighet. Men jo, det behöver inte ha något med saken att göra. Och ja håller med, det är viktigt att acceptera sina svagheter och styrkor, men då är det också viktigt att ibland få höra av omvärlden att man duger som man är, inte bara de negativa kommentarerna. Äääh, nu vaknade Bouncy, får fortsätta med kommentarerna senare, sorry!
24.10.13 11:59
O så märkte jag att jag talade om högkänsliga när rubriken var tystlåtna :). Nåja. Tycker att tystlåtna människor inte heller behöver betyda introvert. Ville bara påpeka att jag märkte att jag var ute i fel terminologi :)
Micko23.10.13 kl. 18:40
Jag är också en ganska tystlåten person. Inte bland familjen och nära vänner men annars brukar jag nog vara en iakttagare. Min halvsyster är ganska lik mig och på hennes dagis hade de också sagt att hon är väldigt tyst och att hon kanske borde gå i terapi för att tala om saken. Öööh.
Sannolikheten att Kevin också blir en tystlåten iakttagare är säkert ganska stor eftersom, precis som ni, så är både 3jorn och jag ganska tystlåtna. Men som du skriver då är det nog oftast full fjanttaus på g här hemma.

Jag brukar fortfarande ibland ha dålig fiilis för att jag är som jag är. Men vad gör man? Det kanske framträder extra starkt eftersom jag jobbar i en miljö med helt annorlunda människor :) Det finns faktiskt miljöer där jag framstår som den pratsamma, t.ex. när en supernörd hjälpte med min dator här om dagen. Han sa nog typ ingenting. :P
http://muffinaround.com23.10.13 kl. 21:58
Intressant! Nu minns jag faktiskt att jag i lågstadiet kallades till skolpsykologen för att jag var så tyst... I vårt förhållande har jag också tagit den med extroverta rollen, eftersom Pandan är ännu mer obekväm med det, det är jag som sköter alla ärenden, pratar i butiker osv. Tror skillnaden mellan blyg och introvert är att den introverta talar när den har något att säga, i alla fall i mitt fall.
29.10.13 11:30
O så vill jag ju säga ännu en sak: jag tror det är viktigast i världen att de föräldrar som har antingen tystlåtna, blyga, introverta eller extremt extroverta barn stöder barnet. Om man hemma får stöd för sin personlighet tror jag man klarar sig bra mycket bättre o inte nödv. tar åt sig av andras fåniga påståenden. Det försöker iaf jag med mina barn. Inte utsätta dem för pinsamma situationer. De ska inte behöva skämmas för hurudan personlighet de har. Ugh. Så ändras världen o trygga barn blir starka vuxna.
Micko23.10.13 kl. 23:11
Jo, det är verkligen viktigt. Och jag tror att det är ett stort framsteg redan att vi är medvetna om dethär och inte tycker att våra barn är onormala om de råkar ha en speciell personlighet.
29.10.13 11:32
Jag är Catten av samma åsikt som du: man måste få höra positiva saker om sig själv för att kunna börja acceptera sin personlighet. O för att omvärlden ska acceptera. Idag hörde jag på jobbet av min förman att det är en styrka att såna här introverta o mer tystlåtna som jag finns i jobbvärlden. Man får viktiga synpunkter och analyser av oss :). Sen när analyserna får komma ut. O jag tror att ni som föräldrar har nyckeln till att bryta den där kedjan av negativ kritik i ditt barns liv. Jag som stolt gudmor till henne ska också komma ihåg att berömma henne och uppmuntra henne att vara den fina hon är. Jag börjar ju ha några år av erfarenhet med mina små introbarn. Det är så bra att det talas om saken. Change is coming!
Micko24.10.13 kl. 16:00
Det är nog fint att Bouncy har en så härlig gudmor som du, där har hon haft riktigt tur! Puss! Och vitsi så fint att man på ditt jobb uppskattar introvertas egenskaper, för det är ju just det där med analyser och synpunkter som är deras/våra starka egenskaper.
29.10.13 11:34
Jag upplevde inte alls Catten att DU ratade högljudda! jag förstod mycket väl att du bara ville ha lite acceptens för er stillsamma. Jag ville bara lyfta fram att andra sidan av slanten inte heller är så solig. Och arbetsgivarna tycks villa ha självsäkra "ta-sig-för"-typer, medan perus medborgaren sällan säger mera än 100 ord per dag. Det går liksom inte att vinna.

Min gubbe är den introverta typen, så generna delade sig 50-50. Konstigt nog har jag lättare att förstå min känsliga introverta kille, medan det ofta slår gnistor kring mig och min extroverta tös. Vi har båda stark vilja och ger os inte lätt, så det är ju bäddat för trubbel.
fua24.10.13 kl. 17:19
Nej men inte skrev du ju ngt neg om högljudda. Det är ju det bästa Fua att det kommer upp nya sidor. Ibland blir man ju lite blind oxå o tänker att en annan sorts personlighet har det nog lättare än jag. Men så är det ju inte alltid. Det är bra att man överlag på många ställen ändå reflekterar över de här sakerna. Det är ändå liiiite bättre än på 80-talet t.ex. På många ställen :).
Micko25.10.13 kl. 16:32

Fd Stadin flicka, nuförtiden DJ Esbobo.
Tvåspråkig, sångglad, språkintresserad musikdiggare som bor i Esbo med man (Pandan) och barn (Bouncy).
Försöker lära sig spela ukulele och har en svaghet för Eurovisioner.

Arbetssökande, goda tips tages gärna emot!

catten.ratata(a)gmail.com

Gilla Catten på Facebook


Martti (2010-2014), som under fyra år var en kär familjemedlem.


Min andra blogg: Oravahuone

iLike:

 

Follow on Bloglovin