Mjuklandning

17.08.2014 kl. 22:44

På torsdagen gick vi till dagis som rekommenderat lite före nio. Pandan följde med och vi båda perklade oss över den tidiga väckningen plus att vi måste väcka Bouncy, som gärna sussat vidare i sin sköna säng. Hon vaknade inte ens till att vi gjorde smoothie!

Bouncy var genast nyfiken på de andra barnen, som alla är 1,5 - 2 år, och gick omkring med ett konstant leende. En flicka var ny där, så hon påmindes väl om sin mamma och pappa när vi kom dit, så hennes gråtande & skrikande gjorde Bouncy lite förundrad. Den andra tjejen fördes sedan till grannavdelningen, där hennes storayster fanns, vilket var bra, eftersom ingen kunde diskutera något i det gråtet. 

Just nu är de sju i gruppen (en är ännu på semester), men gruppen lär fyllas under året, finns plats för 13. Känns ganska mycket, men kanske det är normalt? Just nu är det i alla fall skönt med så liten grupp. Bouncy är yngst, men de är nog alla ganska jämnåriga ändå.

När de hade en liten musikstund satt Bouncy först i min famn, men ganska snart gled hon ner och backade sakta mot bänken för att sitta med de andra barnen. Dethär att sitta på låga objekt är en ny grej hon började med på landet, när vår säng bara var en madrass på golvet = perfekt höjd för Bouncy. Emellanåt steg hon upp för att shejka rumpan med sin reggaeton-stil och glädjen var stor när de sjöng Bä bä vita lamm, som hon ju kan (den sjöng hon ännu när hon skulle på dagssömn). Det konstaterades många ggr att vi tycks sjunga mycket hemma och tydligen är det så, har inte reagerat på det tidigare. Inte en enda gång verkade Bouncy blyg för de andra och det kändes skönt.

10-tiden gick vi till lekparken brevid dagis (de har inte egen gård, men parken är alltså helt brevid dagiset) och även här undersökte hon allt och alla och verkade inte ens märka oss. Hon verkar dock ännu lite confused över vad man gör i parker, diggar inte riktigt sandlådan och springer bara i vägen för gungan. Hit kom också de äldre barnen, så det var nog ganska hulina på, inte undra på att jag blev trött. Efter kanske en halv timme började jag märka att Bouncy var trött, hon stelnade till och fick sin "autistiska" blick och då ser man liksom på näsaställningen att hon är trött. Så vi konstaterade med personalen att det kanske är bra för den dagen.

På fredagen gick Pandan första gången på morgontur efter sommarlovet och jag misstänker att Bouncy vaknat till nåt ljud när han gått vid 05-tiden, eftersom hon vaknade tidigare och verkade vara ganska trött hela dagen. Glatt gick hon ändå till dagis och extra ivrig blev hon när en av flickorna kom glatt springande emot henne. Nu visade hon lite sin envisa sida och tappade nerverna lättare, vilket antagligen berodde på tröttheten. Fredag är tydligen en pop dag att hålla barnen hemma, så de var bara fyra där, vilket var superskönt. Bouncy ville dock undersöka grannavdelningen för 3-5-åringarna och när vi fick lov till det, tänkte jag inte få henne bort därifrån. Extra svårt var det när de hade sångstund där, så därför missade vi sångstunden på egna avdelningen. Men istället fick hon teckna en stund med kritor, faktiskt andra gången (första gången här hemma var ingen succé precis)!

Sen blev det igen parkdags, men nu tröttnade Bouncy ganska snabbt. Tappade nerverna i rutschbanana, eftersom även andra ville åka, så helt bra att hon kanske lär sig lite tålamod, hoppeligen. Glatt hälsade hon dock på alla damerna och det konstaterades att hon hela tiden går omkring glatt med ett leende och verkar nöjd. När vi klädde av henne skyddvästen, sade Bouncy "kackack" ( = tack tack), vilket imponerade på personalen. Tror det lite betyder "kiitti mulle riitti" på basen av de tillfällen hon säger det. Heh.

Imorgon börjar hon officiellt men jag kommer att hänga med där ännu, eftersom jag är ledig. Nu får vi testa ätandet där också, vilket jag spänner för ganska mycket, skulle nästan önska att jag inte behöver vara på plats då... I slutet av veckan var det tal om att testa sovandet, vi får nu se hur det utvecklas. Men trivas verkar hon i alla fall och det är skönt! 

Är förresten så lättad över att hon är ett så socialt och pratsamt fall, där brås hon inte på oss i alla fall. Eller ja, jag var väl som mindre lite liknande, men något tycks ha "nujerta" mig och jag övergick till att bli ett ganska blygt barn. Hoppas hoppas. Bouncy kan hålla kvar sin spirit, älskar den!

Efter dag ett, trött fröken med sand på kinderna.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 5 med bokstäver:

Fd Stadin flicka, nuförtiden DJ Esbobo.
Tvåspråkig, sångglad, språkintresserad musikdiggare som bor i Esbo med man (Pandan) och barn (Bouncy).
Försöker lära sig spela ukulele och har en svaghet för Eurovisioner.

Arbetssökande, goda tips tages gärna emot!

catten.ratata(a)gmail.com

Gilla Catten på Facebook


Martti (2010-2014), som under fyra år var en kär familjemedlem.


Min andra blogg: Oravahuone

iLike:

 

Follow on Bloglovin