Dagisstart dag 6-7

24.08.2014 kl. 22:07

Allt har fortsatt gå bra på dagis. På torsdagen var hon igen fram till lunchen där och Pandan sökte henne denna gång. Han sade att allt hade gått jättesnabbt, hon hade lyfts direkt upp från matstolen och getts åt henne sådär "hejdå". E det nån pappagrej, att pappor ändå alltid har så bråttom eller vad var månne grejen? Hur som helst hade det varit en bra dag igen.

På fredagen är de för tillfället bara fyra barn på avdelningen, så det var en helt bra dag att testa på dagssömnen första gången. Första gången började hon gråta när jag lämnade henne där, men det lär ha gått snabbt om och hon hade varit på gott humör resten av dagen. 

Hade för första gången på en mycket lång tid fyra timmar för mig själv hemma och efter skön frukost med Hesari & Radio Helsinki drabbades jag av en energikick och började städa hemma. Mycket att göra efter sommaren, men fick rätt mycket fixat ändå, vilket kändes mycket tillfredsställande. Fick även fixat några jobbansökningsgrejer och började redan se fram emot nästa veckas lediga dagar, så mycket ännu kvar att göra...

Jag bads komma tillbaka 14-tiden, men att stanna i tamburen och lyssna hur mellanmålet efter dagssömnen går, utan att Bouncy ser mig. Hörde att ett barn grät där, men det var inte Bouncy, så fick sitta en stund där och chilla. En så glad fröken mötte mig och hörde att hon lärt de andra barnen nya uttryck som "O-ou" och "Waaau", vilket de upprepade i matbordet. Heh. Mat hade hon inte ätit någondera av dagarna (eller kanske några skedar), men nog mellanmål, som var någon fruktgröt. Hade sagt just "o-ou" när de satt henne i säng, men inte gråtit (vilket hon ibland gör här hemma, en följd av tuttavvänjningen), och sedan pladdrat där en stund innan hon somnat. Hon hade nog sovit bara en stund men sedan vilat lugnt resten av tiden.

Hemma har hon varit ganska gnällig, otålig och grävt sig mycket långt bak i munnen, där det tydligen tränger fram tänder. Och idag gick det som jag lite var rädd för: Flickan vaknade snuvig och febrig. Stackars liten. Men skönt nog har hon varit på helt fantastiskt gott och fjantigt humör, trots att man ser att hon är trött. Synd bara att det blir några hemmadagar nu, när vi just kommit bra igång. Men ja, det lär väl vara ganska vanligt. Skönt i alla fall att jag ska gå en kurs nästa vecka, så jag inte kommer att behöva uggla bara hemma med sjukt barn. Men mer om det i ett annat inlägg.

 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 6 med bokstäver:

Fd Stadin flicka, nuförtiden DJ Esbobo.
Tvåspråkig, sångglad, språkintresserad musikdiggare som bor i Esbo med man (Pandan) och barn (Bouncy).
Försöker lära sig spela ukulele och har en svaghet för Eurovisioner.

Arbetssökande, goda tips tages gärna emot!

catten.ratata(a)gmail.com

Gilla Catten på Facebook


Martti (2010-2014), som under fyra år var en kär familjemedlem.


Min andra blogg: Oravahuone

iLike:

 

Follow on Bloglovin