Om att tala om HSP

11.11.2013 kl. 12:22

På lördagen grundades föreningen Högkänsliga i Finland rf. Tyvärr kunde jag inte delta i mötet, men har dock anmält mitt intresse för att bli medlem i föreningen (eller kanske jag redan anmälde mig, är inte helt säker på om det var en bindande blankett jag fyllde i?).

Heidi deltog i mötet och skrev ett fint inlägg här, läs det gärna.

I premiäravsnittet av En kväll med Anne och Hannah talade Carola Boëthius om högkänslighet och jag blev lite förvånad över vilka negativa reaktioner det väckte i folk, i alla fall vad jag följde med diskussionen på Twitter. Ok, kan hålla med om han hon kanske inte presenterade ämnet helt på rätt sätt, att det blev lite "huuhaa"* av det, vilket leder till att folk lyfter upp taggarna direkt. Har även reagerat på att folk har en tendens att lite skratta åt saken om jag tar upp högkänslighet (inte för att jag gjort det med andra än sådana som kanske vet något om ämnet). Lite sådär höpöhöpö, vad tror du att du är för någo?

Märkte en liknande reaktion här hemma, eftersom jag talade ganska mycket om HSP när jag först hörde om det och det blev tydligen lite för mycket på en gång. Men jag var ju så himla ivrig över allt det nya jag hört och hur allt plötsligt kändes så logiskt och gick därför lite på övervarv. För när det kommer till kritan så är jag ju precis likadan: talar någon lite för mycket och lite för ivrigt om någonting, börjar jag till slut tänka negativt om saken.

Så där har vi ett dilemma: Hur ska man sprida på information om HSP utan att irritera skiten ur människor? För det ÄR viktigt att tala om det. Tror ett av det viktigaste är att inte får det att låta som "vi är så speciella",** utan mer att vi bara är annorlunda***, men duger för det. Vad tänker du om detta?

 

*I'm all for huuhaa, men alla är inte lika mottagliga för det som jag kanske.

**Som Dr Alban en gång skrek åt mig på jobbet. True story.

***Självklart är det viktigt att känna sig speciell, men det bör ju alla göra.

Kommentarer (12)
Spamfilter
Skriv siffran 2 med bokstäver:
Har helt samma tankar (och tydligen har flera andra det också) och jag tog upp detta på vår lördagsmöte. Dvs. detdär med att det är inte frågan om att vi är "speciella" utan bara olik. Dethär är något som vi får jobba på. Jag tror att först kommer det en hel del intervjuer med rubrik "Har ni hört om HSP" och sedan efter det kommer det "Vad betyder det ifall man är HSP".

Jag tror att en viktig point ligger i det att nära och kära behöver inte g-ö-r-a något, men att det skulle hjälpa alla ifall nära och köra skulle förstå.

Kan förstå att som en icke HSP så låter allt dethär snack om HSP som att so what? Så kanske en av föreningen första uppgifter är att skriva en "press release" om dethär. Berätta hur man kort beskriver HSP drag, vad det betyder och vad man gör med detta information.

Men ja, svårt är det ju. Men så brukar det ju alltid vara i början med allt. Små steg, små steg.
wonderland11.11.13 kl. 13:29
hm, det är svårt att kommentera eller dela med sig av sina uppfattningar i ett sådant här ämne utan att stiga någon på tårna. Nå, jag tänker ändå försöka

Jag tror att det finns många olika faktorer som bidrar till dom negativa kommentarerna. En av dem är säkert kategoriseringen högkänslig vilket indikerar att alla andra är "lågkänsliga", dvs underförstått "vi är lite bättre än ni". Inte att Det skulle alls vara det ni menar, men så framstår det. jämför högkultur/popkultur.

En annan faktor är säkert att det är humbug efter "det jag inte ser existerar inte"-principen. Dvs om 4/5 inte uppfattar världen så kan det vara svårt att "tro" att det stämmer.

En tredje aspekt är att man på samma sätt kan kategorisera världen/sig själv i 100 andra mikrogrupper, och vad är det för vits, liksom. Det är ju inte som om det bara finns två människotyper i världen HSP och inte HSP, och att det då är delat 1/5 och 4/5. Världen är liksom mycket mera komplex än så och vi är alla olika.

Nu är jag inte en av dem som har uttalat mig negativt om HSP eller destu mera satt mig in i hela ämnet, men det här är vad jag som en utomstående kan tänka mig att det handlar om.

Som jag ser på det verkar "kategoriseringen" vara något som ger stöd och tröst åt vissa personer, så det är ju enbart en bra sak kan jag tänka mig. Men det kan nog vara en svår uppgift att sälja det här till massorna. Hur kör du PR för något som erbjuder en lösning för något som största delen av befolkningen aldrig upplevt att behöver lösas?

