Project Skinny Jeans

01.11.2013 kl. 16:27

Ja, hur går det med mitt projekt, kanske ni undrar?

Inget resultat, what so ever. Har inte haft lust att stiga på vågen på några månader, eftersom vikten inte alls minskade, blev lika sur varje gång. Jag har gått på vagnpromenader, cyklat på konditionscykeln, tackat nej till bulla och andra sötsaker, men utan något som helst resultat.

Eller jo, mina baggy trousers-jeans går nu fast (sådär att jag inte kan andas när knappen är fast), men det är ännu lååång väg kvar.

Erkännas bör dock att jag tillåtit mig mörk choklad, och den har inte alltid varit så mörk som den borde vara för att vara helt godkänd.* Men mässät det har jag ändå inte gjort, utan försökt hålla mig till civiliserade mängder. Och visst har oktobermörkret och flunssorna gjort sitt med orken, det måste medges. En gång i månaden har vi haft en "herkuttelupäivä" med Pandan, så helt lika sträng har jag inte varit med mig själv som för ett par år sedan.

Därför bestämde jag mig nu att november kommer att bli min "kidutuskuukausi", inte ens mörk choko är tillåtet! Heck, om ett par månader ska jag täckas visa mig i bikini, något måste göras. Plus att julen kommer här emellan med sina chokofrestelser.

Nu säger nån säkert att man ska lära sig vara okej med sig själv, hur mycket man än väger. Men då ställer jag motfrågan: väger du själv över 80kg? Köper du t-shirts i storlek XL som är som korvskinn på dig?** Det känns bara inte okej, hur mycket jag än försöker intala mig själv annat. Jag mår dåligt med min nuvarande vikt, eftersom den inte är min normalvikt, därför är jag så sträng med mig själv.

Och jag veeeet att jag borde gå på punttis eller löpa eller annat, men det finns helt enkelt inte just nu överlopps tid till sånt. Tyvärr. Plus att jag tycker att jag rör på mig ganska mycket dagligen, är ingen soffpotatis heller.

 

*Jag är en sucker för Lindts Sea Salt-choko, mmmm.

**Hände mig igår då jag köpte en svindyr t-shirt på The Nationals keikka, mer murr om det i ett annat inlägg.

Kommentarer (3)
Spamfilter
Skriv siffran 3 med bokstäver:
Du ser ju jättefin och slank ut. Men om det inte känns bra så gör det inte. Tycker du är strong som kämpar. Små steg borde i längden ha en effekt. Jag om någon vet hur det är när man känner sig obekväm o när inget händer hur man än gör allt. Det är kämpigt och mycket svårare än man kanske kan tro att bara acceptera den kropp man har och "bli du med över 80 kg". Om man en gång testat hur det kändes när man var smalare då vet man var man vill vara, när man mår bra. Ge inte opp! Det kommer nog. Du är tuff och målmedveten. Och i våra andras ögon ser du jättesnygg ut. Håller tummarna och hejar på dig att du ska få nå ditt mål så du också känner dig som du vill känna dig!
Micko01.11.13 kl. 23:34
Tack söta du för dina snälla ord! Nä, har nog inte tänkt ge upp, utan tvärtom ta i med hårdhandskarna. För andra kanske det passar att ha myskväll med godsaker en gång i veckan, men inte för mig, om inte ens en gång i månaden funkar. Det är bara totalstopp som gäller, ei voi mitään. Och det är ju inte nåt omöjligt jag strävar efter, 75kg sku va helt huippu redan! Eller om jag ens sku komma under 80... Men när det inte på fem månader hänt NÅGO, och man har tackat nej till så många bakelser så då e det fan störande!
01.11.13 23:50
Jag vet den där känslan: att tacka nej till allt o inget händer. Det är för fan det mest störande. Minns när en nära människa kommenterade min diet som hållit på i flera månader o INGET skedde. Hon trodde inte det var sant att vikten stod stilla. Det e frustrerande. Men jag är säker på att du kommer att nå det du strävar efter! Jag kämpar med dig! Hårdhandskarna är på händerna här oxå. You are not alone.
Micko02.11.13 kl. 20:08
Jag har också känslan att jag måst hela tiden förklara för att ingen tror på att jag på riktigt gör så mycket jag just nu kan. Att alla bara har den bilden att jag ligger på soffan o äter bulla, när det inte alls stämmer. Argh! Men skönt att höra att man inte är ensam, we can do it!
03.11.13 00:11
Hej där! Utan att alls ta ställning till din vikt eller utseende (eftersom det är viktigast att själv känna sig bra) tänkte jag fråga om du provat på att, förutom socker förstås, lämna bort vitt mjöl, potatismos, pasta och liknande. Har bekana som provat på detta och det har såå fungerat. De äter ostar, kött & fisk, grönsaker, nötter och steker mat i äkta smör (low carb diet alltså men tänkte bara konkret skriva vad det innebär). Och vet du, efter redan någon vecka har vikten rasat, de känner sig inte hungriga och sötsuget minskar rejält. Jag har själv börjat undvika kolhydrater (äter nog lite carbs såsom rågbröd och potatis) och känner mig så mycket piggare och mindre hungrig. Sen när man någongång unnar sig något sött känns det faktiskt över sött och inte alls så himla gott som tidigare. Detta bara som ett litet tips! Tycker förresten du ser väldigt fräsch ut! :-)
Lotta02.11.13 kl. 20:59
Nå för ett par år sen körde vi med liknande diet och visst fick vi till stånds resultat. Har inte riktigt orka vara helt så sträng nu, eftersom det är min man som ansvarar för maten, men t.ex. bröd undviker jag ganska långt. Ifall jag äter, är det rågbröd. Eller jo, på sommaren undvek jag faktiskt alla kolhydrater och det var just då vikten bara stod still. Tror nog det skett en förändring i kroppen efter att ha fött barn och att det helt enkelt tar längre tid att bli av med "kärnavfallet", som Jooles uttryckte det så träffande.
03.11.13 00:08

Fd Stadin flicka, nuförtiden DJ Esbobo.
Tvåspråkig, sångglad, språkintresserad musikdiggare som bor i Esbo med man (Pandan) och barn (Bouncy).
Försöker lära sig spela ukulele och har en svaghet för Eurovisioner.

Arbetssökande, goda tips tages gärna emot!

catten.ratata(a)gmail.com

Gilla Catten på Facebook


Martti (2010-2014), som under fyra år var en kär familjemedlem.


Min andra blogg: Oravahuone

iLike:

 

Follow on Bloglovin