Hur har det gått på dagis då?

Publicerad 17.09.2014 kl. 13:55

Tja, helt okej, antar jag. Hon verkar vara glad alltid när vi hämtar henne och vi får höra att hon oftast haft bra dagar och varit på gott humör. Hon lär ha önskat "Bä bä vita lamm" när de haft sångstund och den kräver hon ju här hemma också att vi sjunger ett antal gånger. Maten krånglar hon med ännu, men ibland äter hon dock dubbla portioner, av bl.a. Chili con carne och någon texmex-mat de hade häromdagen.

En vecka gick ju gråtfritt, men nu kramar hon mig hårt när vi går dit och vill inte släppa taget när jag ska gå, så hon gråter fortfarande nästan varje gång jag går, vilket är lite tungt. Gråtet tar ju slut redan när jag kommit till tamburen, men det känns inte kul hursomhelst. Hur länge brukar det ta innan det går om?

Men sådär annars tycker jag i alla fall att hon klarat sig himla fint hittills och är så stolt över min lillis, som ändå är yngst på sin avdelning.

MEN: Så får jag nästan dagligen höra något om mitt barn som ger mig lite fiilisen att hon inte passar in i det format man önskar barn ska vara på ett dagis och det gör mig lite ledsen och uppgiven. Hon lär vara efter de andra vad gäller rörelse och motorisk utveckling, har dålig balans och är så försiktig vad gäller typ allt, vilket tas fram som ett problem (när jag igen ser det som en fin egenskap!). Hon har väl en lite lugnare takt i allmänhet än vad de andra barnen har och även detta läste jag mellan raderna att var lite skumt.* Det senaste bisarra förslaget fick jag igår, när det undrades om vi kunde väcka Bouncy lite tidigare om morgnarna, eftersom hon sover så långa nätter och har så svårt att somna till dagssömn. Liksom WHAT? Att jag ska börja rubba den finaste gåvan hon gett åt oss, att hon sover länge? När jag redan nu väcker henne tidigare än vad hon normalt skulle stiga upp. Hon har trots allt bara varit några hela veckor på dagis så är det underligt att det tar sin tid att vänja sig vid att sova i ett rum fullt med andra barn och vuxna som rör på sig?

Äh, orkar inte gå in på detta desto mer, men det här med egna barn och "kritik" är ganska känsligt, märker jag. Och det här är ju bara början...

 Untitled

Silverdagistossorna som jag lite av misstag hittade i en reabox i somras.

 Untitled

Lyxen att kunna GÅ till dagis. Ibland blir det lite pauser på vägen. Hau hau.

 

*Detta gäller absolut inte alla i personalen!

Kommentarer (3)
Spamfilter
Skriv siffran 10 med bokstäver:
Alltså VA!?! Menar verkligen dagispersonal att alla barn i den där åldern sku vara stöpta i samma form? Hon är ju faktiskt bara drygt 1,5år ännu vilket betyder att hon likväl kanske inte ens hade kunnat gå då hon började och dom jomar om balans!?
ia17.09.14 kl. 17:01
Jep, det är ju just det jag undrar över också. Bouncy har ju trots allt inte gått så jättelänge ännu, medan många i hennes ålder börjat gå i typ 8-10 mån ålder. Jag tycker det sku va så himla viktigt att förstå att alla barn är olika (tur att det finns personal som förstår även det).
17.09.14 22:29
Jag har typ hört av alla vänner med barn på dagis att det finns nån i personalen som ser det som sin uppgift att "klaga " eller ge oönskade råd. Kan förstå att det känns krossande som förälder :/ om det inte är föreståndaren kanske du kan tala med hen om att de sku kunna sträva till lite positivare feedback / skippa negativ feedback så ofta? när jag jobbade på dagis så var det noga med att man inte alltid fick ge "negativ " feedback och aldrig bara negativt.
jooles 17.09.14 kl. 22:24
Bra tips! Ska lite följa med situationen och ta upp saken med föreståndaren, om det inte blir en förändring. Visst får vi positiv feedback också, men många av de där negativa grejerna kom alla liksom i en klump och man är ju så extrakänslig när det kommer till ens barn. Skulle vara intressant att tala med andra föräldrar också ifall de upplever liknande grejer...
17.09.14 22:32
Hej,
jag kan tyvärr inte trösta med morgongråtet alls :( Vår son har varit nu på dagis 1,5 år (han började i januari 2012) och det var ständigt gråt över ett år. Sen slutade det på våren men tyvärr är vi igen i samma gråtandet :( Tungt... Ändå sen när man går efter honom från dagis, så vill han inte komma hem...
pia19.09.14 kl. 10:04
Oj nej... Fast jo, det tröstar ju lite att hon inte nästan vill komma med när man söker henne. ;) Hoppas det lättar snart hos er!
22.09.14 20:07

Fd Stadin flicka, nuförtiden DJ Esbobo.
Tvåspråkig, sångglad, språkintresserad musikdiggare som bor i Esbo med man (Pandan) och barn (Bouncy).
Försöker lära sig spela ukulele och har en svaghet för Eurovisioner.

Arbetssökande, goda tips tages gärna emot!

catten.ratata(a)gmail.com

Gilla Catten på Facebook


Martti (2010-2014), som under fyra år var en kär familjemedlem.


Min andra blogg: Oravahuone

iLike:

 

Follow on Bloglovin