Ville allstå inte alls nu trampa på någon så jag hoppas det inte upplevs som så, utan bara erbjuda en syn på det hela utifrån.

Jag är mera av ånglokstypen som tutar och kör, och har märkt att jag lägger märke till helt andra saker i världen än dom flesta andra. Jag har tex aldrig känt att någon försökt berätta åt mig hur jag skall sköta mitt moderskap eller reagerat överhuvudtaget på "vänta bara" kommentarer, så redan utgående från det kan jag tolka att jag ser världen på ett annat sätt än många. Sen är jag ganska känslig för stämningar i rum, färger, ljus, nyanser och massproportioner så kanske min känslighet ligger i annat än levande objekt?
fua11.11.13 kl. 14:54
Jag tycker Fua beskriver mina tankar på pricken, bra skrivet! Detta känns jätte luddigt för mej, eftersom jag också kan känna mej påverkad av yttre faktorer i vissa situationer, men precis som Fua så är faktorerna som påverkar helt andra än de som räknas upp i HSP. Så personligen kan jag ifrågasätta varför just HSP ska behöva sån PR, istället tycker jag alla kunde blir lite mer lyhörda, lite mer ta andra i beaktande och se saker från ett annat perspektiv.

Jag försöker vara ett snällt ånglok. Men ärligt sagt så har allas nya HSP-insikter i min omgivning gjort att jag mest drar i nödbromsen nu och blir tyst. För betoningen ligger alltid i "jag är såååååå känslig, jag är HSP" och det har nu bara helt fel effekt. Så jäkla synd, för det ska väl handla om medvetenhet och inte helt nya sociala regler?
Pia11.11.13 kl. 15:33
Jag fick många tankar efter Anne & Hannah, en tanke som jag fick när du skriver att folk har reagerat negativt var kanske det att när programledarna frågade om på vilket sätt man märker om man är HSP så slingrade sig CB en del, dvs hon förklarade inte så mycket utan började tala om annat så det var svårt att förstå vad det innebar. Jag hade gärna hört lite mer konkret om det.
Det som jag däremot tyckte var bra sagt var att man kan vara högkänslig på olika områden, det kände jag att stämde in på mig själv till exempel. Jag har alltid varit väldigt känslig med det vad folk säger till mig, annars är jag inte så blyg och så där.
Som liten var jag jätte känslig för vad till exempel lärare sa till mig och det kunde länge bli och skava. Jag minns dessutom att en flicka i lågstadie tyckte att jag var för känslig i skolan och ofta påpekade om jag blev upprörd att jag inte skulle vara så känslig. Jag hade nästan glömt bort den känslan nu som vuxen som har sysslat med det jag själv vill göra en längre tid. Men ransakar jag mig själv så märker jag att min "comfort zone" i verkligheten är ganska smal. När du först började skriva om HSP så tänkte jag att det inte berörde mig, men jag tror nog att jag har lite drag av det, jag tror också att det just finns vissa områden som man är mer känslig på. Jag ska ta och läsa igenom dina gamla inlägg med "nya glasögon"!
Jooles11.11.13 kl. 17:43
Det låter väldigt vetenskapligt med en bokstavsförkortning som HSP, men alltså, är det en medicinsk diagnos? Eller vad är det? Finns det läkare som delar ut HSP-diagnoser? Eller är det bara en massa mänskor som diagnostiserar sig själv utgående från vad de läst i en bästsäljande bok?

Jag tycker absolut det är bra att tala om hur samhället kunde ge mer plats för mänskora med olika temperament och känslighet. Men jag är skeptisk till att man hittar på termer som låter mer vetenskapliga än de är. Eller har jag helt missuppfattat? Intervjun i Anne och Hannah var inte bra, hon var mycket luddig, jag blev bara mera konfys av den.

Så att förlåt att jag är en killjoy! Men jag tycker att man ska låta läkare sköta diagnoser och definiera sig själv på annat sätt.
Fager Dam11.11.13 kl. 19:31
Jag tror de flesta människor är högkänsliga. Det är väl mer onormalt att inte vara det?
en normal högkänslig11.11.13 kl. 21:21
Oj. Nu blev jag också lite överraskad över feedbacken. Men bra att vi får diskussion.

Dethär att det nu pratas mycket om HSP är, enligt mig, pga att de som känner sig hemma är så himla ivriga av att få känna dendär känslan "I know!". Och så tror jag att vi som har hittat "hem" vill helt enkelt att andra liksinniga skall få känna samma känsla. Men i och med att man inte vet vem som vill höra nyheten så blir det en allmänn nyhetsinlägg för alla. Meningen är inte att "sälja" det här åt massorna. Meningen är att hitta de som känner sig träffade.

Sociala regler. Nej. Life goes on. Men hopp om att nära och kära skall känna varandra bättre. Ja tack.

HSP är alltså en förkortning för Highly Sensitive People. En förkortning skapat av Psykologen Elaine N. Aron (cirka 1996?).

Dethär kommer nog att lugna ner sig och meningen är inte att någon skall känna sig mindre värd eller mindre något. Absolut inte. Personligen tror jag att det är frågan om att dela med sig och ta hand om varan. Att förstå varan, och sig själv, bättre.

Vi är alla lika stora och fina.

Speciell? Olik.
wonderland11.11.13 kl. 22:09
Intressant diskussion! Ska svara med lite bättre tid, men ville bara säga att jag noterat och inte tagit illa upp.
Catten12.11.13 kl. 10:22
Sådär, nu ska jag försöka sammanfatta mina tankar lite, fast Heidi gjorde det så bra redan i kommentarerna ovan. Tack för det.

Intressant att ni upplever det som att högkänslig skulle vara något "bättre", eftersom jag alltid upplevt det som en nackdel att jag uppfattar precis alla små nyanser i folks beteende eller vad de säger, att jag stimuleras så starkt av så mycket eller att jag känner så mycket. Det är bara så himla jobbigt. "Tänk inte så" eller "var inte så känslig" har jag fått höra genom åren om och om igen. Min utmaning är alltså att nu lära mig att vända det till en styrka, istället för den svaghet jag alltid upplevt den som.

Jag skulle så gärna vara ett ånglok och det är även det man försökt tuta (heh) i mig att man bör vara och så är det även något jag försökt vara, vilket bara kännats obekvämt. Man har alltså gjort klart för mig att sådan som jag varit, har varit fel. Men det vet jag att många högkänsliga själv aldrig upplevt. Och så bör vi minnas att det även finns extroverta högkänsliga. Men i mitt fall är det ju precis som Heidi säger, "jag har hittat hem". Och det känns skönt.

Vad jag följt med några HSP-diskussioner, verkar det som att många råkat ut för någon psykisk sjukdom i något skede av livet, när man försökt vara något man inte är, så då tycker jag att det nog är ganska viktigt att tala om ämnet, ifall det kan ha någon inverkan.

Jag påstår också att man absolut inte ska ändra på några sociala regler, utan alla ska vara precis som förut, men jag tror det kan hjälpa om man förstår varför ens högkänslige familjemedlem eller vän reagerar som den gör, blir trött, drar sig tillbaka, behöver egentid osv. Men man behöver inte börja trippa på tån för det.

Äh, jag inser att min hjärna inte nu är kapabel till att skriva fiffigt om det här. Dessutom är jag ju ingen expert, har ju for Gods sake bara läst en bok om ämnet och kan bara utgå ifrån egna upplevelser.

Och ni behöver inte oroa er för att detta blir en HSP-blogg. Har bara velat ta upp saken här, eftersom jag ursprungligen läste om HSP på en blogg och vet inte hur jag annars kommit i kontakt med ämnet.

Och jag vet, HSP är helt sjukt störande "namn", men det är så mycket enklare än att skriva om t.ex. högkänslighet.
Catten12.11.13 kl. 20:52
Jag finner det otroligt svårt att orka på fredagar när jag är ensam med båda barnen. Speciellt nu när den yngre har börjat ta plats och någon slår någon så fort jag vänder mig bort. På svenska finns det väldigt lite info för HSP föräldrar men på engelska hittade jag detta, ifall nån behöver lite tröst :) http://www.hsperson.com/pages/1Feb05.htm
Helena S15.11.13 kl. 18:29
Här är en länk för HSP föräldrar. http://www.hsperson.com/pages/1Feb05.htm Jag tycker det är skitjobbigt på fredagar när jag är ensam med mina två vildapor och känner mig som en monstermamma mest hela tiden.
Helena S15.11.13 kl. 18:32
Oj kom visst två kommentarer. Orka inte skriva om den första så nu postade jag samma länk två gånger. Sorry. Trodde inte det funka första gången.
Helena S15.11.13 kl. 18:33

Fd Stadin flicka, nuförtiden DJ Esbobo.
Tvåspråkig, sångglad, språkintresserad musikdiggare som bor i Esbo med man (Pandan) och barn (Bouncy).
Försöker lära sig spela ukulele och har en svaghet för Eurovisioner.

Arbetssökande, goda tips tages gärna emot!

catten.ratata(a)gmail.com

Gilla Catten på Facebook


Martti (2010-2014), som under fyra år var en kär familjemedlem.


Min andra blogg: Oravahuone

iLike:

 

Follow on Bloglovin